Taxonomi och systematik

Taxonomi (av grekiska: taxis, 'ordning' och nomi, 'bruk', 'regel') är vetenskapen om indelning eller klassificering av organismer i taxa, t.ex. riken, familjer, släkten, arter och underarter. Inom taxonomin arbetar taxonomer med att beskriva och namnge arter. Många taxonomer arbetar med regionala fauna- och florabeskrivningar som innehåller bestämningsnycklar och information om arters utbredning, status och annat. Taxonomi är en del av systematik, som även innefattar studier av släktskap mellan olika organismer, alltså deras evolutionära historia (fylogeni).

Klassificering av organismer

Insekter, ryggradsdjur, skalbaggar, växter, däggdjur, svampar och fåglar är exempel på olika grupper som vi människor delar in organismer i för att kunna kommunicera om dem. Numera klassificeras alla organismer enligt ett hierarkiskt system som bygger på släktskap. SLU Artdatabanken strukturerar information i ett taxonomiskt ramverk som bygger på databasen Dyntaxa.

Människor har i alla tider haft behov av att kunna kommunicera om det de ser i naturen. De tidiga klassificeringarna grundade sig på yttre likheter mellan arter. Redan på 300-talet f.Kr delade filosofen Aristoteles in organismer i växter och djur – de senare dessutom i två kategorier, med och utan rött blod. Vidare beskrev han till exempel fem olika ”släkten” inom gruppen djur med rött blod (som motsvarar ryggradsdjuren): fyrfotadjur som föder levande ungar, fyrfotadjur som lägger ägg, fåglar, fiskar och valar. Aristoteles lärjunge Theofrastos klassificerade växter i fyra huvudgrupper (träd, buskar, halvbuskar och örter) samt diverse undergrupper utifrån formen på deras blad, växtplats och livslängd.

Från slutet av 1500-talet föreslogs olika klassificeringar i hierarkiska system. Carl von Linné vidareutvecklade föregångarnas idéer i verken Species plantarum (1753) och Systema naturae (1735–1770). Han indelade allt ”liv” i djurriket, växtriket och stenriket. Inom varje rike ordnades organismerna i klass, ordning, släkte och art, kategorier som fortfarande används. Växter klassificerade han utifrån det så kallade sexualsystemet, som grundade sig på antalet ståndare och pistiller. Linné betraktas ofta som den moderna systematikens fader och utvecklade det binomiala namngivningssystemet (nomenklatur) där varje art tilldelas två namn – ett namn för släkte och ett artepitet. Idag finns nomenklatoriska regelverk som tillämpas vid namngivning av organismer.

I dag grundas klassificering på släktskap (fylogeni), och ofta används molekylära metoder i kombination med morfologi. Med mer information växer ny kunskap om släktskap mellan organismer växer fram. Släktskapsförhållanden presenteras oftast i form av så kallade fylogenetiska träd.

Namngivning av arter

Vid vetenskaplig namngivning gäller det att försäkra sig om att arten inte redan är namngiven, vilket kan innebära omfattande studier av äldre såväl som modern litteratur samt organismer i museisamlingar.

Namngivningen måste följa vissa internationellt överenskomna regler. Bland annat krävs en detaljerad beskrivning, uppgifter om var och när typexemplaren är insamlade och i vilket museum de är förvarade.

Oftast syftar det vetenskapliga namnet på någon utmärkande egenskap hos organismen eller på den plats där den upptäckts. Exempelvis syftar nässelfjärilens vetenskapliga namn Aglais urticae på en av Zeus vackra döttrar Aglais eller Aglaia, samt på nässlor (Urtica) som nässelfjärilslarverna lever av. Många namn hedrar en viss person, t.ex. växtsläktet Dahlia som avser den svenske botanisten Anders Dahl. Däremot är det inte brukligt att namnge en art efter sig själv.

För namngivning på svenska finns inget regelverk, bara riktlinjer. Svenska namn på djur (utom fåglar) som presenteras i någon av SLU Artdatabankens publikationer fastställs av Kommittén för svenska djurnamn. När det gäller svenska fågelnamn har Birdlife Sverige huvudansvaret, liksom arbetsgruppen för svenska växtnamn inom Svenska Botaniska Föreningen när det gäller svenska namn på kärlväxter, mossor, alger och lavar. Svenska svampnamn bestäms av en arbetsgrupp inom Sveriges Mykologiska Förening.