Vi tappar greppet om ålförvaltningen, varnar forskare

Efter årtionden av kraftig nedgång i det europeiska ålbeståndet antog EU år 2007 en skydds- och återhämtningsplan. Genomförandet har dock gått i stå: år 2015 hade varken beståndet återhämtat sig eller det nödvändiga skyddet uppnåtts, och dödligheten har inte minskat ytterligare sedan 2012. Det europeiska ålbeståndet befinner sig fortfarande på en historisk bottennivå.

Willem Dekker från SLU:s institution för akvatiska resurser är bekymrad över ålens framtid, och denna sommar publicerade han en artikel i tidskriften ICES Journal of Marine Science, där han analyserar dödläget i den europeiska ålförvaltningen och försöker peka ut en väg framåt. I artikeln beskriver han det styrande ramverket i EU:s återhämtningsplan som ett socioekologiskt förvaltningsproblem.

– Ålfrågan är extremt komplicerad, bland annat för att det finns så många kunskapsluckor, för att den berör så många länder (hela Europa och Nordafrika) och för att den engagerar så många skilda intressen i samhället, säger Dekker.

EU:s återhämtningsplan hanterar denna komplexitet genom att fördela ansvaret längs geografiska linjer, och tvingar varje land att genomföra nationella skyddsplaner. Denna avsiktliga fördelning av kontrollen har förbättrat dialogen mellan olika intressen inom länderna, och har lett till att det införts skyddsåtgärder i de flesta EU-länder och även på andra håll. Avsaknaden av internationell återkoppling på de nationella planerna har dock lett till bristande samstämmighet, och de gemensamma målen har inte uppfyllts.

– Dagens skyddsplaner täcker inte den europeiska ålens hela utbredningsområde. Medelhavet saknar skyddsplaner, och det finns stora brister i skyddet även på andra håll, också i Östersjöområdet. Och det kommer förmodligen inte att förbättras i framtiden heller – vi måste klara oss med vad vi har, säger Dekker.

Det internationella havsforskningsrådet (ICES), som tar fram vetenskapligt grundade råd om hållbart fiske, fortsätter samtidigt att sikta in sig på förvaltningsrekommendationer som utgår från varje fiskarts hela utbredningsområde, även för ål. Men det finns inte tillräcklig information för ålens hela utbredningsområde. Därför kommer havsforskningsrådet inte längre än att rekommendera "högsta möjliga nivå på skyddsåtgärder för ål", utan detaljer.

– Den nuvarande konservativa hållningen är varken anpassad till ålproblemets struktur eller till EU:s återhämtningsplan, säger Dekker. Den tar inte upp de många åtgärder som redan har vidtagits i alla länder, och utan sådan återkoppling kan skyddsåtgärderna inte justeras till den rätta nivån.

I artikeln skriver Dekker att den konservativa internationella hållningen till problemet håller på att förlama allt arbete med återhämtningsplanen för den europeiska ålen. För att bryta dödläget måste fokus omedelbart skiftas.

– Om vårt arbete med skyddsåtgärder, utvärderingar och råd om dödlighetsmål och indikatorer redovisas separat för varje land (eller deras förvaltningsområden), blir det möjligt att göra återkopplingar till de nationella skyddsplanerna.  Och därigenom kan dagens dödläge brytas och ålens status förbättras, säger Dekker.

Mer information

Willem Dekker, forskare
Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm
Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet
076-126 81 36 (på engelska), willem.dekker@slu.se

Artikeln
Dekker, W. 2016. Management of the eel is slipping through our hands! ICES Journal of Marine Science (2016), doi:10.1093/icesjms/fsw094
http://icesjms.oxfordjournals.org/content/early/2016/08/15/icesjms.fsw094

Lättläst sammanfattning av artikeln http://www.sustainableeelgroup.org/wp-content/uploads/2016/08/SEG_Newsletter_July16.pdf

Övriga länkar

• Utvärdering av den svenska ålförvaltningen
• Mer information om ålen på institutionens hemsida

Pressbilder (får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande, fotograf ska anges)

• Ål i det fria. Foto: Anders Asp