Svenska Malaisefälleprojektet

Svenska Malaisefälleprojektet (the Swedish Malaise Trap Project, SMTP) var en storskalig, nationell inventering av insekter under åren 2003-2006. Målet med inventeringen var att få ökad kunskap om svenska insektsarter. Efter mer än 15 års bearbetning var över 20 miljoner insamlade insekter sorterade, cirka 2000 nya artfynd för Sverige kartlagda och ett flertal nya arter för vetenskapen beskrivna.

Dåligt kända insekter

Inom dåligt kända insektsgrupper – främst steklar och tvåvingar – är bristen på tillgängligt material ofta ett stort problem för forskare. Dessa två extremt artrika insektsordningar utgör huvudparten av den landlevande biologiska mångfalden och besitter nyckelpositioner i de flesta ekosystem. Det verkliga artantalet i dessa ordningar är svårt att uppskatta, och de senaste rönen tyder på att ordningarnas dominans i terrestra miljöer ökar ju längre från ekvatorn man kommer. I Sverige utgör steklar och tvåvingar mer än en tredjedel av den hittills kända faunan av flercelliga organismer.

Effektiva fällor...

De fällor som använts i projektet är 75 stycken så kallade Malaisefällor, vilka är mycket effektiva fångstredskap för flygande insekter. Fällan, som på 1930-talet designades av den svenske insektsforskaren René Malaise, är en tältliknande konstruktion av ett mycket finmaskigt nät (s.k. ”pollennät”) med en mittvägg och ett snedställt tak som lutar både åt sidorna och i längdriktningen. Insekter som kommer flygande och träffar fällans mittvägg rör sig uppåt för att till slut hamna i uppsamlingsflaskan i fällans högsta nock. Malaisefällan är idag mer eller mindre standard vid insektsinventeringar över hela jorden.

Malaisefälla i Nuolja, Abisko, Lappland. Foto: Dave Karlsson

...placerade över hela landet

För att maximera diversiteten i projektets fångstprover placerades fällorna på så många som möjligt av våra svenska hot spots – områden med sedan tidigare erkänt hög biodiversitet och som bland annat har listats som särskilt artrika av Naturvårdsverket. De 75 fällorna placerades ut på 54 olika lokaler, väl spridda över landet, från Sandhammarens badplats på den skånska sydkusten till Nuoljas kalfjäll i Abisko, Lappland. Fällorna, som sköttes ideellt, tömdes ungefär varannan vecka året runt i södra Sverige och, så länge det inte var alltför mycket snö, även längre norrut. Utan detta stora engagemang från närmare hundra amatörentomologer och andra naturintresserade hade undersökningen inte varit möjlig.

En omfattande samling

Nästan tvåtusen fällprover innehållande över 20 miljoner insekter samlades in under åren 2003-2006. Det praktiska sorteringsarbetet utfördes vid Station Linné på Öland, och många särskilt värdefulla insekter förvaras på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Över 20 miljoner insekter är nu sorterade i över 300 systematiska grupper för vidare bestämningsarbete. Foto: Station Linné

Det omfattande och tidskrävande arbetet att finsortera och artbestämma materialet har involverat ett stort internationellt nätverk av experter och pågår fortfarande för fullt. Ungefär 350 000 insekter har nu artbestämts och bland dessa har över 2 000 arter identifierats som nya fynd för Sverige. En del arter är också helt nya för vetenskapen.

Tidiga resultat

Bland de många nya insektsarterna finns en ny gallmyggeart som fått namnet Aprionus victoriae för att hedra Svenska artprojektets beskyddare H.K.H. Kronprinsessan Victoria. Samma forskare som beskrivit arten har även namngivit ett helt nytt släkte av gallmyggor efter Svenska artprojektet: Svenartia.

Mårten Klinth (tv) arbetar som labbtekniker vid Station Linné. Dave Karlsson (th) är projektledare för Svenska Malaisefälleprojektet. Foto: Station Linné.

I dagsläget har bara några få procent av det totala antalet insamlade insekter artbestämts. Det är framförallt bland de små myggorna, flugorna och parasitsteklarna som nya arter hittats. Exempelvis har projektet hittills identifierat över 800 arter av puckelflugor, en familj som tidigare bara omfattade dryga 300 kända svenska arter.

Initiativtagare till projektet var Thomas Pape och Fredrik Ronquist. Projektledare är Dave Karlsson, Station Linné.