Ny riskklassificering av främmande arter 2024

Uppdraget från Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket kan sammanfattas: SLU Artdatabanken har i uppdrag att under 2023 och 2024 genomföra screening och riskklassificering av arter som är eller kan förväntas bli invasiva i Sverige. Bedömningarna ska följa den av norska Artsdatabanken framtagna metoden GEIAA 4.1 (Generic Ecological Impact Assessment of Alien species 4.1). Resultatet ska tillgängliggöras i digital form genom en sökbar databas på webben.

Det primära målet är att utifrån det norska systemet bedöma sannolikheten att en främmande art kan medföra risker för svenska arter och svensk natur. Metoden inkluderar inte bedömningar av ekonomisk skada eller effekter på människor och djurs hälsa.

När en art flyttas till en ny region behöver den först passera etableringsstadiet. Den måste överleva i den nya miljön. Levnadsförhållanden som temperatur, nederbörd, salthalt med mera måste stämma tillräckligt väl. Många arter som förs in, både avsiktligt och oavsiktligt, blir aldrig ett problem. De klarar antingen inte av de nya förhållandena eller så har de ingen negativ påverkan på något i den nya regionen. En mindre del främmande arter, de vi kallar invasiva, utgör ett hot eller orsakar problem.

Jätteloka är ett exempel på en art som med sina stora blad skuggar ljuset för andra arter och på så sätt kan konkurrera ut inhemska arter. Jättelokans växtsaft kan i kombination med solljus ge brännskador och orsakar därmed också problem för människors hälsa. Foto: © Naturvårdsverket

Invasiva främmande arter är ofta generalister med förmåga att etablera sig i många olika miljöer. De är dessutom som regel konkurrensstarka med god spridningsförmåga. De främmande arternas naturliga fiender (sjukdomar, parasiter och predatorer) följer sällan med vilket kan ge dem extra fördelar. De invasiva främmande arterna kan tränga undan andra arter, stjäla resurser och förändra miljön.

När en ny invasiv främmande art dyker upp finns det ett relativt kort tidsfönster då man kan utrota den på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt. Ju fler platser arten etablerar sig på och ju mer den breder ut sig desto svårare och dyrare blir det. 

Riskklassificeringen av främmande arter ger oss viktiga underlag så att vi kan identifiera och åtgärda risker innan problem uppstår eller blir för stora. Det kan spara resurser och minska risken för förlust av biologisk mångfald.

Arbetet startades våren 2023 med genomgång av internationella listor över vattenlevande främmande arter. I detta steg identifierades strax över 1400 arter. Under 2024 påbörjades arbetet med landlevande arter. Utgångspunkten var att samtliga arter som ingick i den första riskklassificeringen skulle bedömas igen. Dessutom skulle de arter som då prioriterades bort av resursskäl samt främmande arter som upptäckts i Sverige sedan 2017 också bedömas. Totalt handlade det om cirka 4200 landlevande arter. Sammantaget innebär det att vi under arbetet bedömt knappt 5600 arter.

En del arter plockades bort i ett tidigt skede då de inte bedöms kunna etablera sig de närmaste 50 åren exempelvis för att de är för värmekrävande. För några väldigt stora artgrupper bestämdes en prioriteringsordning. Fokus för de grupperna var att få med alla arter som praktiskt går att artbestämma och som bedömdes kunna etablera sig inom 10 år.

Under arbetet med den första riskklassificeringen 2017−2018 följde vi GEIAA version 3.3. Sedan dess har metoden utvecklats och under 2024 års arbete har vi följt GEIAA version 4.1. Den största skillnaden är att screeningen nu ingår i metoden, 2017 arbetade vi med ett separat screeningsteg enligt Internationella naturvårdsunionens (IUCN) metod EICAT (Environmental Impact Classification for Alien Taxa). En annan viktig förändring är att även produktionsarter (odlade grödor, prydnadsväxter, husdjur m.m.) ska riskklassificeras. Läs mer om skillnader mellan de olika versionerna av GEIAA i avsnitt 6 i riktlinjerna.

Utfallet av riskklassificeringen bestäms av kombinationen av bedömd invasionspotential och bedömd ekologisk effekt (Figur 1). Observera att utfallet inte är helt symmetriskt och att arter med relativt låg invasionspotential (2) och relativt hög ekologisk effekt (3) hamnar i en högre riskklass än arter med relativt hög invasionspotential (3) och relativt låg ekologisk effekt (2).

SE: Mycket hög risk
Arter med hög invasionspotential och stor ekologisk effekt som riskerar att ha stor negativ påverkan på inhemsk biologisk mångfald.

HI: Hög risk
Arter med olika kombinationer av hög invasionspotential och stor ekologisk effekt som bedöms kunna orsaka betydande skada på naturen, men som inte bedöms hamna i kategorin Mycket hög risk.  

PH: Potentiellt hög
Arter med hög invasionspotential och ingen känd ekologisk effekt, samt arter med låg invasionspotential och stor ekologisk effekt (nedre högra och övre vänstra hörnet i Figur 1). Oftast handlar det om att den bedömda arten har hög invasionspotential men att det saknas bevis för att den har någon ekologisk effekt. Mera sällan handlar det om arter som bedöms ha stor ekologisk effekt men som inte bedöms kunna etablera sig i landet (de flesta av dessa sorteras bort i screeningen).

