Varroakvalstret är en parasit som lever på honungsbin. Det har sedan 50-talet spridit sig till hela världen och är det största hotet mot honungsbin i dag eftersom det sprider sjukdomar. En internationell studie visar att varroa haft stor påverkan på vilka virus som finns hos bin. Resultaten är viktiga för övervakning och forskning om honungsbins hälsa.
Varroa livnär sig på kroppsvävnad hos puppor och vuxna bin. Detta kvalster kommer ursprungligen från Asien och hade det Asiatiska honungsbiet som värd. Men när det Europeiska honungsbiet infördes till Asien så hittade varroa en ny värd. Därefter kunde det spridas globalt på grund av människans långväga förflyttningar av bin. I Sverige upptäcktes det på slutet av 80-talet.
– Varroa är ett stort problem för biodlingen på grund av de virus den sprider. Det mest kända är Deformed wing virus som ger deformerade vingar. Samhällen som inte behandlas mot varroa dör inom några år, säger Joachim de Miranda, forskare på SLU.
I studien har forskare analyserat 14 virus i historiska biprov från strax före och efter varroa-expansionens front omkring 2010, i olika delar av världen. I Skandinavien fanns dessa prover tack vare tidigare övervakningsprojekt.
Varroa har inneburit dramatiska förändringar i honungsbinas ”virom”, de virus de innehåller. Deformed wing virus är överlägset allra mest påverkat av varroa, men flera andra virus ökar också i förekomst och/eller mängd när varroa anländer. Medan några virus minskar.
Ett virus som har ökat i både förekomst och mängd är Black queen cell virus (BQCV) som kan döda drottningar på puppstadiet. Sacbrood virus (SBV), som drabbar larverna, har ökat endast i förekomst. Däremot har Acute bee paralysis virus (ABPV) som leder till plötslig död hos vuxna bin, minskat.
Att virus ökar eller minskar beror på att de till exempel drabbar olika stadier och har olika virulens (hur mycket sjukdom och död det leder till). En förklaring till att ABPV minskat är att det är alltför virulent när det överförs av varroa till puppor. Dessa puppor dör för tidigt för att hinna kläckas och blir bortrensade från samhället, tillsammans med ABPV och kvalstret. Detta är urstark selektion mot kvalster som överför ABPV, och orsaken till minskningen av ABPV i biodlingen genom åren.
Resultaten är som en tidskapsel, en baslinje, av hur läget såg ut för 10 år sedan. På den tiden fanns det tillräckligt med både ’före-varroa’ och ’efter-varroa’ prover från samtliga geografiska regioner för meningsfulla analyser och slutsatser. Resultaten kan användas som en referens för nutida och framtida förändringar. Virus som ökar blir mer relevanta framöver och de som försvinner är inte lika aktuella att övervaka och forska om.
– Forskningen har varit väldigt fokuserad på Deformed wing virus, kanske för mycket, medan andra virus har kommit i skymundan. Så kanske det viktigaste syftet med artikeln är att återställa balansen, så att andra virus också får den uppmärksamhet som de behöver, säger Joachim de Miranda.
Varroa och de virus de sprider är inte bara ett hot mot honungsbinas hälsa. Det finns risk för att ökade virusmängder spiller över till vilda bin och andra pollinerande insekter.
– Det är det mycket av den framtida forskningen kommer att handla om, säger Joachim de Miranda.
Studien har nyligen publicerats i Royal Society Open Science.