Tvåvingar i naturvården

Att många hotade arter förekommer i just dessa miljöer speglar framförallt förändringarna i markanvändningen - exempelvis minskat bete på trädklädda gräsmarker och torra betesmarker. Avverkning är det största övergripande hotet, men igenväxning och torrläggning av habitat har också stor betydelse. Dessutom samspelar alla dessa faktorer.

Rödlistans sammansättning speglar även i viss mån var i Sverige tvåvingar eftersökts. Södra Sverige upp till Mälardalen är relativt väl undersökt. Likaså är delar av de alpina fjällhabitaten relativt väl undersökta. Däremot är det boreala skogsbältet i Norrland, med några lokala undantag, förhållandevis sämre utforskat.

Namngivningen (nomenklaturen) i rödlistan följer SLU Artdatabankens taxonomiska databas Dyntaxa, vilken för tvåvingar upprätthålls av dels Yngve Brodin när det gäller myggor (Nematocera) och dels Sven Hellqvist när det gäller flugor (Brachycera). De artgrupper som bedöms på rödlistan är följande:

• Bland myggorna bedöms alla stor- och mellanharkrankar Tipulidae och Cylindrotomidae, hårögonharkrankar Pediciidae, glansmyggor Ptychopteridae, hårmyggor Bibionidae och platthornsmyggor Keroplatidae samt ytterligare några mindre familjer.
• Hos flugorna har flera stora familjer bedömts:  Syrphidae blomflugor, Dolichopodidae styltflugor, Scathophagidae kolvflugor, Sarcophagidae köttflugor, Sciomyzidae kärrflugor, Drosophilidae daggflugor, Calliphoridae spyflugor, Stratiomyidae vapenflugor, Tabanidae bromsar, och Asilidae rovflugor. Ytterligare ca 40 mindre familjer av flugor har bedömts.

Bandad björnblomfluga Arctophila bombiformis. Illustration: Torbjörn Östman