Seminarium i Tyresta 2009

Pelle Wallsten, värd för dagen tillsammans med CNV, välkomnade med att berätta om Stiftelsens Tyrestaskogens arbete med naturvägledning och ambitionen att vara en föregångare inom naturvårdsförvaltningens alla delar.  Eva Sandberg från CNV presenterade genom ”en resa i naturväglednings värld” något av det som CNV tar upp i rapporten Naturvägledning i Sverige.

Tre inspiratörer tog vid innan lunch: Anette Almlöf från länsstyrelsens naturvårdsenhet berättade om arbetet med naturens år 2009 och att tillgängliggöra länets skyddade naturområden. Se bilderna från hennes föredrag här.

Tomas Bergenfeldt tog upp utmaningarna med att driva företag inom naturvägledning och kastade in en brandfackla om hur myndigheter och ideella dumpar marknaden med för lågt prissatta evenemang. Hans företag Stockholm adventures vill visa all fin natur som finns i Stockholmsområdet och Sverige- för turister och stockholmare. Läs mer här.
Tomas har även arbetat på Äventyrsresor, Ekoturismföreningen och märkningskommittén för kvalitetsmärkningen Naturens Bästa.

Allt färre kommer på besök i naturen (källor: Lars Kardell, SLU; ”på tjugo år har våra besök i skogen minskat med en tredjedel”, barnläkaren Carl Lindgren i Svd 091004).

Varför?

• Stor konkurrens fr kommersiella och kulturella krafter – samt från skärmar av olika slag
• Osäkerhet –
• Vart ska man bege sig; hur hitta dit? Finns något att se? Är det kul?
• Hur hittar man när man kommit dit? (osannolikt dålig och spridd info på Internet – man måste veta vad man söker)
  
  Källor: fritt tolkat Länsstyrelsen, RTK, Stockholms stad
• Erbjudanden för naturbesök är inte tillräckligt attraktiva
• Målpunkter kunde vara mycket bättre och fler (våffelstugor, naturlekplatser, designkaffeer med caffe latte….)
• Proffsigare och roligare naturguidning? – för turister måste vi kunna guida på utländska språk, anpassat för en utländsk publik. Artlistor på fler språk, finns det?  Är det lika bra att ha naturkunniga skådespelare som biologer som guider? Utländska turister är beredda att betala för guidning (det gör ju vi när vi åker på charter till Thailand)
• Större innehåll i erbjudandet (service, aktivitet, god mat, skön säng…)
• Naturguider behövs även på kajak-, rid-, cykel-arrangemang m fl.

Vi måste våga ta betalt när vi arrangerar besök i naturen
Självklart ska det vara gratis om man går ut själv
Får man något mer måste man kunna ta betalt för vad det är värt!

Pengar är en bristvara – åtminstone inom den sektor där vi jobbar (värna, vårda, visa natur)

• Vilka andra aktiviteter som produceras av människor är så billiga? (museer, idrott, film, mässor …). ”Sånt som inte kostar nåt kan väl inte vara något av riktigt bra kvalitet och vara en stor upplevelse?”
• Pengar som ändå finns för natur och miljö, t ex medlemsavgifter eller skattefinansierat, bör främst användas så att de är till glädje för så många som möjligt, inte bara för ett fåtal
• Göra natur tillgänglig och attraktiv
• Sköta naturen
• Leder och skyltning
• Information o marknadsföring
• Lobbyarbete (SNF, WWF…)
• Lyckas vi ta betalt får vi mer resurser att erbjuda fler och bättre besök i naturen

Privata natur- och ekoturismarrangörer får inte konkurreras ut pga skattesubventionering. (En hel del exempel finns)

Ett svar: Ekoturism – besök i naturen som hjälper till att skydda den, stödjer den lokala ekonomin och som ger naturguider arbete. Utomlands finns mängder av naturguider som också kan leva på sitt yrke. Det måste vi bli bättre på även här i Sverige. Hit kommer stora mängder av turister för att just uppleva vår natur.

Vi måste erbjuda högklassiga upplevelser - och kunna ta betalt för dom!

Vad ska en naturguidning kosta?

Jag fick frågan vad en naturguidning ska kosta. Det enkla svaret är marknadspris, dvs det målgruppen är beredd att betala. I princip måste naturligtvis alltid direkta och indirekta kostnader täckas.

En faktor som försvårar för kommersiella aktörer är momsen. Den är 25 % för guidning till fots eller på cykel, 6 % på buss- och båtsightseeing. Detta gör det naturligtvis ännu tuffare att konkurrera med subventionerade och momsbefriade guidningar.

