Nyhet

Gotlandsmaskros – en utdöd art

Publicerad: 18 april 2020
Maskros fotad på vit botten. Foto

Gotlandsmaskros kan vara det första fallet i modern tid av en svensk art som är konstaterat utdöd. Det finns dock flera arter av hökfibblor – en annan grupp med talrika apomiktiska ”småarter”, särskilt i västra Sverige – som inte har setts sedan början av 1900-talet och där någon eller några kan vara utdöda.

Varför gotlandsmaskrosen Taraxacum polium försvann är inte klarlagt, men den kan ha missgynnats av uppodling av fuktiga gräsmarker, igenväxning, övergödning och ett för svagt eller för hårt betestryck. Dessutom innehåller apomiktiska arter i princip ingen genetisk variation varför de kan vara extra utsatta för miljöförändringar.

Gotlandsmaskros, som hör till sektionen kärrmaskrosor, är eller snarare var, endemisk för Gotland, dvs. den fanns bara där. Arten var tidigare känd från flera lokaler på norra Gotland, inklusive Fårö, men den har inte setts på mer än 50 år (senast 1964) trots riktade eftersök av maskrosexperter och under Gotlandsflorainventeringen. Artens ekologi är inte fullt känd men den har påträffats i betesmarker, ängen och skogskärr.

Maskros fotad på vit botten. Foto

Gotlandsmaskros Taraxacum polium. Foto: Hans Rydberg

Gotlandsmaskrosens stjälk är ca 10–15 cm hög. Bladen har långa hår och i levande tillstånd har de blågrå till daggigt isgrå färg. De är dessutom ganska långa och försedda med 4–7 par glest sittande, smala och ganska långa flikar. Korgens kantblommor är rännformiga, korta och saknar undertill det färgband som finns hos de allra flesta maskrosor. Däremot är tänderna hos de enskilda blommorna rödaktiga. Blommorna har alltid pollen. Holken är kort och bred med uppåtriktade, ganska breda ytterholkfjäll. Blomningen sker i maj–juni. Gotlandsmaskros är svår för icke-specialister att känna igen. Växten är dessutom möjlig att artbestämma endast under blomningen.

Förökning sker med frön bildade på könlös väg, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Vilka åtgärder behövs?

Gotlandsmaskros bör fortsatt eftersökas eftersom det ännu finns en liten chans att den lever kvar. Om den skulle återfinnas bör lokalerna få adekvat skötsel.

Rödlistebedömning

Gotlandsmaskros klassas som Nationellt utdöd (RE). I och med att den även globalt sett endast var känd från Gotland bör den dessutom klassas som Utdöd (EX). I Rödlista 2015 klassades gotlandsmaskrosen som Akut hotad (CR).

Text: Sebastian Sundberg

 

Dagens rödlistade art

Fakta:

Den svenska rödlistan är en sammanställning av enskilda arters utdöenderisk och ger en överblick över tillståndet för Sveriges arter. Bedömningarna görs utifrån kriterier som utvecklats av den internationella naturvårdsunionen (IUCN). Kriterierna omfattar skattningar av populationsstorlek, förekomst, utbredning och trender, och inkluderar förändringar i dåtid, nutid och framtid och resulterar i att arten hamnar i en viss kategori.

Det betyder till exempel att en vanlig art kan bli rödlistad på grund av att populationen minskat kraftigt och att arter som inte minskar, men som är sällsynta och har en mycket begränsad förekomst kan bli rödlistade. 

Rödlistan är ett av de underlag som används för att göra prioriteringar inom naturvården. Den bidrar med kunskap för att nå upp satta miljömål och är till hjälp för att identifiera och prioritera naturvårdssatsningar.

Nästa rödlista publiceras 2026.