Grundprinciper för verifiering i Artportalen

Bakgrund och syfte

Artportalen används av privatpersoner, yrkesverksamma naturvårdstjänstemän, forskare, konsulter m.fl. som ett öppet system för rapportering, lagring och visning av observationsdata. Den har också blivit en viktig mötesplats för användarnas utbyte av kunskap om arter. Datat används bl.a. i myndigheternas arbete med områdesskydd, skötsel, tillståndsprövning och samhällsplanering samt inom ideella inventeringsprojekt och sammanställningar. Det utgör också ett viktigt underlag vid EU-rapporteringar, framtagandet av den svenska rödlistan och riskklassificering av invasiva främmande arter. Foto, position och andra uppgifter används t.ex. i artbestämning, information om arternas utbredning och ekologi.

Användandet av Artportalen som datakälla och naturvårdsverktyg ställer höga krav på kvalitet hos data och verifiering är en av Artportalens fem grundprinciper. Verifiering (tidigare benämnd validering) är viktig för såväl naturvårdens ändamål som för grundkännedom om våra arter. För utförandet av verifieringsarbetet har experter både inom och utanför ideella organisationer en nyckelroll.

I och med att verifieringen utvecklas är det också viktigt att informera om vad den innebär, hur den bedrivs, vad som verifieras m.m. Syftet med det här dokumentet är att tydliggöra de grundläggande principerna och organisationen kring verifiering.

Tre nivåer av kvalitetssäkring i Artportalen

Kvalitetssäkring i Artportalen sker på tre nivåer – den första vid rapporteringen, den andra vid exponeringen och den tredje vid den praktiska verifieringen, när en s.k. expert granskar fyndet. Kontroll på den första nivån sker vid själva rapporteringen då rapportören gör en egen bedömning, ofta med stöd av någon annan kunnig person (s.k. determinatör och/eller konfirmatör). Funktioner för automatisk kvalitetssäkring kan förekomma, t.ex. finns det för vissa organismgrupper provinskataloger som genererar en varning när fyndet rapporteras utanför det kända utbredningsområdet. Den andra nivån sker vid den publika exponeringen av rapporten i Artportalen då bl.a. många användare kommenterar upplagda bilder. Den tredje nivån är verifieringen då utvalda fynd granskas i efterhand av utsedda experter.

Definition av verifiering i Artportalen

Med verifiering avses i första hand granskning och bedömning av riktigheten/rimligheten i fyndets taxontillhörighet och geografiska position. Även övrig information, som t.ex. datum, aktivitet, enhet, kön, ålder/stadium och biotopbeskrivning, kan ingå i verifieringen när dessa är av betydelse. Försök till korrigering av felaktigheter ska göras och sker i dialog med rapportör (redigeringsansvarig). Verifieringsprocessen resulterar i att fyndet får en verifieringsstatus i Artportalen.

Organisation kring verifiering idag

Dagens organisation kring verifiering i Artportalen varierar beroende på organismgrupp och syfte.

Verifiering i SLU Artdatabankens regi omfattar ofta arter som ska ingå i utredningar och statusbedömningar, t.ex. rödlistan och EU-rapporteringar.

Verifiering av fågelfynd samordnas och drivs sedan många år tillbaka av SOF BirdLife (Sveriges Ornitologiska Förening). Verifieringsorganisationen består idag av 29 Regionala rapportkommittéer (Rrk) med drygt 200 medlemmar som verifierar fynd på regionalnivå, och en Raritetskommitté (Rk) som verifierar fynd på nationell nivå. Tillsammans täcker denna struktur verifiering av fågelfynd för hela landet.

Verifiering av kärlväxter är begränsad till hotade arter och har hittills huvudsakligen skett genom Floraväktarna, en ideell nationell verksamhet som under de senaste 30 åren har övervakat hotade kärlväxtarter. Den sker också på regional nivå inom provinsfloraprojekt (på Öland och i Östergötland). Tillsammans har dessa verksamheter bildat en Nationell verifieringsgrupp för kärlväxter (NVG-K) som kommer att samordna och driva verifieringsarbetet av kärlväxter.

En organisation kring verifiering av övriga organismgrupper är under uppbyggnad. Verifiering sker då på olika nivåer och för olika ändamål, oftast av enskilda personer. Som exempel kan nämnas verifieringsarbetet inom mossor, skalbaggar, trollsländor, steklar, kräldjur och marina organismer.

Verifieringsorganisation – roller och ansvar

Nedan listas och beskrivs de organisationer, enheter och begrepp som är kopplade till verifieringen, deras roller och generella ansvar.

SLU Artdatabanken har en koordinerande roll i hela verifieringsarbetet, delar ut behörigheter för verifiering, skapar utbildningstillfällen och ansvarar för support, håller kontakt med verifierare, tar fram riktlinjer och skapar tekniska förutsättningar för verifiering. SLU Artdatabanken har också en koordinerande och drivande roll för verifiering av respektive organismgrupp, bl.a. via nationella verifieringsgrupper, med undantag för fåglar (drivs inom SOF BirdLife, se ovan).

