Att lyfta fram värdet av en gammal lindallé

NATURVÄGLEDAREN NR 2, OKTOBER 2013

1600-talsslottet Skokloster är berömt för sin stora samling föremål, men har även biologiska märkligheter att visa upp. Hur kan man få fler att se och uppskatta de gamla lindarna i slottsallén?

”Bara inget ramlar ner just nu”, tänker kulturarvsspecialisten Anders Glassel medan han för oss genom allén. En del av de gamla lindarna har redan kollapsat.

Skoklosters besökare vill framförallt se slottet. Hur kan man förmedla lindalléns värden, och arbetet med att bevara den?

När slottet byggdes på 1600-talet ville ägarna också ha en trädgård av senaste franska barocksnitt och beställde en hel allé av parklind – en lindhybrid som då var högsta mode nere på kontinenten.

”Det här är ett fantastiskt grönt rum”, säger Anders Glassel och visar ett foto från 1940 på ett party med långbord under lindarna. ”Man kan se på träden var trädgårdsmästaren hamlade för flera hundra år sedan – här, vid två och en halv meters höjd. Tjugo sällsynta skalbaggsarter lever i mulmen - det halvt nedbrutna materialet inne i trädets hålrum. Träden väcker känslor – man vill krama dem! Barnen vill klättra i dem och gömma sig i håligheterna.”

Men de rötskadade träden är också en huvudvärk och Statens fastighetsverk har övervägt att hugga ner allihop.

Nu har i stället var och en av de 190 lindarna fått en egen skötselplan. Kronorna har beskurits för att stegvis sänkas till sin gamla nivå och allén ska föryngras genom avläggare från de gamla träden, så att samma individer kan leva vidare.

I den långa raden av lindar står också en lönn. Hur kom den dit? Ett tillfälle till fantasifullt berättande kanske, för den som vill uttolka den här platsen. Men det är värt att söka den riktiga historien - som ofta kan vara minst lika spännande.

Michaela Lundell