Blomsterlupin

Senast ändrad: 10 september 2024

Denna trädgårdsväxt som härstammar från Nordamerika är älskad av många men också ett hot mot ängsblommor vid våra vägkanter och dikesrenar. Blomsterlupinen tränger undan annan växtlighet med sitt invasiva växtsätt.

Blomsterlupin, bildknapp.jpg
Lupin © Naturvårdsverket

Risk för invasivitet: Mycket hög risk (SE) 4AB,4E

Kännetecken

Blomsterlupin Lupinus polyphyllus är en flerårig ört som tillhör familjen ärtväxter. Blomsterlupin är en relativt stor och spektakulär art. Den har en tilltryckt hårig stjälk som står upprätt och kan bli över en meter hög. På blomsterlupinens stjälk och från rotstammen sitter långskaftade fingrade blad där varje småblad är 3–15 cm långt, 1–2 cm brett och lansettlikt. Den blommar i juni–juli och blommorna sitter i täta toppställda klasar på en hög spira. Varje blomma är 1–1,5 cm lång, oftast blå till blåvioletta men kan också vara vit eller rosa. En naturaliserad population av blomsterlupin i Europa kan skifta i flera färger under några år för att så småningom bli enfärgat blå. Detta har en genetisk förklaring, då genvarianten för blå färg är dominant över varianterna som kodar för vitt och ljusrött

Utbredning

Blomsterlupinen förekommer förvildad i stora delar av Sverige, där den oftast påträffas längs vägkanter och på banvallar. De största bestånden förekommer på lite surare marker, t.ex. från västkusten till Värmland och Dalarna. Det finns tidiga fynduppgifter om förvildade blomsterlupiner redan från 1870 i Skåne.


Kontaktinformation

Cecilia Nordström, webbansvarig kommunikatör
SLU Artdatabanken
cecilia.nordstrom@slu.se018-672441, 072-2032967