– Innan jag flyttade till Sverige jobbade jag på ett biforskningscentrum i Kanada som hade 300 samhällen. Jag är glad att vi nu har infrastrukturen på plats här på SLU, säger Barbara Locke Grandér, forskare och föreståndare för SLU Centrum för forskning om honungsbin.
Hon och hennes kollegor på SLU har forskat om honungsbins hälsa under många år och bidragit med mycket ny kunskap som kan göra biodlingen mer hållbar. De forskar om hur sjukdomar sprids, hur de har utvecklats över tid och hur bina kan bli mer motståndskraftiga mot sjukdomar.
Framförallt handlar det om honungsbin men också vilda bin (där humlor ingår), inte minst hur sjukdomar kan överföras mellan honungsbin och vilda bin.
Den nya infrastrukturen kommer att underlätta för framtida projekt. Det blir till exempel lättare för dem att vara med i stora europeiska och internationella projekt eller ta emot forskare från andra universitet som vill komma och studera något som är relaterat till bin. De vill också samarbeta mer med forskare från andra discipliner, till exempel veterinärmedicin och landskapsarkitektur.
Bisamhällen i Uppsala och på Gotland
Forskarna kommer att ha tillgång till cirka 60 samhällen (det kommer att variera lite upp och ner) varav 30 på Ultuna campus, 10 på Lövsta och 20 på Gotland. På Gotland finns bisamhällen som klarar av att leva tillsammans med det fruktade varroa-kvalstret. Obehandlade bisamhällen dör vanligtvis inom ett par år av virussjukdomar som kvalstret sprider. Bisamhällena på Gotland är därför viktiga för forskningen om hur bin kan bli mer motståndskraftiga.
Emilia Semberg är anställd som koordinator på bicentret och har ett övergripande ansvar för binas skötsel.
– Jag har jobbat med diagnostik av sjuka bin i 10 år men nu kommer jag att få lära mig mer om praktisk biodling. Det är mycket arbete att ta hand om bin, särskilt på sommaren. Jag kommer att göra regelbundna hälsokontroller och bevaka dem så att de inte svärmar. Och så är det honungen förstås.
Att sköta om bisamhällen som används inom forskningen är lite annorlunda än biodling i stort. De måste ha sjukdomar i en del av bisamhällena, men inte för mycket eftersom de vill att samhällena ska överleva på sikt. Däremot är honungen inte så intressant för forskarna även om de tar tillvara på den. De senaste åren har forskningsgruppen levererat honung som en av SLU:s profilprodukter, något som blir lättare nu när det finns en resurs tillägnad biodling inom centret.
Utbildning och samverkan
SLU Centrum för forskning om honungsbin kommer också att erbjuda utbildning. Sedan många år ger SLU en populär kurs varje vår men nu kommer den delen att kunna utökas. Bland annat kommer centret att kunna ta emot studenter som vill göra mindre forskningsprojekt.
Samverkan med biodlare är en annan viktig del i verksamheten. Centret kommer att bjuda in till kurser och delta i tillämpade studier om behandling av bisjukdomar tillsammans med biodlarföreningar.
Också skolor och allmänhet kommer att kunna träffa på bicentret! Barbara och Emilia planerar att vara med på vetenskapsfestivalen SciFest i Uppsala i oktober
– Det finns så mycket spännande att berätta om bin, pollinering och vår forskning om bisjukdomar, säger Barbara Locke Grandér.
SLU Centrum för biforskning får finansiering från Jordbruksverket.
Läs mer
SLU Centrum för forskning om honungsbin
