Skalbaggar – ett framgångsrecept

En nyckel till skalbaggarnas framgång är deras stryktålighet. Det främre vingparet är ombildat till ett par hårda skal – täckvingar. När flygvingarna inte används ligger de skyddade under täckvingarna, elegant hopvikta som origami. Skalbaggars unika egenskaper ger dem möjligheter att utnyttja många slags miljöer. Olika skalbaggsarter kan springa blixtsnabbt över markytan, simma under vatten, tränga sig in under bark, gräva sig ner i jorden till flera meters djup eller borra sig genom den hårdaste ved – allt med bibehållen flygförmåga och därmed möjlighet att snabbt kolonisera nya platser. Föga överraskande finner man därför skalbaggar i de flesta miljöer – från havssträndernas tidvattenzon till tundra och kalfjäll, från små pölar till älvar, sjöar och brackvattensvikar, från torra flygsanddyner till blöta gungflyn och sumpskogar.

En mångfald av anpassningar

Bredden av levnadssätt och födoval ger skalbaggar en viktig ekologisk roll. Bland rovdjuren finns allt från allätare till specialister på ett enda bytesdjur. Växtätarna omfattar arter som lever av mossor, alger, samt nästan varje del man kan föreställa sig av gräs, örter, buskar och träd. Många lever av svamp: både mögelsvamp, fruktkroppar av storsvampar och mycel i mark eller ved. Slutligen lever en stor och ekologiskt viktig grupp skalbaggar som nedbrytare i spillning, kadaver, förna, död ved och rutten svamp. I samhällen av sociala insekter lever många arter; en del äter skräp och matrester, andra är snyltgäster som matas av sitt värddjur. Åter andra lever i bon av fåglar eller däggdjur – en art lever t.o.m. som parasit i pälsen på bäver. Några arter har anpassat sig till ett liv i människans närhet, och spritts över hela jordklotet.