Grön infrastruktur är ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer och strukturer, naturområden samt anlagda element som utformas, brukas och förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras, samt att för samhället viktiga ekosystemtjänster främjas i hela landskapet. Begreppet grön infrastruktur har sin grund i Konventionen om biologisk mångfald; CBD.
De regionala handlingsplanerna är ett viktigt verktyg för att grön infrastruktur ska beaktas vid samhällsplanering, tillståndsprövning, riktade naturvårdsinsatser eller vid pågående brukande av mark- och vattenområden. För en fungerande natur behöver vi planera bortom administrativa gränser. Det krävs att alla samarbetar för att länka samman nätverket av natur.
Begreppet grön infrastruktur ställer frågor som naturvården inte ställt förut. Arbetssättet bidrar till nya perspektiv som skapar mervärde för både samhället och naturen. Grön infrastruktur har därför blivit en viktig del i Sveriges arbete för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
I praktiken innebär arbetet med grön infrastruktur att skydd, bevarande, restaurering och återskapande av livsmiljöer, ekosystemtjänster och naturliga processer beaktas i såväl fysisk planering och pågående mark- och vattenanvändning som i brukande och förvaltning av naturresurser.
Bevarande av och insatser för grön infrastruktur behöver betraktas som en självklar tillgång för den lokala och regionala utvecklingen.
Att arbeta med utgångspunkt i grön infrastruktur tillför ett mervärde både genom att insatser kan samordnas och effektiviseras, och genom att tidigare förbisedda sammanhang i landskapet uppmärksammas. Grön infrastruktur ska ge en förenklad bild av hur naturens funktioner och kvalitet fördelar sig över landskapet genom att:
Lena Tranvik, ställföreträdande chef SLU Artdatabanken
Enhetschef Terrestra ekosystem
SLU Artdatabanken
lena.tranvik@slu.se 018-672478