Naturguiden  som processledare

Pella Thiel från CNV inledde seminariet med en presentation om naturvägledning som fenomen, något om dess historia samt potential som verktyg för deltagande demokrati. Därefter tog Agneta Setterwall över för att hålla i dagens workshop om förmedling genom delaktighet och dialog i grupper. Agneta jobbar som processledare och utbildare i miljökommunikation. Kommunikationen i en guidning blir mycket mer effektiv om man kan involvera gruppen i sitt budskap. I Danmark är naturvägledning ett verktyg i demokratiska processer kring till exempel markanvändning. Men hur kan man skapa verklig demokrati och delaktighet? Naturguiden är en festfixare, menar Agneta, det gäller att hitta metoder för att underlätta för alla att bidra med det de vill bidra med. Under workshopen fick deltagarna prova på olika metoder som skulle kunna appliceras på en naturguidningssituation.

Agneta presenterade två av sina bästa verktyg, Koosh-bollen och Pinnen. Koosh-bollar användes ursprungligen av maorier då de sittande i cirkel ska nå konsensusbeslut. Man skickar ut en fråga och låt bollen vandra. Man måste inte säga något utan kan ge den vidare.  Detta kan få personer som annars inte skulle sagt något att faktiskt ta möjligheten att säga vad man tycker. Att vänta på sin medför ofta att budskapet blir tydligare och mer koncist än vad som annars hade varit fallet. Koosh-bollen fungerar bra som förväntnings- eller feedbackinventering. Pinnen fungerar som ett alternativ till talarlista. Den som vill tar pinnen och talar, lägger sedan tillbaks den i mitten. Man märker tydligt i gruppen när någon vill ta pinnen. Ett sätt att ge möjlighet till alla att agera.

Deltagarna fick sedan först enskilt skriva ner fem faktorer som utmärker verkligt bra naturguidningssituationer, sedan i grupper prioritera de tre viktigaste faktorerna. De värsta naturguidningssituationerna behandlades under ett ”peripatetiskt samtal” (grek. peripateo 'vandra omkring') i den vårvackra Alnarpsparken. En metod för aktivt lyssnande som grundades av Aristoteles och används för att hjälpa den som talar utan att försöka styra samtalet. Tanken blir friare när kroppen får röra sig! Några värstingar som togs upp var att någon förstör stämningen, att inte få uppmärksamhet, monologer (från guide eller deltagare) och yttre faktorer som kyla.

I vårt samhälle är många bra på att prata men dåliga på att lyssna. Men det går inte att tala folk till att lyssna, däremot kan man lyssna folk till att lyssna! Agneta gick igenom ”samtalets hjälper” – att försöka se hur något ser ut från ett annat håll och förmedla att man gör det genom att fråga, bekräfta och spegla den man talar med.

Seminariedeltagarna kom framförallt från naturskolor och liknande verksamheter, samt en stor grupp från Statens Naturoppsyn i Norge. Skolbarn var den viktigaste målgruppen för dem alla, och en del av eftermiddagen ägnades åt att diskutera gemensamma frågeställningar kring hur man hanterar grupper. Hur delar man in en grupp i mindre grupper på bästa sätt? Hur hanterar man utmaningar och bristande respekt från deltagare? Hur kan man hjälpa den som är rädd, för spindlar eller maskar till exempel? Det var tydligt att det finns ett stort behov av att utbyta tankar och erfarenheter.

Den sista delen av dagen ägnades åt ett studiebesök i Alnarps berömda rehabiliteringsträdgård med guidning av Lillian Lavesson, sjukgymnast. Hon visade de olika delarna av trädgården och berättade om deras ambitioner att hjälpa människor att öppna för dialogen med naturen. När det sker, då kan ett magiskt läkande hända… Det blev en fin avslutning på en innehållsrik dag.