Dokumentation från workshop om utbildningsnorm 2013

Deltagare

25 personer som representerade utbildare och branschaktörer deltog. Utbildarna var: Centrum för naturvägledning på SLU, Forshagaakademin, Hållands folkhögskola, Klarälvdalens folkhögskola, Linnéuniversitetet, Nationellt centrum för utomhuspedagogik på Linköpings universitet, Naturskolan i Sigtuna, Scouternas folkhögskola, Studiefrämjandet, Tornedalens folkhögskola och Vildmarksgymnasiet. Övriga aktörer var: Destination Ammarnäs, Ekoturismföreningen, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Naturskyddsföreningen, naturum Vålådalen, Naturvårdsverket, Scouterna, Skogssällskapet förvaltning AB, Statens fastighetsverk, Storstockholms naturguider, Svenska turistföreningens färdledare/fjällguider och Sveriges fisketurismföretagare.

Bakgrund till workshopen

Per Sonnvik inledde med att ge en bakgrund om CNV och arbetet med kvalitetssäkring av naturguidning:
CNVs uppdrag är att verka som kompetensresurs, utvecklingsnav och mötesplats för alla naturvägledare i Sverige. Naturvägledare bidrar till att deltagaren utvecklar sin egen relation till naturen och kulturlandskapet. Naturvägledningens mål är en kombination av lärande och positiva upplevelser hos deltagaren samt stimulans av deltagarens tänkande. Naturvägledning har ett budskap och syftar alltid till att i viss mån påverka deltagarens attityder och/eller beteenden.  Naturvägledning är mer kommunikation än information.

Naturguidning är ett sätt att utöva naturvägledning. Naturguide är, enligt normförslaget, en person som guidar om och i naturen och kulturlandskapet

CNV har sedan 2009 utrett förutsättningarna och formerna för ett nationellt kvalitetssäkringssystem för naturguider. Läs mer om CNV:s arbete med denna fråga här.

En arbetsgrupp bildades i december 2011 för att ta fram ett förslag på en utbildningsnorm. Gruppen bestod av representanter från Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Naturskyddsföreningen, Sjöviks folkhögskola, Studiefrämjandet och CNV. CNV har samordnat arbetet. Som underlag till arbetet användes Fjälledarnormen, NEST-rapporten, mm.

Ett förslag på norm skickades ut på remiss och det kom in många svar. Det fanns en stor bredd i svaren men de flesta som svarade var mycket positiva till arbetet och till idén om ett kvalitetsäkringssystem för naturguider. Det kom in många kreativa idéer för det fortsatta arbetet, bland annat förslag om en starkare branschnärvaro. Förslaget på utbildningsnorm finns här. Sammanställningen av remissvaren och kommentarerna finns här.

Sammanfattningsvis visade remissvaren att det finns ett stort stöd för arbetet med att ta fram normen. Många tycker att det är viktigt, efterlängtat och betydelsefullt att hitta former för kvalitetssäkring och/eller utbildningsnorm. Positiva aspekter med en norm som lyfts fram i remissvaren är att en norm kan säkerställa kvalitet, förstärka professionalitet och ge utbildare samsyn om vad som är kompetens hos en bra naturguide. Svaren lutar också att man tror på samordning och huvudmannaskap från oberoende aktörer, med branschnärvaro.

Efter sammanställningen av remissvaren valde arbetsgruppen att lyfta ut ekvivalieringsdelen från normen. Anledningen är att det fanns alltför många komplicerade frågor knutna till den delen för att de ska kunna lösas innan starten av normen. En ekvivalieringsmöjlighet skulle kunna lyftas in i ett senare skede. En viktig slutsats var också att ett fokus på guidekompetens var nödvändigt för att kunna nå konsensus om ett förslag. Åsikterna om vad som skulle krävas av fackkunskap gick vitt isär hos remissinstanserna.

Normens fokus

CNV och Naturvårdsverket har träffat branschaktörer under hösten, som en förberedelse inför workshopen. Branschaktörerna ser också helst att normen vid uppstarten fokuserar på momenten om guidekompetens. Det innebär moment 1-4 i normförslaget, som handlar om kommunikation/interpretation, säkerhet, värdskap och kunskap om allemansrätten. De flesta av de branschaktörerna som varit med i samtalen under hösten deltog också den 3 december.

