Grön infrastruktur

Senast ändrad: 04 augusti 2023

Grön infrastruktur är en viktig del i arbetet med att främja biologisk mångfald. Det handlar om hur livsutrymmen för olika arter hänger ihop, så att dessa arter kan föröka och sprida sig.

Grön infrastruktur definieras som ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer och strukturer, naturområden samt anlagda element som utformas, brukas och förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras och för samhället viktiga ekosystemtjänster främjas i hela landskapet.

Vad betyder då det? När människan förändrar naturen – brukar jorden på åkrarna, bygger vägar eller stadsdelar, anlägger industrier, avverkar skog – så kan man planera och genomföra detta så att det hela tiden finns delar av landskapet där vissa växter och djur kan leva, trivas och hitta föda, och röra sig mellan dessa "oaser". Centralt är alltså landskapsperspektivet.

Grön infrastruktur ska vara en naturlig del av planering och prioritering av insatser i olika samhällsprocesser.

x
Schematisk bild som visar hur fler arter kan leva i ett omväxlande landskap. Illustration.

 

 

Fler arter kan leva i ett omväxlande landskap. Illustration av Jakob Robertsson/Naturvårdsverket

Ju mer varierat landskapet är, desto fler arter kan leva där. Genom att planera olika typer av markanvändning med hänsyn till ekologiskas processer, kan den biologiska mångfalden främjas, samtidigt som vi använder mark och ekosystemtjänster för våra behov.

Exempel på forskning om grön infrastruktur

Landskapsplanering för att främja biologisk mångfald och ett varierat skogsbruk

Naturvårdsverket har finansierat sex olika forskningsprogram om grön infrastruktur. I ett av dem, Landskapsplanering för att främja biologisk mångfald och ett varierat skogsbruk, medverkade Johnny de Jong och Maria Forsberg från CBM. Projektet slutrapporterades 2020, och rapporten finns att ladda ner här. (Länk till Naturvårdsverkets webb med projektrapporten. Se under rubriken "Slutrapport").

I projektet har man utrett ekologiska och rättsliga förutsättningar för fysisk planering av skogliga landskap. Projektet föreslår en ny modell, som inbegriper bedömning av värden i landskapet, rättvis fördelning av kostnader, finansiering och ändrad lagstiftning.

Ett skäl till att vi missar de miljökvalitetsmål i satt upp i Sverige, är ett bristande landskapsperspektiv vid förvaltning och skogsbruk. En landskapsansats vid förvaltning av skog skulle kunna skapa utrymme för mer optimala val av både naturvårdsansatser och produktionsmetoder. Det betyder starkare skydd för biologisk mångfald i vissa områden, och möjlighet till intensivt skogsbruk i områden där det saknas betydande naturvärden.

Forskarna bedömer att en proaktiv och strategisk landskapsplan inte behöver innebära mer avsättningar än i dagens svenska skogsbruk men kan ändå ge större naturvårdsnytta. Enligt forskarna skapar landskapsplanen bättre förutsägbarhet för skogsägare, men markägarna kan påverkas olika mycket. Planen bör därför kombineras med ekonomiska styrmedel.

Kontaktinformation