Binas köttätande kusiner förtjänar mer uppmärksamhet

Senast ändrad: 06 mars 2025
Stekel i närbild, stort svart huvud med svarta ögon. Foto

Rovsteklar är en spännande och mångformig grupp som bidrar med viktiga ekosystemtjänster. Förkärleken för blommor och förmågan att aktivt anlägga bon i död ved eller marken, visar på gruppens nära släktskap med bin. Men som namnet antyder jagar rovsteklar aktivt olika byten som de paralyserar för att använda som mat till sina larver.

Rovsteklar (Spheciformes) är en löst sammansatt grupp av steklar bestående av familjerna kackerlackssteklar (Ampulicidae), sandsteklar (Sphecidae) och vargsteklar (Crabronidae). Variationerna i färg och form är stora. Flera arter är noterbart storväxta och bjärt tecknade i svarta, röda och gula varningsfärger, medan andra är diskret svarta och bara några millimeter långa. Samtliga arter är som namnet antyder, rovlevande, med undantag av det märkliga släktet Nysson, som lever som boparasiter på andra rovsteklar.

Släkten är värst

Rovsteklarnas närmaste släktingar är bina, och tillsammans utgör de överfamiljen Apoidea. Medan binas gemensamma anfader valde den vegetariska vägen behöver rovsteklarnas larver animalisk föda för att överleva. Möjligen avslöjas släktskapet också av att många rovsteklar än idag är ivriga blombesökare och viktiga pollinatörer, om än inte lika betydande som bin och humlor. Utöver pollinering spelar rovsteklarna en viktig roll i ekosystemet genom sin förmåga att begränsa populationerna av diverse bytesdjur såsom bladlöss, stritar och fjärilslarver.  

Många bytesspecialister

De flesta rovstekelsläkten är specialiserade på en specifik grupp av bytesdjur, vilket ibland återspeglas i deras svenska namn. Till exempel lever bivargen huvudsakligen av honungsbin,  medan gräshoppsstekeln provianterar boet med vårtbitarnymfer. Trädgårdsmästaren bör hålla sig vän med rovsteklarna eftersom flera släkten samlar in stora mängder bladlöss och andra växtsugare som kan orsaka problem om de blir för talrika i odlingarna.

Anlägger bon

En annan egenhet som vittnar om ett gemensamt ursprung för rovsteklar och bin är deras vana att anlägga bon i håligheter i död ved eller marken. Detta märks särskilt genom att de ofta nyttjar de bihotell som sätts upp i trädgårdar. Där trängs rovsteklarna med olika bin och solitära getingar samt deras olika parasiter. I naturen nyttjar rovsteklarna på liknande sätt övergivna insektsgångar i död ved, men också vasstrån och ihåliga växtstjälkar. Ungefär hälften av arterna gräver ut sitt bo i marken, företrädesvis på lättdränerade jordar av sand eller grus. Boet provianteras sedan med allt från ett enstaka till ett trettiotal bedövade bytesdjur som blir föda för den växande larven.

Hotade arter

Liksom bina drabbas rovsteklarna av de omfattande landskapsförändringar som skett sedan 1950-talet.  Den minskade variationen i landskapet, särskilt skogsförtätningen samt förlusten av öppna sandmarker och solbelyst grov död ved, har medfört en minskad tillgång på lämpliga boplatser. För att underlätta för rovsteklarna bör man återskapa varierade naturmiljöer med gott om död ved, blommande växter och glest bevuxna sandytor – i princip samma åtgärder som gynnar vilda bin. Rovsteklarna har en förkärlek för blommor med öppna, vita blomkorgar så som kirskål, hundkäx och vildmorot. Lite oordning och inslag av klassiska ogräs kan alltså vara gynnsamt om man vill bevara en artrik rovstekelfauna och dra nytta av deras ekosystemtjänster.

Artbestämning

För den som vill fördjupa sig i rovsteklarna, och kanske undrar vem som kilar runt på trädgårdens bihotell eller i barnens sandlåda, finns en rikt illustrerad bestämningsnyckel till samtliga rovstekelsläkten som förekommer i Sverige och grannländerna. Nyckeln, som hittas i Artfakta, kompletteras av faktatexter med bland annat information om ekologi, utbredning samt hänvisningar till relevant bestämningslitteratur.

Nyckel för rovsteklar i Artfakta

Fakta om rovsteklar i Artfakta

Kontaktinformation