Kring de bihotell som sätts upp i trädgårdar ser man ofta olika typer av murarbin som, förutom att vara ett mysigt inslag i trädgårdsbilden, är viktiga pollinatörer av fruktträd och bärbuskar. Men det finns också ett antal murarbin som har helt andra preferenser, till exempel en art som föredrar sandiga stränder och en som bara finns i fjällen.
Murarbin är en av två huvudgrupper av solitärbin som anlägger sitt bo i övergivna insektsgångar i död ved (den andra är tapetserarbin). Inom släktet finner vi några mycket aktiva pollinatörer av fruktträd och bärbuskar i våra trädgårdar. Rödmurarbi Osmia bicornis är framför allt aktivt under försommaren, och är den art som oftast nyttjar de biholkar man sätter upp i trädgården.
En relativ nykomling i den svenska faunan, fruktmurarbi Osmia cornuta har en liknande ekologisk nisch och nyttjas på kontinenten som pollineringsresurs i kommersiella fruktodlingar. Fruktmurarbiet noterades som ny art för landet så sent som 2017, men tycks sprida sig snabbt. Bland murarbina finner vi också ett antal arter med spännande ekologiska specialiseringar så som snäckmurarbi Osmia bicolor som anlägger sitt bo i tomma snäckskal. När boet är klart kamouflerar honan skalet med torra grässtrån.
Även om flera murarbin så som rödmurarbi, fruktmurarbi, snäckmurarbi och fibblemurarbi Osmia leiana gärna uppträder i trädgårdar och flyttar in i bihotell, finns det också en mer hemlighetsfull grupp som helst håller sig i vildmarken. Skogsmurarbi Osmia nigriventris, stenmurarbi Osmia inermis, lingonmurarbi Osmia laticeps och hedmurarbi Osmia uncinata uppträder mestadels i glesa skogar och skogsbryn där de pollinerar olika bärris och ärtväxter, så som blåbär, lingon, käringtand och olika vickerarter.
Det vårtidiga lundmurarbiet Osmia pilicornis gillar också ljusöppna skogsmiljöer och födosöker helst på lungört och gökärt. Utmarkens murarbin uppträder för det mesta enstaka och ganska fåtaligt, och har troligen missgynnats av den förtätning av våra skogar som sker i brist på bete och brand – storskaliga naturliga störningar som inte längre har någon påverkan på skogslandskapet. Vildmarkens mest mystiska murarbi är dock utan tvekan tajgamurarbiet Osmia disjuncta. Arten beskrevs ursprungligen från Himalaya, men upptäcktes mycket överraskande för några år sedan i Sverige, Finland och norra Ryssland. Arten är i Sverige fortfarande bara känd genom en enda hona insamlad i Käringbergets ekopark i Västerbotten.
Lingonmurarbi Osmia laticeps, hona. Foto: Alexander Berg
1/3
Blåmurarbi Osmia caerulescens, hane. Foto: Alexander Berg
2/3
Fruktmurarbi Osmia cornuta, hona. Foto: Alexander Berg
3/3
Förutom tajgamurarbiet är ytterligare ett antal murarbin att betrakta som mycket sällsynta eller hotade. Havsmurarbiet Osmia maritima finns endast kvar på ett fåtal platser i Halland och Skåne och dess naturliga livsmiljöer består av blomrika strandhedar med käringtand och strandvial. Då denna naturtyp minskat kraftigt under det senaste århundradet har också havsmurarbiets livsmiljö försvunnit på många håll.
Under senare år har man satsat mycket på att restaurera dynhedar på de lokaler som havsmurarbiet ännu förekommer på, men återhämtningen tycks gå långsamt. Ett antal ogynnsamma år med vinterstormar som gått hårt åt sanddynerna har troligen ytterligare förvärrat situationen. Då denna typ av extremväder förväntas bli mer frekventa i takt med klimatförändringar, är framtiden för havsmurarbiet ännu oviss.
En annan aspekt på klimatförändringarna drabbar fjällmurarbi Osmia svenssoni. Denna art är i landet endast känd från Abisko, som också är typlokal för arten. Förflyttning av trädgränsen, accelererande igenväxning och en raskt ökande medeltemperatur i fjällmiljöer kommer troligen att fundamentalt ändra förutsättningarna för denna redan sällsynta art.
Nu har interaktiva nycklar publicerats för murarbin och kägelbin. Det innebär att nycklarna för svenska solitärbin på Artfakta nu är helt kompletta och täcker alla Sveriges arter. Förhoppningsvis kan de nya nycklarna inspirera till eftersök och rapportering av dessa arter, vilket i sin tur ger oss en bättre bild av deras status och åtgärdsbehov.
Text: Niklas Johansson
Länkar:
På artfakta.se hittar du fakta om främst svenska arter, men även arter som skulle kunna påträffas i Sverige. Här finns även interaktiva bestämningsnycklar som hjälper dig att identifiera en organism till rätt art eller artgrupp genom att välja bland olika beskrivningar.
Ulrika Sehlberg Samuelsson, redaktör
SLU Artdatabanken
ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se