Har du trampat på en mogen röksvamp någon gång och sett den utpuffande röken? Det du ser är miljontals små, runda sporer som sprids för vinden. Röksvamparnas tuffa yttre ger dem fördelar gentemot ”vanliga” svampar med hatt och fot. De flesta känner kanske igen en röksvamp, men vad vet vi mer om dem?
De minsta är en centimeter, de största över 70 cm. Vissa är helt släta, andra täckta av långa taggar. Röksvamparnas annorlunda uppbyggnad har sedan länge fångat vår uppmärksamhet. På 1700-talet beskrev Carl von Linné hur människor aktade sig för röksvampar eftersom de trodde att sporerna kunde orsaka blindhet vid ögonkontakt. Linné benämnde några av svamparna med det osmickrande namnet ”kiäring-fijs”, vilket såklart syftar på den utpuffande röken av sporer. De vetenskapliga namnen på de två största släktena, Bovista och Lycoperdon, betyder ordagrant ko-fis respektive varg-fis.
Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.
Släkt med skivlingar
Det kan vara svårt att tänka sig, men egentligen är röksvamparna ganska nära besläktade med vanliga skivlingar. Man tror att röksvamparnas rundade fruktkroppar med innesluten spormassa är en evolutionär anpassning till torra och ogästvänliga miljöer där hattsvamparnas fuktiga och kortlivade fruktkroppar har svårt att hävda sig. Många arter av röksvampar förekommer i öppna och torra miljöer som torrängar, alvar, sandstäpp och sandstränder, liksom i exponerade och vindpinade fjällhedsmiljöer ovan trädgränsen. Men många förekommer också i skogsmiljöer, så anpassning till torka är nog inte hela förklaringen till röksvamparnas evolutionära bana.
Till skillnad från hattsvamparnas sköra fruktkroppar och korta sporfällningsperiod kan röksvamparna sprida sina sporer under lång tid. Eftersom deras fruktkroppar är torra vid mognaden blir de motståndskraftiga mot väder och vind. Röksvamparna är till och med anpassade till att sprida sina sporer med fallande regndroppar. När fallande droppar eller kraftig vind trycker på röksvampens yttre vägg puffar sporerna ut genom en öppning i toppen, likt en sorts blåsbälg. Det är detta fenomen som vi ser resultatet av när vi trampar på dem.
Någon matematiskt lagd svampboksförfattare har räknat ut att en enda fruktkropp av jätteröksvamp Langermannia gigantea, vår största svenska röksvamp som blir upp till 70 cm, kan producera upp till 1013 sporer (= 10 000 000 000 000). Det är minst sagt en ansenlig mängd!
Vanliga, ovanliga och rödlistade
Vårtig röksvamp Lycoperdon perlatum är vår vanligaste art, men totalt finns i Sverige drygt 40 röksvampar fördelade på fem släkten. Några av dem är ganska vanliga över hela landet medan andra har sydliga till sydöstliga utbredningar och förekommer i våra varmaste och torraste områden. Vissa arter är i stället utpräglat nordliga och helt knutna till fjällområden.
Nio arter är rödlistade i Sverige eftersom de förekommer i miljöer vars kvalitet eller yta bedöms minska. Det rör sig till exempel om hedröksvamp Lycoperdon ericaeum (NT) som påträffas i naturbetesmarker, stäppröksvamp L. decipiens (NT) som växer i betade torrängar på kalkrik mark, samt kärröksvamp L. caudatum (VU) och sumpäggsvamp Bovista paludosa (NT) som finns i kalkrika kärr och myrmarker.
Läs mer om rödlistekategorierna
Leta, nyckla och rapportera i höst!
Håll ögonen öppna efter röksvampar i höst och testa gärna den nya digitala artnyckeln som SLU Artdatabanken nyligen publicerat. I Artfakta finns även bilder och uppdaterade texter till alla röksvampar. För att artbestämma röksvampar behövs i allmänhet mogna, det vill säga rykande, fruktkroppar. Vissa arter är relativt lätta att bestämma i fält, även som unga. Andra kräver att sporerna studeras i mikroskop. Rapportera dina röksvampsfynd på Artportalen och glöm inte att bifoga foton – de är avgörande för att Artportalens verifieringsgrupp ska kunna bekräfta din artbestämning.
Bestämningsnyckel för röksvampar
Text: Mikael Jeppson
Litteratur
Jeppson, M. (2018). Puffballs of northern and central Europe (Mykologiska publikationer 8). Sveriges Mykologiska Förening.
