[Publicerad 2022-09-19]. Pluggskivlingar är hattsvampar med olivbrun eller gulbrun hatt med inrullad, ofta strimmig kant. Foten är hård, kompakt och avsmalnande nedåt, och kan ibland liknas vid en träplugg, därav namnet. Arterna lever i symbios med träd och bildar ektomykorrhiza. Med DNA-sekvensering har nyligen minst sju arter identifierats i Europa, varav alla finns representerade i Sverige.
Den vanligaste arten i släktet pluggskivlingar (Paxillus), den som rätt och slätt kallas pluggskivling Paxillus involutus, är en av de ökända svampar som tidigare ansetts vara ätlig och god men som numera betraktas som giftig. I Svampplockarens handbok av Bengt Cortin från 1941 kan man läsa att pluggskivlingen tillhör "nybörjarsvamparna", den saknar giftiga dubbelgångare och att den "malen tillsammans med kött" ger utmärkta köttbullar. Under krigsåren på 1940-talet i Tyskland hände dock att en känd svampforskare åt en måltid beredd av pluggskivling (som han tyckte om på grund av dess syrliga smak). Han avled ett par veckor senare. Orsaken var en allergisk reaktion som leder till hemolys* efter upprepad förtäring av pluggskivling. Detta har benämnts Paxillus-syndromet och pluggskivlingen har kommit att klassas som giftsvamp.
Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.
Hattyta med filtartade fjäll på Paxillus sp. som bildar ektomykorrhiza med al (undersläkte Alnopaxillus). Foto: Elisabet Sjöro
Av de sju arter av pluggskivlingar som identifierats i Europa är det tre nyligen beskrivna arter som bildar ektomykorrhiza* med al. Dessa bildar tillsammans ett eget undersläkte, Alnopaxillus, och kännetecknas av att de har en hattyta med mörkare fjäll eller flockar. Det vi tidigare betraktat som en art i Sverige, alpluggskivling Paxillus filamentosus, har alltså visat sig vara flera olika arter. För en av dessa P. olivellus har ännu inga fruktkroppar påträffats i Sverige, men torde dock vara vanlig. Övriga arter, som bildar mykorrhiza med ett flertal träd, har en mer eller mindre slät hattyta. Dessa är alla mycket lika pluggskivlingen P. involutus; arten som blev giftsvamp.
Tydligt inrullad hattkant på Paxillus obscurisporus. Foto Mikael Jeppson
Kännedomen om de olika arternas morfologiska variation och ekologi är hittills begränsad varför nya och väldokumenterade fynd som kan bidra till ett förbättrat kunskapsläge är önskvärda. Som hjälp för artbestämning finns nu en bestämningsnyckel som inkluderar alla arter som är kända från Sverige. I detta sammanhang kan tilläggas att alla arter i släktet är olämpliga som människoföda.
* Hemolys är när de röda blodkropparna upplöses.
* Ektomykorrhiza är en symbios mellan växter och svampar, där utbyte av näringsämnen och vatten mellan svamp och växt sker i växtens finrötter.
Textförfattare: Mikel Jeppson och Elisabet Sjöro
Digital artbestämningsnyckel för pluggskivlingar i Artfakta
Cortin, B. 1941. Svampplockarens handbok. Saxon & Lindströms förlag.
Jargeat, P., Chaumeton, J-P., Navaud, O., Vizzibi, A. & Gryta, H. 2013. The Paxillus involutus (Boletales, Paxillaceae) complex in Europe: Genetic diversity and morphological description of the new species Paxillus cuprinus, typification of P. involutus s.s., and synthesis of species boundaries. Fungal Biology 118: 12-31.
Jargeat, P., Moreau, P-A. Gryta, H., Chaumeton, J.P. & Gardes, M. 2016. Paxillus rubicundulus (Boletales, Paxillaceae) and two new alder-specific ectomycorrhizal species, Paxillus olivellus and Paxillus adelphus, from Europe and North Africa. Fungal Biology 120: 711-728.
På artfakta.se hittar du fakta om främst svenska arter, men även arter som skulle kunna påträffas i Sverige. Här finns även interaktiva bestämningsnycklar som hjälper dig att identifiera en organism till rätt art eller artgrupp genom att välja bland olika beskrivningar.
Ulrika Sehlberg Samuelsson, redaktör
SLU Artdatabanken
ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se