Inom Svenska artprojektet pågår ett intensivt arbete med att utforska mångfalden av flercelliga djur, växter och svampar. Hundratals forskare och inventerare far runt på myrar, hedar och alvarmarker, långt in i de djupa skogarna och ute på våra jordbruksmarker, högt upp till fjälls och djupt ner i haven. På museer och universitet beskrivs, artbestäms, DNA-sekvenseras och analyseras art för art, grupp efter grupp. Siktet är inställt på att kartlägga, namnge och beskriva hela den flercelliga biologiska mångfalden, som är grunden för våra ekosystem.
År 2002 fick SLU Artdatabanken uppdraget av Sveriges regering och riksdag att starta Svenska artprojektet. Målsättningen med projektet var att genom inventeringar, taxonomisk forskning och stöd till de biologiska samlingarna identifiera och beskriva alla Sveriges flercelliga organismer. Artinformationen skulle sedan spridas genom vetenskaplig och populärvetenskaplig publicering. Sju år senare, 2009, fick norska Artsdatabanken i uppdrag av sin regering att påbörja det norska Artsprosjektet. Målet var att stärka kunskapen om den norska artmångfalden med särskilt fokus på mindre kända arter och grupper. Kunskapsluckorna skulle fyllas med hjälp av årliga utlysningar av medel för kartläggning av arter. Vidare skulle bristen på taxonomisk kompetens avhjälpas, till exempel genom en forskarskola i biosystematik.
Många nya insekter har upptäckts i Svenska malaisefälleprojektet, som finansieras av Svenska artprojektet. Foto: Dave Karlsson
De båda artprojekten har samarbetat på många områden vilket har genererat värdefull kunskap om vår biologiska mångfald. Tusentals arter som tidigare varit mer eller mindre okända har påträffats och ny kunskap om dessa har vuxit fram i ett stort antal publikationer, bilder och fyndrapporter. En hel del av arterna är dessutom helt nya för vetenskapen.
För att förstå naturen behöver vi känna igen olika arter och gärna ha namn på dem (taxonomi). Det gör det lättare att kommunicera om arterna. Vi behöver också veta åtminstone något om hur de är besläktade med varandra (systematik/fylogeni). Sådan kunskap ger förutsättningar för annan forskning om organismer (fysiologi, ekologi med mera) och är en grundsten för naturvård och förvaltning av vår biologiska mångfald. God kännedom om våra arter behövs också för att kunna leva upp till internationella åtaganden om skydd av arter och naturtyper. Vid artprojektens början fanns många organismgrupper som var så bristfälligt kända att det inte gick att bedriva meningsfulla studier av exempelvis deras ekologi, eventuella ekosystemtjänster, medicinsk användning eller naturvård.
Svenska artprojektet har sedan starten betydligt förbättrat kunskapsläget för Sveriges arter, även om mycket arbete kvarstår. Det arbete som sker inom Svenska artprojektet resulterar i viktiga bidrag till en kunskapsbaserad förvaltning, bland annat till att stärka faktaunderlaget vid rödlistebedömningar. Referenssamlingar av hög standard, i flera fall världsunika, har också etablerats vid universitetsmuseerna. Nationellt och internationellt samarbete har varit centralt för att få till stånd kunskapslyftet. Forskare, studenter, museipersonal och konsulter har fått en arena för att mötas och utväxla kunskap samt bygga kompetens om arter.
En nybeskriven art Micromyinae (Diptera: Cecidomyiidae) som påträffats har fått namnet Aprionus victoriae, till ära för artprojektets beskyddare, Kronprinsessan Victoria. Foto: Mathias Jaschhof.
Goda kunskaper om biologisk taxonomi och systematik är viktiga för att kunna bevara den biologiska mångfalden. Sverige och Norge samarbetar för att höja kompetensen på detta område. En särskilt viktig del är ForBio, Forskerskolen i biosystematikk, som sammanför studenter och forskare i en nätverksbaserad forskarskola. ForBio anordnar avancerade praktiska och teoretiska kurser och möten i samarbete med svenska, norska och andra europeiska universitet och forskningsinstitut. Tack vare artprojekten har även ett stort antal samarbetsprojekt etablerats med forskare i andra länder. Utländska experter anlitas ofta för att bistå svenska och norska kollegor vid artbestämning av material som insamlats inom artprojekten. Svenska artprojektet har även gett betydande ekonomiskt stöd till biologiska museer, för att underlätta tillvaratagandet av material som samlas in genom Svenska artprojektet, samt för att digitalisera och koordinatsätta tidigare insamlat material. Museistödet har också möjliggjort anställning av taxonomiskt kompetent personal som arbetar med samlingarna av mindre kända organismgrupper.
