Miljöövervakning

I Sverige genomförs miljöövervakning på olika geografiska nivåer, i olika naturtyper och av flera myndigheter och aktörer. 

Nationell miljöövervakning

Den nationella miljöövervakningen utförs av olika myndigheter, samordnas av Naturvårdsverket, och är indelad i tio olika programområden som Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för (t.ex. kust och hav, sötvatten, skog, landskap, fjäll, luft). Flera programområden avser miljöer, medan andra har en mer övergripande karaktär, till exempel Landskap.

Inom SLU genomförs nationella program som Riksskogstaxeringen (RIS) och Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). Ett annanat exempel är Jordbruksverkets ängs- och betesmarksinventering vars resultat finns i databasen TUVA. (Öppnas på Jordbrukverkets webbplats)

Regional miljöövervakning

Den regionala miljöövervakningen styrs av Länsstyrelserna själva och kan omfatta bl.a. kärlväxter, alger, stormusslor, fjärilar och fåglar. Länsstyrelsen jobbar även med åtgärdsprogram för hotade arter och uppföljning av arter i skyddade områden. (Öppnas på RUS webbplats)

SLU Artdatabankens datavärdskap

Datavärdskap ska ge bättre och snabbare tillgång till kvalitetssäkrade data från miljöövervakningen. Övriga nationella datavärdar är framför allt andra myndigheter och olika institutioner vid universiteten som på uppdrag av Naturvårdsverket ansvarar för leveranskontroll, lagring och presentation av data. Datakällor från "Naturdata: arter och landskap" delas vid SLU mellan avdelningen för Landskapsanalys och SLU Artdatabanken. 

Mer information om Naturdata: arter och landskap

Ideella krafter är viktiga

Många ideella krafter är verksamma i den övervakning av arter som bedrivs i Sverige, både genom egna initiativ och på uppdrag av myndigheter. Ett exempel är Floraväktarna som övervakar rödlistade kärlväxter och engagerar över 400 personer. Faunaväktarna övervakar hotade djur och Fungaväkteriet övervakar svapar. En stor del av landets fågelövervakning sker åtminstone på halvideell basis. Sist men inte minst så är den spontanrapportering som sker till Artportalen av väldigt stor betydelse för att bedöma tillståndet för arterna i vår svenska natur.

Miljöövervakningsdata gör stor nytta

Alla insatser ger en mängd viktiga data som används av myndigheter, forskare och många andra. SLU Artdatabanken använder dem bl.a. i arbetet med att ta fram Sveriges rödlista och vid rapportering till EU enligt art- och habitatdirektivet. Rapporteringen innebär att vi ska övervaka och rapportera hur det står till med de arter som finns upptagna i direktivets bilagor.