Nyckelorganisationer är SLU Artdatabankens viktiga samarbetspartners i uppbyggnad och koordinering av verifieringsorganisationen. Dessa är SOF BirdLife, Svenska Botaniska Föreningen, Sveriges Entomologiska Förening och Sveriges Mykologiska Förening. Nyckelorganisationerna är representerade i Artportalsrådet (se nedan).

Nationell verifieringsgrupp (NVG) är en grupp med samordnande och drivande funktion inom respektive organismgrupp (med undantag för fåglar, se ovan). SLU Artdatabanken ansvarar för koordineringen. NVG innehåller experter/representanter från SLU Artdatabanken, ideella föreningar, expertkommittéer, muséer m.fl. beroende på behovet. NVG utser och samordnar verifierare inom organismgruppen, föreslår och utvecklar upplägg i landet, fördelar ansvaret, engagerar samt säkerställer att en bra verifieringskultur råder och att verifieringsreglerna tillämpas korrekt.

Artportalsrådet är ett rådgivande organ för SLU Artdatabankens arbete med Artportalen och därmed även för verifieringsarbetet. Artportalsrådet består av representanter från SLU Artdatabanken, nyckelorganisationer (se ovan) och myndigheter (t.ex. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Trafikverket, Jordbruksverket, länsstyrelser och kommuner). Artportalsrådet träffas en till två gånger per år.

Verifierare är den person som är behörig att bedöma och sätta verifieringsstatus på fynd i Artportalen inom sitt ansvarsområde. Verifierare utses av NVG. För fåglar utses verifierare av Rrk inom SOF BirdLife. Verifieraren kan genom sin verifieringsroll ha åtkomst till skyddsklassade fynd i Artportalen inom sitt ansvarsområde.

Rapportör är den person som rapporterat in fyndet, ansvarar för fynduppgiftens kvalité samt har redigeringsrätt. Rapportör behöver inte vara identisk med observatör. Rapportören ansvarar för att rättningar utförs i enlighet med verifierarens instruktioner och kan ändra i, ta bort eller lägga till egna rapporter. Rapportören har inte åtkomst till andras skyddsklassade fynd i Artportalen.

Verifieringsprocess och verifieringsstatus

Verifiering görs av utsedda experter och expertgrupper. Den ska så långt som möjligt vara oberoende av observatören, d.v.s. verifieraren ska inte verifiera sina egna fynd. Det kan finnas undantag, t.ex. för svåra grupper där artkännedomen är begränsad till en eller få personer i landet.

För att kunna verifiera måste man få en roll i Artportalen som verifierare. Den tilldelas av SLU Artdatabanken och gäller arter inom ett visst taxon (t.ex. ordning, familj) och en viss region (t.ex. kommun, län). Verifieraren kan genom sin behörighet få tillgång till skyddsklassade fynduppgifter. Denna tillgång regleras i ett avtal med SLU Artdatabanken. Alla fynd som faller inom rollen kan verifieras.

Fynd i Artportalen har en symbol som visar deras verifieringsstatus. Fynd som har fått verifieringsstatus Underkänd samt alla alternativ av Godkänd (se nedan) är låsta för redigering, d.v.s. rapportören kan inte längre ändra i fyndet. Skälet till det är att fynd som har verifierats, och eventuellt publicerats, inte ska kunna ändras eller tas bort utan verifierarens kännedom. Om rapportören vill ändra uppgifter i ett verifierat fynd behöver kontakt tas med verifieraren som kan låsa upp fyndet för redigering.

Före 2022 fanns det endast en verifiering, som normalt tolkades som att den gällde kvalitén på arttillhörigheten. Idag finns det två olika verifieringar, en som gäller arttillhörighet och en som gäller fyndplatsens korrekthet.

Nedan listas och beskrivs de verifieringsstatusar som syns i Artportalen för användaren (med några undantag, se nedan).

Ej granskat Utgångsläget för alla fynd som rapporteras in.

Dokumentation efterfrågas (Dialog hos rapportör, Dialog hos verifierare) Visas ej i Artportalen - Gäller när dialog mellan verifierare och rapportören pågår, d.v.s. när verifieraren har skrivit ett meddelande med frågor angående fyndet till rapportören eller när denne har svarat. Fyndet visas som Ej granskad så länge dialogen pågår.

Godkänt, baserat på media.

Foto (eller ljud) granskat av verifierare Används när verifieraren bedömt fyndets riktighet, baserat på fotografi eller mediainspelning (t.ex. ljud hos fladdermöss).

Godkänt, baserat på observatörens uppgifter/tidigare fynd Används i alla de fall där verifieraren gör bedömningen att fyndet är rimligt, baserat på de uppgifter som rapportören har angivit i fyndet (taxon, geografisk position). Används även när det finns tidigare verifierade fynd på samma plats. Används i de fall när det inte finns ytterligare dokumentation (t.ex. bild, belägg).