Svenska artprojektet bidrar till att bygga upp och vidareutveckla nationell och internationell infrastruktur om biologisk mångfald, med kvalitetssäkrad information om arter. Den taxonomiska databasen Dyntaxa omfattar namn och klassificering för nästan samtliga kända flercelliga arter i Sverige. Artfakta presenterar digital information om arter med illustrationer, hjälpmedel för att bestämma arter, utbredningskartor med mera. I ett pågående arbete framställs också nya volymer av bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.
Mossor har funnits på jorden i uppskattningsvis 475 miljoner år. De är små, enkelt uppbyggda växter som trivs bäst i fuktiga miljöer, såsom mossar, myrar och i tät skog. Vitmossor är oerhört viktiga för kolbalansen, eftersom de bygger upp torvmossar som innehåller en stor andel av allt lagrat kol på jorden. Mossfloran i Sverige och Norge omfattar sammanlagt cirka 1200 arter och är därmed en av de mest artrika i Europa. De olika arterna varierar mycket i storlek, form och färg, och det tar lång tid att bli expert på bestämning av alla arter. Genom insatser inom Svenska artprojektet har vi nu tillgång till rikt illustrerade böcker och bestämningsnycklar som har bidragit till att öka intresset för, och kunskapen om, mossor.
Sumpvitmossa Sphagnum palustre. Foto: Tomas Hallingbäck.
Ringmaskar omfattar två huvudgrupper: gördelmaskar och havsborstmaskar. De förra förekommer huvudsakligen på land och i sötvatten, medan de senare framför allt finns i haven. Båda utför viktiga ekosystemtjänster, och många arter används som indikatorarter inom miljöövervakningen. Om sådana indikatorarter minskar i antal kan det tyda på att ekosystemet är i förändring, kanske på grund av föroreningar. En förutsättning för detta miljöövervakningsarbete är att man kan identifiera de olika arterna och har kunskap om deras naturliga utbredning. Med bidrag från Svenska artprojektet har forskare kartlagt artmångfalden och försökt reda ut släktskapsförhållanden mellan olika arter. DNA-analyser har avslöjat att artmångfalden bland ringmaskarna är avsevärt mycket större än vad man tidigare anat. Exempelvis har flera ”välkända” arter visat sig utgöra artkomplex som omfattar många arter som liknar varandra.
Spenatpaddelfoting Pseudomystides spinachia Foto: Arne Nygren (CC BY-SA 4.0).
Svampar finns överallt och året runt. De ger oss ovärderliga ekosystemtjänster men det sker i det fördolda, eftersom de under större delen av året lever ett osynligt liv som mycel. Genom mykorrhiza sköter svampar växternas försörjning av vatten och näring. Svampar ingår också i alla lavar, och de är de viktigaste nedbrytarna av dött organiskt material i våra skogar. Ekologiska studier och identifiering av svampar har hittills i huvudsak byggt på hur fruktkropparna ser ut. Många arter bildar dock inga fruktkroppar, och hos dem som gör det är fruktkropparna oftast kortlivade och väderberoende. Sedan några år pågår storskaliga DNA-studier av svampar, dels för att studera svamparnas taxonomi och systematik och dels för olika ekologiska undersökningar. Dessa studier har funnit åtskilliga DNA-sekvenser som inte kan kopplas till något namn, och visat att artmångfalden är betydligt större än vad man tidigare trott. Man har också kommit fram till att förekomsten av fruktkroppar dåligt speglar vilka svampar som finns och hur vanliga de är. Med hjälp av DNA-studier i kombination med morfologiska studier läggs nu en grund för att vi bättre ska förstå svamparnas förekomst, ekologi och roller i olika ekosystem.
Barkhätta Mycena meliigena. Foto: Michael Krikorev.
Många insekter utför ovärderliga ekosystemtjänster genom att de pollinerar växter. Under senare år har många pollinerande insekter minskat globalt, och åtskilliga arter betraktas numera som hotade. De viktigaste pollinatörerna i Sverige är steklar (bin, humlor, getingar, etc.), tvåvingar (i synnerhet blomflugor), skalbaggar och fjärilar. Tack vare omfattande kartläggning har vi idag avsevärt bättre kunskap om artmångfalden och utbredningen av pollinerande insekter. Detta är av stor vikt vid exempelvis rödlistebedömningar. Nästan alla norska bi- och humlearter, och med andra ord även merparten av de svenska arterna inom dessa grupper, har numera en unik genetisk streckkod i en internationell referensdatabas. Därmed underlättas arbetet med att särskilja olika arter.
Tångslamfluga Eristalinus aeneus. Foto: Krister Hall
Foto i bildknapp till denna sida: © Rasmus Hovmöller/SLU Artdatabanken
Svenska artprojektets styrgrupp är ett rådgivande forum i övergripande frågor.
Ledamöter
Ulrika Sehlberg Samuelsson, kommunikatör
SLU Artdatabanken
ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se