På workshopen ombads deltagarna att ta beslut till vilket fokus som normen ska ha. Skulle man följa branschaktörernas rekommendation? Efter en diskussion beslöt deltagarna att enbart ha med moment 1-4 i normen vid uppstart.

Momenten 5-10 som handlar om natur- och kulturkompetens valdes alltså bort i denna första version av normen. Några saker som lyftes fram i diskussionen var att guiden ändå ska:

-          förstå att den rör sig i ett landskap, bestående av både natur och kultur

-          kunna koppla ihop olika sammanhang

-          kunna det man guidar om och ha ämneskunskap

-          ha ett specialområde

-          ha ett brett perspektiv till sitt område och kunna sätta det i ett sammanhang

-          vara allmänbildad.

Normens organisation

CNV presenterade tre möjligheter för hur normens huvudman och organisation kan se ut: 1) ett nätverk av aktörer som samarbetar; 2) en egen formell organisation; 3) del av en annan formell organisation. Under diskussionerna på workshop betonade flera aktörer att statliga aktörer bör vara delaktiga i huvudmannaskapet då de har ansvar i frågorna om naturguider och naturturism. Exempel på statliga aktörer som nämndes i detta sammanhang var: Naturvårdsverket, Tillväxtverket, universitet, Länsstyrelsen, Jordbruksverket, Skolverket, Konsumentverket. Andra aktörer som nämndes var som tänkbara delar i en organisation för normen var: Ekoturismföreningen, Swedish Lapland, folkhögskolornas nätverk, folkbildningsförbundet, Hela Sveriges ska leva. Några deltagare betonade att Naturvårdsverket har ett ansvar i frågan, men Naturvårdsverket svarade att Tillväxtverket har ett större ansvar i frågan om naturturism och därmed i frågan om naturguider.

Det betonades i diskussionen att oavsett var organisatoriskt huvudmannaskapet för normen ska ligga krävs resurser för arbetet med normen.

Flera av deltagarna tyckte att Tillväxtverket borde vara med i arbetet och delfinansiera normen.

CNV, som till största delen finansieras av Naturvårdsverket, lyftes fram som en aktör som bör ingå i en organisation för normen. Under 2014 kommer inte CNV att ha möjlighet att gå in i arbetet med normen i lika stor omfattning som hittills. CNV kommer dock att finnas kvar i arbetet i en stödjande funktion.

En förslag som kom fram var att Ekoturismföreningen skulle kunna ta ansvar för normen. Det betonades att Ekoturismföreningen i så fall behöver inkludera fokus på ideella och offentliga guider i arbetet med normen och att detta behöver formaliseras. Det nämndes även att det i så fall bör finnas stöd från övriga branschen t ex i en referensgrupp.

En liknande diskussion uppkom gällande om Sveriges guideförbund (SveGuide) kan vara värd för normen. Deltagarna var dock osäkra på om SveGuide är intresserade av att vara aktiva i arbetet med normen.

Länsstyrelserna, som tvärsektoriell myndighet, nämndes också som en möjlig paraplyorganisation för normen.

Det kom även förslag på att organisationen för utbildningsnormen skulle kunna gå ihop med Föreningen för svenska fjälledarutbildare (SFU), som håller i Fjälledarnormen. Det beskrevs hur SFU håller på att omorganiseras genom att de utbildade fjälledarna ska bilda en förening där även utbildarna ska ingå – Svenska fjälledare. En sådan omorganisation ska underlätta inträde i den internationella organisationen UIMLA.

På workshopen nämndes även att huvudman/organisation för normen ska ses som neutral, ha en egen styrelse och kunna ”överklaga” om utbildningar inte sköts enligt normen.

