Hållbar mjölkproduktion måste sträva efter att reducera den negativa miljöpåverkan och förstärka den positiva påverkan. Dessutom behöver förändringar följas över tid i relation till olika mål. Forskaren Pernilla Tidåker vid SLU leder ett projekt som undersöker vilka indikatorer och verktyg för ekosystemtjänster och biologisk mångfald som kan tillämpas på mjölkproduktion i olika nivåer. Målet är att styra mot en hållbarare mjölkproduktion.
Intresset är stort för produkters miljöpåverkan
Det finns ett stort intresse bland många aktörer i livsmedelskedjan av information om produkters och produktionsgrenars miljöprestanda. Jordbruket påverkar miljön på många olika sätt.
– Trots detta är det framförallt klimatavtrycket som kommuniceras till konsument och används internt av många företag, berättar Pernilla.
Jordbruket och ekosystemtjänsterna
Jordbruket påverkar även markanvändningen och den biologiska mångfalden på ett mycket påtagligt sätt, och är både beroende av och påverkar många ekosystemtjänster.
– En sådan viktig ekosystemtjänst är kolinlagring som gynnas av stor andel fleråriga grödor som till exempel vall i växtföljden. Kolinlagring minskar den globala uppvärmningen men är även gynnsam för andra viktiga ekosystemtjänster. En hög mullhalt bidrar bland annat till att upprätthålla och öka bördigheten, höjer avkastningen för efterföljande grödor och minskar risken för erosion.
Livsmedelsproduktionen är det största hotet mot biologisk mångfald
Globalt utgör livsmedelsproduktionen det största enskilda hotet mot biologisk mångfald. Det finns idag metoder för att på ett övergripande sätt kvantifiera den potentiella risken för förlust av biologisk mångfald när mark används för jordbruksproduktion i olika regioner runt om i världen. Men jordbruk kan också ha en positiv inverkan på biologisk mångfald genom djurens bete och hävd av småbiotoper.
– Idag saknas sätt att följa upp mycket av denna positiva påverkan och relatera den till specifika livsmedelsprodukter vilket riskerar att de värden som genereras osynliggörs. Detta är särskilt allvarligt eftersom det är just dessa miljöer i Sverige som har allra sämst bevarandestatus.
Mjölkproduktion ska styras mot ökad hållbarhet
Det SLF-finansierade projektet ”Den mångfunktionella mjölkgården: Indikatorer och verktyg för ekosystemtjänster och biodiversitet” drivs av SLU och undersöker hur indikatorer kan tillämpas på mjölkproduktion på olika nivåer och styra mot ökad hållbarhet.
– Vi har framförallt fokus på kolinlagring, markanvändning och biologisk mångfald kopplad till betesmarker och småbiotoper på gården. Indikatorer är viktiga för uppföljning på gårds- och företagsnivå och för regional och nationell utvärdering.
Fokus på kolinlagring och biologisk mångfald
– Vi har hittills fokuserat på två aspekter, kolinlagring och biologisk mångfald. Kolinlagring i mark är en av de viktiga ekosystemtjänster som mjölkproduktion kan bidra med. Vallodling har en stor potential att binda kol i marken och därmed minska halten koldioxid i atmosfären, så kallade negativa utsläpp. Hur mycket negativa utsläpp som kan bokföras på varje liter levererad mjölk varierar dock stort beroende på faktorer som produktionssystemets utformning, markens egenskaper och klimatet.
Finns mätbara skillnader i kolinlagring mellan mjölkgårdar?
Den första artikeln från projektet, som forskarna arbetar på nu, handlar om kolinlagring. Hur stora är skillnaden i kolinlagring mellan mjölkgårdar och gårdar med annan driftsinriktning? Det är en fråga som artikeln ska svara på. En annan fråga är hur utvecklingen av kolhalten på mjölkgårdar förändras över tid.
– Vi använder bland annat data från mark- och grödoinventeringen som inkluderar 2000 platser över Sverige som provtas vart tionde år och kopplar detta till information om de gårdar som proverna kommer ifrån. Ett mål med studien är också att kvantifiera variationen mellan mjölkgårdar, och att identifiera faktorer som kan förklara variationen. I det fortsatta arbetet ska sedan dessa och andra identifierade faktorer användas för att utveckla indikatorer som olika aktörer kan använda för att utvärdera kolinlagring på mjölkgårdar och sätta det i relation till andra växthusgasutsläpp på gårdsnivå.
Biologisk mångfald ska främjas i det svenska odlingslandskapet
Ett annat pågående delprojekt handlar om hur information om värdefulla miljöer för gårdens biologiska mångfald kan kvantifieras och förmedlas.
– Vi har inledningsvis sammanställt vilka aspekter av biologisk mångfald som finns i redan existerande indikatorbaserade ramverk som används i andra europeiska länder och jämför dem med landskapselement som lyfts som centrala i svenskt naturvårdsarbete. Den här sammanställningen visar att många indikatorer för biologisk mångfald är framtagna i en annan kontext än den svenska och därför inte speciellt användbara. Vi undersöker därför hur aspekter som är särskilt viktiga för att bevara och främja biologisk mångfald i svenska odlingslandskapet fångas upp i indikatorer på nationell och regional nivå idag.
Gårdsanpassning med rimlig arbetsinsats
Nästa steg blir att testa olika indikatorer på svenska gårdar och anpassa dem till faktiska förhållanden i olika regioner i Sverige så att de kan tas fram med rimlig arbetsinsats och med hjälp av kartmaterial.
– Här är särskilt viktigt att lyfta skillnader mellan slättbygd, mellanbygd och skogsbygd som har väldigt skilda förutsättningar.
– Målet är att indikatorerna som vi föreslår ska kunna användas i värdekedjan för att ge en bredare bild av matens miljöpåverkan till uppköpare och slutkund. Vi tror också att de kan användas inom certifieringssystem men också för att lyfta ofta förbisedda aspekter i diskussionen om mat och hållbarhet, avslutar Pernilla.
