Sex kräldjur att övervaka

Kräldjuren hör till jordens äldsta djurgrupper och har bemästrat konsten att leva i alla typer av miljöer, från havet till öknar, från fuktiga skogar till torra ängar. I världen finns drygt 12 000 arter av kräldjur – ormar, ödlor, sköldpaddor, krokodiler och bryggödlor.  I Sverige finns sex naturligt förekommande arter: sandödla, skogsödla, kopparödla, huggorm, hasselsnok och vanlig snok.

Under början av den postglaciala värmeperioden (8000−4000 år sedan) fanns även europeisk kärrsköldpadda i Sverige. Den försvann i samband med en kallare period för cirka 5500 år sedan, varefter den inte har lyckats återinvandra. Under senare tid har det kommit allt fler rapporter om sköldpaddor, det handlar då så gott som alltid om illegalt utsläppta husdjur.

Omgivningen styr

Kräldjur kännetecknas av en tjock hud täckt av fjäll eller plåtar av hornämnet keratin, vilket gör dem väl anpassade till torra miljöer. De är ektoterma (växelvarma) och kan inte kan producera sin egen kroppsvärme, det medför att de­ras kroppstemperatur stiger när det är varmt och sjunker när det är kallt. Kräldjuren reglerar istället sin kroppstemperatur genom att förflytta sig mellan soliga och skuggiga platser. Under morgon och förmiddag söker de upp varma platser där de värmer sig i solen. Mitt på dagen söker de skugga för att undvika överhettning, och på nätterna är de inaktiva. Under vintern går de i dvala, de söker sig till frostfria miljöer i håligheter, blockbranter, stenrösen, eller flera meter under jord. Under dvalan kan kroppstemperaturen hos till exempel huggorm sjunka till bara ett par plusgrader.

Kräldjur är mer än bara fascinerande, de är viktiga indikatorarter som speglar tillståndet i naturen. De kontrollerar populationsstorlekar hos sina byten, fungerar som föda åt andra djur och är känsliga för förändringar i miljön. När kräldjuren försvinner är det en signal om att något är fel, och också ett tecken på att andra arter och livsmiljöer kan vara hotade. Det största hotet mot våra kräldjur är förlust av livsmiljöer genom exploatering, ett allt intensivare jord- och skogsbruk, samt igenväxning av öppna marker och bryn. Många viktiga småbiotoper försvinner samtidigt som de kvarvarande blir allt mera isolerade.

Hjälp till att övervaka våra kräldjur

Eftersom kräldjur är fridlysta i Sverige är det förbjudet att fånga, skada eller störa dem – men detta hindrar inte att det sker stor påverkan på deras livsmiljöer. Genom att kartlägga kräldjurens förekomst och följa hur bestånden utvecklas kan vi sätta in rätt åtgärder i tid och rädda både arterna och deras livsmiljöer.

Det krävs inga särskilda förkunskaper för att börja faunaväkta kräldjur. De inventeras enklast genom att räkna antalet individer. Om möjligt är det bra att köns- och åldersbestämma de individer som observeras. SLU Artdatabanken har tagit fram en folder om Sveriges kräldjur som beskriver hur de olika arterna ser ut, hur man skiljer dem åt, var de finns och hur de lättast inventeras.