Exempel 1: I år har Studiefrämjandet och Naturskyddsföreningen Stockholm Söderort båda erbjudit två timmars besök på Årstaholmar med Mats Gothnier. Söderort fick dubblera besöken och ändå kom inte alla med som ville. Studiefrämjandet hade också fullt. Det senare besöket kostade 300 kr, Söderorts några tior, billigare om man var medlem. Uppenbarligen var det rätta priset på den öppna marknaden kring 300 kr.  Sen finns många saker som spelar in; hur stort är utbudet, hur unikt är erbjudandet, vill man gynna medlemmar etc. Här erbjöd man något unikt och kunde ta mer betalt för det, även om Studiefrämjandet sällan tar under 200 kr. Att sedan dom sprider din broschyr i stora upplagor hjälper naturligtvis till att fylla grupperna. Enligt min uppfattning bör priset för allmänheten ligga ungefär där, men medlemmarna kan gärna få en ordentlig rabatt. Det ska gärna löna sig att vara medlem och jag tycker inte att en förening ska konkurrera med pris. Att det med ett högre pris blir lite färre deltagare gör ju sedan ofta turen bättre.

Exempel 2: Stockholm Adventures tar 290 kr för 2,5 timmes cykelguidning. Ett pris som ligger några tior över vad det kostar i andra europeiska städer. Man får låna cykel.

Flera exempel finns hos Ekoturistföreningens medlemmar där man upplever en ojuste konkurrens från Länsstyrelser etc.

Vi söker naturguider
Är du naturguide, kan guida på andra språk och kan leda längre vandringsturer, paddling, cykling eller annat friluftsliv så hör gärna av dig till mig!

Tomas Bergenfeldt
www.stockholmadventures.se

Maria Bergström från Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Storstockholms naturguider berättade om sina försök att få naturguidningar att synas som en självklar del i storstadens kulturutbud. Här finns Marias bilder.

Vildmarkskocken bjöd på härlig älggryta som smakade extra bra i höstkyla och det lätta duggregnet.

Monica Wallin, naturhälsopedagog och hennes kollegor visade hur de arbetade med alla sinnen och mindfulness i sin naturvägledning – något, som de konstaterat, lockar inte minst kvinnor i 30-40-årsåldern.

Vi som Naturhälsopedagoger vill vägleda och inspirera människor med naturen som bas för hälsofrämjande och rehabilitering. Vår ”gröna tråd” är medveten närvaro. Syftet är att ge människor tid för vila, återhämtning och reflektion genom fördjupade naturupplevelser med sig själva och med andra. Vi tror att naturen är en viktig pusselbit till ett hälsosamt liv och en möjlighet till att återknyta till vårt ursprung och sammanhang.  Vi lät deltagarna på seminariet prova olika sätt att fokusera på sina sinnen mer medvetet.

1. Att leda en kompis som har tillgång till alla sina sinnen utom synen. Tillit, frihet, ansvar och sinneupplevelse tillsammans.

2. Att fokusera på doft genom att ta bort synen.
Doftsinnet som är det sinne som är starkast kopplat till våra minnen.
Var och en fick dofta på fem olika saker, mossa, kotte, skvattram, äpple och svamp.

Den verksamhet vi  Naturhälsopedagoger vill erbjuda människor ser vi som komplement till den mer traditionella naturvägledningen där fokus kanske ligger mer  på artkännedom och historiska perspektiv.

Vi tänker att människan är en del av det naturliga kretsloppet och måste få en chans att återknyta till det naturliga både i naturen och i oss själva.

Agneta Billby, naturhälsopedagog från Vansbro

En workshop där deltagarna gav sig ut i Tyrestanaturen i mindre grupper följdes av kaffe, bulle och gemensam diskussion i Nationalparkernas hus.

 Några röster från deltagarna:

”Kombinationen av presentationer/övningar och inomhus/utomhus. Att vi åt utomhus, fick uppleva hur avancerad mat som kan lagas ute. Bredden på dagens program och på deltagarna med så många olika erfarenheter och perspektiv. Lysande med indelningen i grupper och förflyttningar – det blev många möten med olika personer under dagen trots ett späckat (läs bra och innehållsrikt) program.”

”Nätverkstanken är fantastisk, gärna ”återträff” med denna grupp. Möjliga idéer för framtida träff: fortsatta diskussioner/exempel på pedagogiska metoder (som det hälsopedagogerna lät oss uppleva idag) / samarbetsmöjligheter bland deltagarna (jfr behov av kompetens /person kontra tillgänglig kompetens/person etc)!”