Forskarintervju för Svenska artprojektet: Ellen Larsson

Vilken organismgrupp studerar du?

– I min forskning arbetar jag med systematik och artdiversitet hos basidsvampar. Mina favoritsläkten är trådskivlingar (Inocybe) och skogsvaxskivlingar (Hygrophorus).

Berätta om några spännande fynd eller resultat!

– Just nu är jag inblandar i ett tryffelprojekt. Tryfflar är svampar som bildar fruktkroppar under marken och är därmed svåra för oss människor att hitta. De flesta tryfflar lever i symbios med träd och buskar genom att bilda mykorrhiza och de finns i så gott som samtliga växtekosystem. Störst artdiversitet finner vi dock med ädellövträd på kalkrik mark. Vi använder oss av specialtränade hundar för att hitta tryfflarna och hittills har vi funnit 5 nya arter för Sverige och beskrivit två nya arter för vetenskapen bara inom släktet hjorttryfflar (Elaphomyces), ett släkte som man trodde var väldokumenterat och känt. Bearbetning av buktryfflarna (Hymenogaster) pågår.

Ellen Larsson i Sårjåsjaure, Padjelanta. Foto: Gro Gulden.

Hur sprids dina resultat?

– Mina forskningsresultat publiceras främst i vetenskapliga tidskrifter, men också populärvetenskapligt i till exempel Svensk Mykologisk Tidskrift för att på ett bättre sätt nå ut till våra nordiska amatörmykologer. Jag brukar också hålla föredrag på föreningsmöten och konferenser och berätta om nya rön och arter som behöver uppmärksammas. Utöver att sköta om svampsamlingen och bedriva egen forskning så försöker jag få bra kontakt med skickliga amatörmykologer, för att dokumentera och ta till vara deras taxonomiska kompetens och kunskap. Jag ser också till att deras privata samlingar blir bevarade för framtiden. Detta samarbete har varit mycket givande och roligt.

Trådskivling, "Inocybe nivea". Foto: Ellen Larsson

Vad har satsningen på artprojektet betytt för dig och dina kollegor?

– Det ekonomiska stödet från Svenska artprojektet har varit helt avgörande för mina möjligheter att kunna göra en forskningskarriär inom mykologi. Svenska artprojektet har också gett oss som forskar på mindre kända artgrupper en mötesplats och ett nätverk som varit betydelsefullt. Jag har fått möjlighet att handleda en doktorand som forskade på en svår och artrik grupp av skinnsvampar. Det var utmanade men rolig och det är en stor glädje att kunna få vara med att utbilda morgondagens systematiker. Vi behöver dem mer än någonsin för det fortsatta arbetet med att dokumentera och beskriva vår biologiska artmångfald.