Ett totalt fiskeförbud är en effektiv åtgärd för att snabbt stärka svaga bestånd av till exempel torsk, gös och sik. Fiskarna blir fler och större i fiskefria områden, och antalet rovfiskar ökar vilket är positivt för ekosystemet som helhet. Det här visar en utvärdering av fem fiskefria områden som genomförts av Sveriges lantbruksuniversitet.
Åren 2009-2011 upprättades fem fiskefria områden i Östersjön och Västerhavet, både kustnära och längre ute till havs. I de utvalda områdena bedömdes fisketrycket vara för högt, till exempel för siken i Bottenhavet, gösen i Stockholms skärgård, och det starkt hotade beståndet av torsk i Kattegatt.
Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua, har som en del av ett regeringsuppdrag till Havs- och vattenmyndigheten, utvärderat de biologiska effekterna av de fiskefria områdena och bedömt påverkan både på bestånden av fisk och på ekosystemet.
- Trots den korta utvärderingsperioden på cirka fem år så ser vi en tydlig återhämtning hos målarterna. Det blir mer fisk helt enkelt, vilket också visar att fisket på de här bestånden tidigare varit så omfattande att det påverkat både antalet fiskar och storleken på fiskarna, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua.
Effekt på både fisksamhällen och bottenfauna
Havstensfjorden innanför Orust utgör ett undantag. Där har ingen mätbar effekt noterats, sannolikt till följd av att bestånden varit så starkt decimerade att återhämtningen går långsamt.
De positiva effekterna av fiskeförbuden syns både för bestånd där yrkesfisket stått för merparten av fångsterna, som torsken i Kattegatt, och för kustfiskarter som gös, gädda, sik och hummer där fritidsfisket stått för merparten av fångsterna.
Fiskeförbuden har också haft effekter på fisksamhällena som helhet och på bottenfaunan. Fiskbestånden i dessa områden påverkas inte bara av mindre fångst utan även genom att rovfiskarna i fisksamhället blir fler och större, vilket ger indirekta effekter på ekosystemet i form av friskare livsmiljöer med mindre trådalgspåväxt på den storvuxna, habitatbildande vegetationen. Bottendjuren i Kattegatt har påverkats av ett mindre trålfiske och genom att mängden rovfisk ökar, vilket gör att näringsväven ändras.
Efterlyser samordning vid förvaltning
Utvärderingen visar alltså att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för att stärka försvagade bestånd, men forskarna betonar att de inte bör ses som en ersättning för andra fiskförvaltningsåtgärder utan som ett komplement.
- I framtiden är det fördelaktigt att samordna arbetet med fiskefria områden och med marint områdesskydd, eftersom det kan ge uppenbara fördelar för både ekosystemen som helhet och förvaltningen av fiskbestånden, säger Ulf Bergström.
I SLU:s utvärdering ingår nedanstående områden och målarter. Effekterna av dessa fiskefria områden beskrivs i separata delrapporter.
Rapporten innehåller även en sammanfattning av tidigare erfarenheter av fiskefria områden i Sverige och internationellt samt en rapport om bottentrålningens effekter på mjukbottenfaunan i Kattegatt.
Ladda ner rapporten:
Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden
Ulf Bergström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17
Mattias Sköld, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
Fartygsenheten, SLU
mattias.skold@slu.se, 010-478 40 46, 070-537 87 74
Andreas Wikström, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
andreas.wikstrom@slu.se, 010-478 40 19