Hur går det för fjärilarna?

Minskning av viktiga miljöer

De miljöer i Sverige som hyser flest rödlistade fjärilar är öppna blomrika gräsmarker. Öppna gräsmarker inkluderar såväl friskare ängsmarker, betesmarker, och strandängar, som torrängar och alvarmark. Öppna blomrika miljöer var vanliga i det äldre småskaliga odlings- och skogslandskapet med många mindre gårdar där de flesta hade några betesdjur och var omgivna av små ängs- och betesmarker och andra småbiotoper som åkerholmar, dikesrenar och bryn. Betesdjur släpptes även på skogen som på så vis hölls mer öppen och örtrik. Detta skapade ett mosaikartat landskap med livsmiljöer för en mångfald arter. Med det moderna jordbrukets framväxt har odlingslandskapet blivit betydligt mer ensartat med stora åkerarealer och gödslade foder- och betesmarker.

Dagens hävdregimer missgynnar flertalet fjärilsarter knutna till blomrika gräsmarker. Förr påbörjades höskörden ofta först efter att örter gått i frö vilket gav fjärilarna tid att utvecklas. Strukturrationaliseringarna av jordbruket gör att dagens hö skördas så tidigt genom ensilering på vallar att många örter varken hinner blomma eller sätta frö. Beteshävd håller landskapet öppet och örtrikt även idag, men på många marker är betestrycket så högt att örter som är viktiga värdväxter och nektarkällor missgynnas. Flera fjärilsarter som tidigare funnits utbrett i ängs- och betesmarker i skogs- och odlingslandskapet har idag sina enda kvarvarande miljöer i infrastrukturbiotoper som kraftledningsgator, längs skogsbilvägar och andra blomrika vägkanter.

Odlingslandskapets omvandling har skapat ett helt nytt kulturlandskap över hela landet. När hävden upphör blir hävdgynnade örter, som är viktiga för ett stort antal fjärilar, utkonkurrerade av näringsgynnade högre örter och gräs. Åtskilliga fjärilsarter som har minskat har numera stora delar av sin utbredning på Öland och Gotland där igenväxningen gått långsammare.

En av de mest hotade gräsmarksarterna bland dagfjärilarna är violett guldvinge Lycaena helle. Foto: Nils Ryrholm

För skogslevande fjärilar i norra halvan av Sverige är avverkning av boreala barrskogar med lång kontinuitet det främsta hotet. Flera av de rödlistade barrskogsarterna påträffas endast i urskogsartade barrskogar. Andra möjliga hot mot några fjärilsarter är trädsjukdomar som almsjuka och askskottsjuka. För arter som är helt knutna till alm Ulmus spp. eller ask Fraxinus excelsior väntas sjukdomarnas framfart få allvarliga konsekvenser på längre sikt.

Effekter av klimatförändringar

Klimatförändringar bedöms i dagsläget framför allt hota fjärilar som hör hemma på de allra nordligaste fjälltopparna som t.ex. nordisk igelkottspinnare Acerbia alpina och pältsasäckmal Coleophora derasofasciella. I andra miljöer kan klimatförändringar sätta ytterligare press på arter som redan trängts tillbaka på grund av exploatering och intensiv markanvändning inom jord- och skogsbruk. Ett varmare klimat medför ökad risk för att införda växter blir invasiva och konkurrerar med inhemska växter som är värdväxter och nektarkällor för fjärilar.

Nordisk igelkottspinnare Acerbia alpina. Illustation: Torbjörn Östman

Klimatförändringar bidrar också till att en del fjärilar expanderar norrut och vi får in nya arter i landet som inte tidigare funnits här. Flera kontinentaleuropeiska fjärilar har expanderat sitt utbredningsområde i huvudsak norrut. Expansionen gynnas av varmare klimat men också andra faktorer, som t.ex. landskapsförändringar, kan spela in.

Ökat intresse för fjärilar

Fjärilsfaunan i Sverige har studerats i 250 år och traditionellt har det främst varit fjärilssamlare som studerat dem på ett mer systematiskt sätt. Trenden idag är att fler personer börjat studera fjärilar i fält och fotografera dem, det har lett till att intresset för fjärilar breddats. Intresset för att lysa efter nattfjärilar med UV-lampor och att använda olika typer av betesfällor för att attrahera fjärilar har också spridit sig. Genom att rapportera sina fynd till Artportalen bidrar fjärilsintresserad allmänhet såväl som fjärilsspecialister till ökad kunskap om arternas förekomst och utbredning. För dagfjärilar finns också sedan 2010 ett nationellt övervakningsprogram, Svensk dagfjärilsövervakning, som bygger på ideell övervakning av dagfjärilar och bastardsvärmare enligt en standardiserad metodik.