Hoten mot arter

IPBES global assessment 2019

Den 6 maj 2019 släpps en global rapport från IPBES om hotbilden mot den biologiska mångfalden i världen, och hur vi människor påverkas av det: The global assessment of biodiversity and ecosystem services. 132 länder står bakom den och dess slutsatser. Rapporten är resultatet av den första mellanstatliga globala analysen som gjorts, och den pekar på att grundläggande förändringar behövs i samhället för att vända den negativa trenden med ökad förlust av biologisk mångfald.

Rapporten är resultatet av tre års arbete, med över 400 experter engagerade som skribenter, och två remissomgångar då synpunkter har lämnats av IPBES medlemmar, observatörer och andra experter. Själva rapporten är på ca 1800 sidor. Den 40-sidiga Sammanfattning för beslutsfattare har förhandlats mellan alla medlemsländer under det årliga plenarmötet i april -maj 2019.

Läs Summary for Policymakers här (länk till IPBES:s webbsida).

Tre stora hotkategorier

De hot som urholkar mångfalden skiftar beroende på om vi betraktar vilda djur- och växtarter, deras naturliga livsmiljöer, deras genetiska variation, eller domesticerade organismer och miljöer som skapats av mänsklig kultur. Tre huvudkategorier av hot betraktas dock allmänt som de viktigaste i ett globalt perspektiv: biotopförstörelse, överexploatering och införsel av främmande arter och genotyper. I den första kategorin ingår förändrad markanvändning (till exempel genom jordbruk, skogsbruk, rguvdrift, urbanisering och infrastrukturbygge), fragmentering av biotoper, spridning av miljögifter, försurning, övergödning, och klimatförändringar.

Överexploatering inkluderar alla former av icke hållbar fångst och jakt, och insamling av djur och växter.

Bland de invasiva främmande arterna ingår även patogener (sjukdomsframkallande mikroorganismer) såsom bakterier, virus och parasiter. I Sverige har vi lyckats identifiera och till stor del eliminera vissa hot, däribland många miljögifter och problem med försurning, men samma hot kan fortfarande vara högst reella i andra länder.

Några fakta:

• Upp­skattningsvis används nu 40 % av jordens landyta för åkerbruk eller bete.
• 64 miljoner kilometer vägar genomkorsar alla kontinenter.
• Sedan 1990 har 129 miljoner hektar skog försvunnit. Avskogningen fortsätter ännu med 74 400 kvadratkilometer per år, det vill säga 0,45 % per år.
• Mindre än 40 % av alla floder i världen flyter fritt utan dammar.
• I haven är överexploatering fortfarande det främsta hotet.

Ohållbart nyttjande

Alla direkta hot styrs av bakomliggande orsaker, ofta i flera led, och för att förstå hur hoten uppstår måste orsakssambanden klarläggas. Till exempel: varför överexploaterar Sverige och EU medvetet flera fiskpopulationer? Svaret rymmer många led av socioekonomiska och politiska faktorer, och liksom i de flesta fall av över­exploatering, en närsynt fokusering på kortsiktig vinst och frånvaro av ansvar för bevarande av resursen.

Under stora delar av människans historia har nyttjandet av biologiska resurser varit variationsrikt och ofta liknat naturliga störningsregimer i ekosystemen så mycket att det bidragit till en större biologisk mångfald, snarare än att utarma den. I senare tid har detta ändrats, och globalt ser vi en likriktning i nyttjandet.

I skogsbruk och jordbruk odlas allt färre arter och sorter, med mindre genetisk variation, i mer och mer likartade odlingssystem. Odlandet strävar mot att gynna en enda sort och eliminera andra, liksom genetisk förädling tenderar att minska den genetiska variationen. Bakom denna process ligger efterfrågan på mat, råvaror, kläder och energi från en växande befolkning. Vårt sätt att möta behoven blir ofta ett icke hållbart nyttjande av biotoper, arter och gener. På kort sikt kan ett överutnyttjande vara direkt lönande, givet rådande ekonomiska modeller för värdet på tillgångar som förväntas ge avkastning först långt fram i tiden. I det längre perspektivet riskerar vi att förlora resursen.

Det kanske allvarligaste hotet är föreställningen att bevarande av biologisk mångfald bara medför en kostnad, som inkräktar på möjligheten att försörja befolkningen, liksom tron att vi klarar oss bra utan biologisk mångfald. Om människor inte vet om att biologisk mångfald är förutsättningen för människans försörjning och samhällenas överlevnad finns ingen politisk vilja att uppnå ett hållbart nyttjande.

Klimatförändringar påverkar

Redan nu påverkas 19 % av de undersökta hotade arterna av klimatförändringar. Bland observerade effekter på djur och växter finns ändrade beteenden, till exempel födosöksvanor och flyttningsmönster, försämrad överlevnad och fort­plantning, lokala utdöenden och ändrade utbred­ningsområden.

Direkta hot mot 8688 utrotningshotade och nära hotade arter år 2017. Många av arterna utsätts för två eller fler olika hot. Staplarna anger antalet arter som drabbas av varje hotkategori.

Siffrorna i diagrammet kommer från artikeln: Maxwell, S. L., Fuller, R. A., Brooks, T. M. & Watson, J. E. M. 2016. The ravages of guns, nets and bulldozers. Nature 536:143-145.

Dessa författare har sammanställt data från IUCN:s Red List of Threatened Species. I denna sammanräkning ingår bara djur och växtgrupper där i stort sett alla arter har utvärderats, så att bilden blir så representativ som möjligt.

Det sjätte massutdöendet

Den senaste massutrotningen av arter skedde för 66 miljoner år sedan, när de flesta av jordens då dominerande djurgrupp, dinosaurierna, till största del dog ut. Det skedde mes största sannolikhet på grund av ett  meteoritnedslag, och dess följder. jordbävningar, tsunamis och efterföljande klimatförändringar.

Magnituden på det massutdöende vi är inne i närmar sig de tidigare massutdöendenas omfattning. I många djur- och växtgrupper är över 25 % av arterna utrotningsho­tade. För de grupper som drabbats hårdast av män­niskans verksamheter är andelen hotade arter ändå högre:

• groddjur 42 %,
• krokodiler 47 %,
• kottepalmer 63 %,
• störar 85 %.

En global artförlust är illa nog, men än värre för människans möjlighet att dra nytta av de ekosystemtjänster arterna erbjuder, är den redan pågående förlusten av arter lokalt och regionalt, och den minskande populationsstorleken och utbred­ningen hos många arter. 

Det storskaliga mönstret är att endemiska och specialiserade arter slås ut, och ersätts av globala kolonisatörer, det vill säga de arter som gynnas av människans aktiviteter. Resultatet är att de lokala artuppsättningarna blir alltmer lika varandra. Det lokala artantalet kan på så sätt upprätthållas, samtidigt som jorden förlorar artmångfald.

Prognoserna för den framtida utvecklingen beror i hög grad på hur människan väljer att förvalta jordens resurser. Med radikala och mycket snara förändringar går det att vända trenden i de globala utdöendena. Scenarier för framtida utveckling visar dock på ett komplicerat förhål­lande mellan artbevarande och klimatåtgärder. De scenarier som ger lägsta temperaturökningen är inte de bästa för biologisk mångfald. Det vär­sta scenariet är dock business as usual.

Läs mer:

Artikeln Det sjätte massutdöendet av Torbjörn Ebenhard i Biodiverse nr 4/17