Godkänt, baserat på belägg/fältbesök (arttillhörighet)

Godkänt, baserat på fältbesök (geografisk position)

Används när belägg av fyndet finns och verifierare eller annan granskare har godkänt belägget. Denna verifieringsstatus används även när fältbesök gjorts för att kontrollera bestämningen (t.ex. av fridlysta arter, där insamling inte är tillåten). För geografisk position är det endast fältbesök som ingår i denna verifieringsstatus.

Ytterligare granskning onödig (endast arttillhörighet)

Används av verifieraren för att markera att observationen har hanterats, men där ytterligare kontroll ej är nödvändig. Används främst för att sortera bland observationerna, vilka som ska kontrolleras noggrannare och vilka som inte behöver detta. Denna kategori kan även användas för att ”godkänna” rapporter där arten ej är återfunnen, t.ex. inom floraväktarverksamheten.

Ej möjlig att verifiera för tillfället

Används när det inte går att bedöma om fyndet är riktigt eller inte. Används när verifierare vill att fyndet visas utåt (om verifieraren inte vill det ska Ej godkänd användas). Statusen ska inte användas om verifieraren bedömer att fyndet är rimligt/sannolikt, då ska statusen Godkänd användas. Statusen Ej möjlig att verifiera för tillfället ska till exempel användas om ett fotografi inte visar de karaktärer som är nödvändiga för artbestämning, om ett belägg inte går att identifiera (men kan inte uteslutas), när endast det andra könet går att identifiera med säkerhet, osv.

Ej godkänd Används när verifieraren efter att ha granskat ett fynd gör bedömningen att fyndet utifrån tillgänglig information inte är korrekt. Denna status ska inte sättas direkt. Kontakt med rapportör (redigeringsansvarig) ska ske först så att denne får möjlighet att ge kompletterande dokumentation eller åtgärda felaktigheter. Fynd med denna status visas inte vid normal sökning. De går att söka fram men visas då utan rapportör och observatör.

Prioriteringar inom verifieringen – vad ska verifieras?

Prioriteringar för verifiering kan främst göras inom två områden – fynduppgifter och artgrupper. SLU Artdatabankens generella riktlinjer för dessa beskrivs nedan. De mer detaljerade prioriteringarna och verifieringens ambitionsnivå kan variera mellan olika organismgrupper och/eller projekt och bestäms därför närmare inom respektive NVG.

Prioriteringar inom fynduppgifter

Verifieringen ska i princip omfatta de fynduppgifter som ingår i definitionen, d.v.s. främst taxontillhörighet och geografisk position, men även eventuellt övrig information om den har betydelse. Här kan behoven skilja sig beroende på organismgrupp och syfte – för t.ex. floraväktare, markägare och naturvårdstjänstemän kan lokalangivelsen och dess noggrannhet vara minst lika viktig som rätt taxon och krav på noggrannhet kan därmed bli högt. Det är dock önskvärt att verifieraren också, om möjligt, granskar de andra fynduppgifterna såsom datum, taxonomisk nivå, aktivitet, enhet, kön, ålder/stadium samt biotopbeskrivning.

Prioriteringar inom artgrupper

Prioriteringen av vilka arter som ska verifieras bör i första hand utgå från naturvårdsfokus och spegla både nationella och internationella åtaganden såsom rödlistning, uppföljning av åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP), biogeografisk uppföljning, invasiva främmande arter m.m. Ett annat fokus är verifiering av arter som ingår i uppdatering av provinskataloger, de årliga rapporterna inom t.ex. fåglar, fjärilar, provinsprojekt m.m. Prioriteringar inom artgrupper med naturvårdsfokus och med annat fokus listas nedan.

Naturvårdsfokus – följande arter ingår:

• Rödlistade arter – framför allt hotade (RE–VU), sedan övriga (NT, DD)
• Invasiva främmande arter, främst de som är listade inom EU förordning
• Fridlysta och direktivsarter – utöver fridlysta arter framför allt arter från Art- och habitatdirektivets Annex 2 och 4 samt Fågeldirektivets Annex 1
• Arter med åtgärdsprogram (ÅGP-arter)
• Övriga arter intressanta för naturvården, t.ex. invasiva främmande arter
• Dåligt kända arter där Artportalens rapporter kan förbättra kunskapsläget

Annat fokus – arter som ingår i arbete med:

• Provinskatalog - nya arter för Sverige och för varje provins/län
• Årsrapportering av intressanta fynd, t.ex. av fåglar, fjärilar, kärlväxter och inom provinsprojekt
• Sällsynta arter inom varje provins, d.v.s. med ett visst högst antal lokaler inom provinsen
• Taxonomisk/faunistisk/floristisk/geografisk utredning av begränsad grupp
• Forskning