LO: Låg risk
Arter som inte bedöms ha vare sig hög invasionspotential eller stora ekologiska effekter. De saknar förmåga att etablera sig i större skala eller så utgör de inget större hot mot svensk biologisk mångfald.

NK- Ingen känd risk
I denna kategori hamnar arter i två vitt skilda grupper. Här finns arter som är väl kända och där man inte bedömer att det finns någon risk för varken omfattande etablering eller några betydande ekologiska effekter. Man finner också ett (stort) antal arter där kunskapen är så bristfällig att det inte går att bedöma riskerna. Bristen på information gör att arter som i realiteten uppfyller kriterierna för de högre riskklasserna kan komma att klassas som Ingen känd risk NK. Det senare är inte helt ovanligt för marina arter, inte minst när det gäller arter som kommer från andra hav med samma klimat.

Klassificeringsprocessen startar med en översiktlig bedömning (screening) av artens invasionspotential och eventuella negativa effekter. Man bedömer risken för etablering de kommande 50 åren och tittar på om det finns uppgifter om negativ effekt på biologisk mångfald utanför artens naturliga utbredningsområde. För vissa arter kan man redan i screeningen bedöma att det är mycket liten risk att de ska kunna etablera sig eller utgöra en risk i närtid. Övriga arter går vidare till fördjupad granskning och riskklassificering.

I samband med riskklassificeringen bedömer man riskerna utifrån nio olika kriterier (se nedan). Artens förmåga att etablera och sprida sig (invasionspotentialen) är kopplad till artens ekologi. Det handlar såväl om grundläggande krav och behov (t.ex. temperatur, salthalt, nederbörd) som fortplantningsbiologi och spridningsförmåga. Majoriteten av de främmande arter som dyker upp i Sverige kommer från områden med varmare somrar och en högre årsmedeltemperatur. Risken är stor att flera av dessa kommer att gynnas när det blir varmare och risken finns att arter som vi dag bedömer ha låg invasionspotential kommer att passera kritiska tröskelvärden och plötsligt uppföra sig annorlunda. Information om de riskklassificerade arternas förekomst i Sverige kan hämtas från fyndkartor i Artfakta som hämtar information från flera olika källor, bland annat Artportalen.

Den ekologiska effekten är kopplad till i vilka effekter den främmande arten bedöms kunna ha på inhemska arter (konkurrens, predation, risk för sjukdomsspridning m.m.) samt i vilken utsträckning den förmår etablera sig i olika naturtyper. I metoden finns inbyggt att främmande arter som har negativ påverkan på naturvårdsarter eller på sällsynta och hotade naturtyper hamnar i en högre riskklass.

För varje kriterium finns fastställda kriteriegränser i en fyragradig skala (1−4). Det slutliga utfallet är en sammanvägning av den bedömda invasionspotentialen (kriterierna A−C) och den ekologiska effekten (D−I) utifrån de i metoden fastställda kriteriegränserna.

Kriterier A−C med inverkan på Invasionspotential (vågrät axel):

A: Förväntad överlevnad - beräknar artens möjliga överlevnad i år (kriteriet hänger samman med hur stor sannolikheten är att arten blir varaktigt etablerad).

B: Expansionshastighet - uppskattning av artens förmåga att expandera (hur snabbt ökar förekomstarean AOO, se guidelines).

C: Etablering i olika naturtyper - uppskattad andel av en naturtyp som arten kan etablera sig i/ta i anspråk. 

Kriterier D−I med inverkan på Ekologisk effekt (lodrät axel):

D: Effekt på hotade arter eller nyckelarter - uppskattad grad av negativ påverkan

E: Effekt på övriga inhemska arter - uppskattad grad av negativ påverkan

F: Effekt på hotade/sällsynta naturtyper - uppskattad grad av negativ påverkan (här kan du ladda ner en lista över naturtyper)

G: Effekt på övriga naturtyper - uppskattad grad av negativ påverkan

H: Risk för genetisk förorening/etablering av hybridbestånd

I: Risk för att arten överför parasiter eller patogener

Vandrarmussla Dreissena polymorpha bedöms globalt som en av de värsta invasiva främmande arterna. Arten har under 1900-talet spritts över världen från sitt ursprungliga utbredningsområde runt Svarta havet. I den svenska riskklassificeringen hamnar den i kategorin Mycket stor risk (SE) 4AB, 3D.

Figur 2. Utfall för vandrarmussla

Kriteriesträngen (4AB, 3D) visar att sannolikheten för att arten ska kunna etablera sig och orsaka skada i svensk natur är mycket hög. Arten hamnar i högsta kategorin både när det gäller förmågan att etablera långsiktigt livskraftiga bestånd (A-kriteriet) och när det gäller att sprida sig (B-kriteriet) samt i näst högsta kategorin när det gäller påverkan på hotade arter eller nyckelarter (D-kriteriet).