Diskussionen landade i att kärnan i organisationen i ett första steg ska vara en arbetsgrupp. Den ska inledningsvis bestå av CNV (sammankallande), Ekoturismföreningen, Nationellt centrum för utomhuspedagogik, Svenska turistföreningens färdledare/fjällguider, länsstyrelsen och LRF. En möjlighet är att arbetsgruppen längre fram övergår till en förening eller ingår i en befintlig organisation. Som en del av arbetsgruppen skulle det kunna bildas en verkställande del, t ex ett kansli.

Samtliga deltagare fick möjlighet att ange om och var i organisationen de vill vara aktiva.

Kopplat till arbetsgruppen finns en eller flera referensgrupper och arbetsgrupper. Utbildare och branschaktörer föreslogs utgöra varsin grupp. Som utbildare i gruppen skrev följande upp sig: Scouterna, Scouternas folkhögskola, Vildmarksgymnasiet, Naturskyddsföreningen, Nationellt centrum för utomhuspedagogik och studiefrämjandet. Följande skrev upp sig på referensgruppen för branschaktörer: Naturskyddsföreningen, Studiefrämjandet, Naturskoleföreningen, Skogssällskapet, Statens fastighetsverk och Svenska hembygdsförbundet.

Utbildarna som utbildar enligt normen är viktiga i organisationen för normen. De workshopdeltagare som skrev upp att de vill vara en del av den gruppen är: Nationellt centrum för utomhuspedagogik, Klarälvdalens folkhögskola, Hållands folkhögskola, Tornedalens folkhögskola, Vildmarksgymnasiet, Svenska turistföreningen, Storstockholms naturguider och CNV.

Det nämndes även en möjlighet att de utbildade naturguiderna i framtiden skulle kunna bilda en förening som kan knytas till normens organisation.

Ändringsförslag på de fyra momenten

Under workshopen kom förslag på förändring i de fyra momenten om guidekompetens.

En generell kommentar var att guiden bör ha en bred kompetens.

Det kom även förslag på att man skulle kunna ha kompetenssteg i normen. Destinations Ammarnäs är inne på samma tanke och ser behov av att guiden först lär sig en bas i normen och att den sedan kan byggas på. 

Diskussion om momentens innehåll och omfattning 

Deltagarna på workshopen satt i grupper och diskuterade hur momenten om guidekompetens skulle kunna utvecklas. Arbetsgruppen kommer att arbeta vidare med momenten med hjälp av  utvecklingsförslagen.

Finansieringsmöjligheter

Det behövs resurser för att kunna starta upp utbildningsnormen. Deltagarna på workshopen kom med förslag på var arbetsgruppen kan vända sig till för förfrågan om finansiering.

Några av förslagen var Erasmus+, EU-medel, Allmänna arvsfonden, Nordiska rådet / Nordiska ministerrådet och Postkodlotteriet.

Ytterligare förslag var: Landstingen, försäkringsbolag, Standardisering i Sverige, Tillväxtverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Jordbruksverket, Folkhälsoinstitutet, Folkbildningsförbundet, Naturvårdsverket, Svenskt friluftsliv, Svenska spel, civilförsvaret, Visit Sweden och destinationsutvecklingsbolagen.

Benämning på normen

En diskussion fördes om det dels ska heta utbildningsnorm och dels om det är begreppet naturguide som ska användas.

Som alternativ till naturguide kom följande förslag upp: Naturvägledare, Natur- och kulturvägledare, Fältguide, Landskapsguide, Natur- och kulturguide, Färdledare, Vägledare, Vägvisare, Guide, Uteledare, Uteguide, Friluftsguide eller Guider ute.

De alternativ till utbildningsnorm som togs upp var: utebildningsnorm, norm, kriterier, riktlinjer och standard.

Workshopen kom fram att normen ska benämnas utbildningsnorm för naturguider.

Arbete framöver

Arbetsgruppen föreslogs börja arbeta med att konkretisera tankarna kring finansiering och organisation för normen. Som en del i det arbetet föreslogs arbetsgruppen uppvakta följande aktörer: Visita, SveGuide, Tillväxtverket, Swedish Welcome. Uppgifter för arbetsgruppen är också att:

-          skapa rutiner och organisation för hur utbildningar bedöms

-          marknadsföra normen

-          ha dialog med referensgruppen(erna).

 CNV är sammankallade i det inledande skedet.