Att planera vilka djur som kombineras vid en parning är viktigt, både för att kunna utveckla framtidens avelsdjur och för att effektivt undvika såväl onödigt släktskap som defekter och missbildningar. Avelsplanering är i sig heller inget nytt utan har genomförts med hjälp av olika tillvägagångssätt i olika tider, från avläsningar av stamtavlor till dagens avancerade teknik.
Men hur planerar man framgångsrik avel? Och hur vet man egentligen vilken tjur som passar till vilken ko?
I drygt femton år har det varit möjligt att DNA-testa kor. Då samlas ett vävnadsprov in i samband med den obligatoriska öronmärkningen. Något som genom analys kan ge information om djurets genetiska profil. Men DNA-prov har inte givit ett fullständigt svar på frågan om vilka djur som sedan bör matchas - förrän det tagits ännu ett steg vidare - nu.
Tinder för kor
Det Christian och hans team har lyckats göra är helt enkelt att ta fram ett parningsprogram med det tydliga syftet: Rätt tjur för Rätt ko. Med hjälp av banken med insamlad DNA-information från många tusentals kor har ett program som simulerar parningar kunnat utvecklas. Ett program som i folkmun fått namnet “Tinder för kor”.
Ja vi kan aldrig förutsäga allt med avel utan jag brukar säga att vi strävar efter att få fram vår bästa chansning, säger Christian Bengtsson, och syftar till att öka sannolikheten att varje parning blir så framgångsrik som möjligt.
En parning utefter det nya avelsprogrammet är fortfarande ingen garanti för att kalven blir precis så som förväntat, men resultaten visar sig landa mycket närmare än vad man tidigare lyckats förutspå. Det beror på att man via DNA-information kan se vilka egenskaper varje djur bär på och därmed har möjlighet att föra vidare - egenskaper som kan indikera både hur väl en ko kommer kunna producera mjölk, och vilka möjligheter den har att hålla sig frisk.
De allra flesta djur bär troligen på defekter – okända och kända, men när vi kan se till att undvika att båda föräldradjuren vid en parning bär på samma kända defekt så försvinner risken för missbildningar. Det går också att säkrare se vilka kalvar som kommer blir de bästa mjölkorna genom att titta på deras DNA.
Med hjälp av metoden hoppas han alltså att bönder kan spara både tid, pengar och lidande för djuren - genom att i så stor grad som möjligt undvika misslyckade parningar.
Välja och vraka bland egenskaper…
Men även en annan gen har studerats i det här projektet, nämligen om kalven får horn eller inte. Horn i sig är naturligt hos många djur, däribland kor, men det innebär också en stor skaderisk både djuren emellan och för de människor som hanterar dem. I dagsläget avhornas därför de flesta kalvar. Christians team undersökte om man på ett effektivt sätt kunde öka upp andelen som föds hornlösa via parningsprogrammet utan förlora för mycket i andra egenskaper, och det visade siga vara möjligt..
… För att ta fram en superko
Men selektion handlar inte enbart om kons mjölkproduktion, utan också om dess möjligheter till hälsa och välmående.
- Vi gör bättre och bättre superkossor via avel som har förutsättningar att må allt bättre. Sedan är allt såklart inte allt beroende av avel och genetik. Jag lärde mig tidigt av pappa att se efter djuren, för mår korna bra så mjölkar de också bra. Ibland tror jag att pappa faktiskt älskade sina kor mer än mig, skrattar Christian Bengtsson.
Genom att här visa att tekniken faktiskt fungerar, att det går att “matcha” djur med varandra och att det kan ge alltmer framgångsrik avel utifrån både produktion och djurvälfärd öppnas stora möjligheter, fortsätter han.
