Lär dig artbestämma parasitbin

Blodbin, Sphecodes, har länge ansetts vara ett av de släkten där arterna är svårast att identifiera, och även om den nya nyckeln underlättar bestämningen till viss del, är det fortfarande en utmaning att sätta namn på några av de klurigaste arterna. Det beror framför allt på att de flesta blodbin har liknande färgteckning och att denna till viss del varierar så att den överlappar mellan arter. Man måste alltså i jämförelsevis stor utsträckning utnyttja mikroskopiska karaktärer för att nå fram till säker artbestämning. Dessa karaktärer innefattar för honorna ofta små skillnader i kroppens punktur eller behåring, medan många hanar måste genitalieprepareras. Proceduren för genitalieprepareringen för bin är dock ganska enkel och i likhet med till exempel blomflugor kan könsdelarna lätt vikas ut med en nål. Det kräver dock oftast att djuret bedövas eller avlivas, men är idag det enda sättet att säkerställa och underlätta bestämningen för hanarna av ett antal särskilt snarlika arter. Gökbin, Nomada, å andra sidan, har ofta en mycket arttypisk färgning som nyckeln tar till vara på och som gör att många gökbin nu går att bestämma i fält eller från foton.

Småblodbiet boparasiterar många olika smalbiarter. Arten påträffas i flera olika naturtyper, framför allt på mer eller mindre torra och sandiga marker, som grustag, sandfält och även på ruderatmarker och vägslänter, där värdarterna finns. Foto: Alexander Berg

Ofta utsatta specialister

Blodbin och gökbin är i de flesta fall helt specialiserade på att parasitera ett eller en liten grupp värdbin. Det innebär att många kan anses ha en typ av ”dubbel specialisering” om värden i fråga i sin tur är specialiserad på en viss nektarkälla. Ett exempel är mörkgökbi som parasiterar småfibblebi som i sin tur bara samlar pollen från olika fibblor. Samtidigt som man kan betrakta dessa parasiter som ytterligare ett negativt hot mot vissa solitärbin har de samtidigt en mycket viktig roll när det gäller att bibehålla den ekologiska balansen i värdbipopulationerna. Att en förhållandevis stor andel av de specialiserade blod- och gökbina återfinns på rödlistan är ett tecken på att denna balans rubbats.

Att leta blodbin och gökbin

Blodbin tillhör familjen vägbin Halictidae, vilka har en avvikande livscykel. Med ett undantag består vårkontingenten, det vill säga de individer som övervintrat som fullbildade, endast av honor medan hanar uppträder först på sensommaren. Man kan alltså vara i stort sett säker på att ett blodbi som observerats under våren är en hona. Trots att de inte aktivt samlar pollen är även de parasitära bina ivriga blombesökare och både honor och hanar ses ofta besöka blommande växter. Honorna spenderar dock det mesta av sin tid i värdarternas boområden, där de kan ses krypande eller lågt svävande i väntan på att en möjlighet att äntra ett obevakat bo ges. Eftersom alla blodbin och gökbin utnyttjar värdar som bor i marken kan det vara en god idé att spana efter blodbin och gökbin vid sydlänta slänter, glest bevuxna sandområden och andra platser där sandbin och vägbin anlägger sina bon. Gökbin, som i många fall parasiterar olika sandbin, har också ofta en förkärlek för att besöka värdens favoritväxt. Man ser till exempel ofta väddsandbiparasiten väddgökbi på åkervädd och guldsandbiets boparasit silvergökbi på ängsvädd, som är guldsandbiets föredragna pollenkälla. Förhoppningsvis kan de nya nycklarna öka intresset för dessa spännande bin och dessutom bidra till att nya lokaler hittas för de mest sällsynta och hotade arterna.

Text: Niklas Johansson

Artfakta och Artportalen

Digital artbestämningsnyckel för gökbin i Artfakta

Digital artbestämningsnyckel för blodbin i Artfakta

Artfakta är en tjänst som tillgängliggör kunskap om arter i Sverige. Det är SLU Artdatabanken som utvecklar och förvaltar Artfakta. 

Arter som kan artbestämmas kan man rapportera i Artportalen. Genom att många personer bidrar med en stor mängd observationer av både vanliga och ovanliga arter kan direkta naturvårdsinsatser lättare sättas in, samtidigt som framtida hot kan upptäckas genom att analysera arters förändringar över tid.

Rapportera i Artportalen