Utbredningsområdet i Sverige är ganska stort och omfattar hela Götaland, och Svealand upp till södra Dalarna, samt en bra bit norrut längs Norrlandskusten. Det är alltså inte någon art som i Sverige lever på gränsen av utbredningsområdet, utan den är väl etablerad. Den är knuten till insektsrika skogsbiotoper, framförallt sumpskogar och längs vattendrag. Man hittar den ofta vid gamla bruk där det finns mycket vatten i kanaler och dammar och många gamla byggnader.
Namnet kommer av att den har ett antal kraftiga hår på svansflyghuden. Håren är dock inte så lätta att se, så bästa kännetecknet är i stället formen och storleken på öronen, och framförallt på den lilla hudfliken i öronöppningarna, tragus, som alla fladdermöss har. Hos fransfladdermusen är öronen ljust bruna, ganska stora, och tragus är lång och spetsig.
Hårfransen på svansflyghuden (till vänster) har gett arten dess namn. Men den ljusbruna färgen på nosen och öronens form, se bilden i ingressen, är tydligare kännetecken. Bilden till höger visar en fransfladdermus i dvala. Foto: Johnny de Jong
Manövrerar skickligt
I flykten är den ofta lätt att känna igen på sin manövreringsskicklighet då den kan flyga tätt ovan vegetationen, längs med murar och in i trånga lövtunnlar. Lätet består av en tät följd av ljudstötar, var och en sveper över ett stort frekvensområde, från ca 80 kHz ner till 30 kHz. Mest karakteristiskt för lätet är dock att ljudpulserna är så korta, bara 1-2 millisekunder långa.
Jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning påverkar givetvis förekomsten av fransfladdermus, genom att de styr förekomsten av vatten, förekomsten av lövskog och variationen i landskapet. Den ökning som skett av fransfladdermusen på senare tid är dock troligen kopplad till att förutsättningarna generellt blivit mer gynnsamma för fladdermöss genom ett något varmare klimat.
Vattenfladdermusen (ovan) är ganska lik Fransfladdermusen, men om man tittar på öronens form och storlek så ser man tydlig skillnad. Foto: Johnny de Jong
Berikar även stadsmiljön
Om det är brist på lämpliga miljöer i det brukade landskapet så kan städerna vara ett alternativ. Fransfladdermössen har påträffats inne i Uppsala, Stockholm och flera andra städer i anslutning till gröna kilar. De störs förvisso av belysning, buller och stora öppna ytor, men om skogskorridorerna är tillräckligt breda och mörka, och har bra kvalitet för övrigt så kan fransfladdermössen trivas. Detsamma gäller många andra skogslevande fladdermöss som mustaschfladdermus, tajgafladdermus, dvärgpipistrell, nordfladdermus och större brunfladdermus.
Rödlistebedömning
Fransfladdermus är rödlistad i kategorin Nära hotad (NT). I Rödlista 2015 var fransfladdermusen klassad Sårbar (VU).
Text och foto: Johnny de Jong
