Kontaktinformation
Ulrika Sehlberg Samuelsson, redaktör
SLU Artdatabanken
ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se
[2023-08-24]. De är kanske mest kända för sina många arter av orkidéer, men rikkärr utgör i själva verket en viktig livsmiljö för en stor mängd arter. Många av dem är krävande och förekommer inte i andra myrtyper. Hur mår Sveriges rikkärr, och vad kan vi göra för att gynna dem?
Rikkärr är en särskilt värdefull typ av våtmark eller myr. Trots det mineralrika grundvattnet är rikkärr relativt näringsfattiga på grund av begränsad tillgång på fosfor och kväve. Förekomst eller frånvaro av olika arter kan användas för att avgöra om en våtmark är ett kärr, och om kärret är fattigt eller rikt på mineralämnen. I anslutning till rikkärr finns ibland källor och källflöden där mineralrikt grundvatten tillförs. Naturtypen är ofta beroende av detta rörliga vatten som i regel har ett pH-värde mellan 6 och 8. Rikkärr är alltså inte sura som de flesta andra myrar.
Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.
Vattnet får inte vara näringsberikat med kväve och fosfor, till exempel från jord- och skogsbruksmark, då det orsakar tillväxt av oönskade växtarter som konkurrerar ut de specialiserade rikkärrsarterna. Rikkärr hittas på platser med rikare berggrund eller jordarter. De på kärlväxter artrikaste varianterna, de så kallade extremrikkärren (eller kalkkärren), finns enbart på lokaler med kalkrik mark. Sverige uppskattas ha strax över 2200 km2 rikkärr vilket utgör drygt fyra procent av den totala myrarealen i Sverige. De största arealerna finns upp mot fjällkedjan, särskilt i Jämtland. Naturtypen är dock betydligt mer sällsynt i södra Sverige där myrarna är beroende av att hållas öppna genom bete eller slåtter.
Rikkärr är kända för att hysa stor biologisk mångfald vilket också har gett naturtypen dess namn. Ordet rikkärr myntades på 1940-talet för att skilja ut den artrika naturtypen från de betydligt vanligare fattigkärren. Ofta förknippas rikkärr med sina många arter av orkidéer, men naturtypen är också en viktig livsmiljö för flera andra artgrupper – exempelvis mossor och landlevande snäckor. Många av arterna är krävande och förekommer inte i andra myrtyper vilket gör dem till lämpliga indikatorer för rikkärr. Exempel på sådana arter är kärrknipprot, gulyxne, jämtstarr, majviva, myruddmossa, svanmossa, piprensarmossa, späd skorpionmossa och kalkkärrsgrynsnäcka.
Olika faktorer som klimat, storlek och topografi kan dock påverka vilka arter som förekommer. Exempelvis har vissa rikkärr en artrikedom nästan uteslutande bestående av mossor, medan andra kan innehålla flera orkidéarter.
Många rikkärr ingår i Natura 2000-områden. Det innebär bland annat att de är med och bildar nätverk av ekologiskt sammanhängande livsmiljöer med arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. Rikkärr är hotade eftersom de historiskt har dikats ut i relativt stor omfattning för tillgång till ny odlingsmark eller för ökad skogstillväxt. Dikning (även gamla diken) hotar myrarnas arter och ekologi eftersom en hög grundvattennivå är en förutsättning för naturtypens fortlevnad på en plats. Dessutom växer rikkärren ofta igen med sly och träd om de inte sköts med bete eller slåtter. Ett annat stort hot är övergödning, som främst kan ske i rikkärr vid jordbruksmarker. I den senaste bedömningen till EU:s Art- och habitatdirektiv klassades bevarandetillståndet som dåligt i kontinental region och otillfredsställande i boreal region, men gynnsamt i alpin region.
Idag finns ett stort behov av att restaurera rikkärr som är dikade och håller på att växa igen, samt att sköta de hävdberoende rikkärren, främst i södra Sverige. En viktig pusselbit i bevarandearbetet är också att ta stor hänsyn vid alla skogs- och jordbruksåtgärder i anslutning till myrarna. Rikkärr kan restaureras till exempel genom att lägga igen diken, ta bort näringsberikade jordlager, röja sly eller återuppta hävden med slåtter eller bete. I regeringens satsning på våtmarksrestaurering är det extra angeläget med insatser för just rikkärr, och det är möjligt att få bidrag till åtgärder. Nyligen togs en manual fram för skötsel av rikkärr (en kortare version är under framtagande). Manualen finns att läsa på Länsstyrelsen Dalarnas hemsida. Här finns även en ingående beskrivning av naturtypen samt tips och idéer kring hur vi kan sköta och restaurera rikkärr.
Text: Urban Gunnarsson
Handbok för skötsel och restaurering av rikkärr | Länsstyrelsen Dalarna
Blötdjur: Snyltsnäckor – skivsnäckor | Nationalnyckeln
Ulrika Sehlberg Samuelsson, redaktör
SLU Artdatabanken
ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se