Reflektion från naturum Vänerskärgården

NATURVÄGLEDAREN NR 2, OKTOBER 2013

En av alla engagerade deltagare i konferensen var Sofia Wennberg, föreståndare för det nya naturum Vänerskärgården Victoriahuset vid Läckö slott och även medarbetare på Vänermuseet i Lidköping. Här delar Sofia med sig av sina reflektioner från några tänkvärda sessioner på konferensen, och slår ett slag för poängen med att delta i evenemang av det här slaget.

För tre år sedan dök jag ner i musei- och naturumvärlden och jag trivs som fisken i vattnet! Ofta är det full fart och mycket skall hinnas med under dagen. Sällan, eller aldrig, finns det tid för eftertanke innan förberedelser inför nästa aktivitet startar. Konferensen i Sigtuna gav mig möjlighet att reflektera och utbyta erfarenheter och funderingar med kollegor från världens alla hörn. Under workshopen i storytelling insåg jag att det är detta jag gör så gott som dagligen, men inte lika renodlat och professionellt som Ida Junker. Här har jag något jag kan, och vill, utveckla ordentligt.

Nicole Deufel från Storbritannien talade om vikten att få med sig dem som har kunskap och intresse av ett ämne, eller om ett område, innan en mängd utredningar och analyser har gjorts. Det som gav mig en tankeställare var resonemanget hon förde om lokalkännare - de bidrar ofta med sina historier men är sällan delaktiga när väl en utställning är invigd. Hur kan vi engagera dem så de finns kvar längs vägen och inte bara förminskas till en faktaresurs? Svåra frågor, och varje situation är unik.

Den person som gjorde störst intryck på mig under dagarna var ändå Brita Homleid Lohne från Norge. Hon tog oss på ett otroligt fint sätt från konferenssalen till vildrenarnas hem i de norska fjällen. Här var mängden ord få men upplevelsen stor. Varje person i lokalen fick tid att skapa sig en egen bild av vad som fanns i de små jutesäckarna som skickades runt i den stora cirkeln. Jag och de andra kunde rulla upp en egen film där vi såg renarna vandra efter iskanten, längre och längre norrut när inlandsisen drog sig tillbaka. Vildrenen som klimatindikator blev självklar för oss alla. Hon fick oss att äga kunskapen och inte bara upprepa fakta.

Med fem parallella sessioner att välja mellan så var fikapauserna och luncherna minst lika viktiga. Vid borden diskuterades den senaste upplevelsen engagerat ända tills nästa session startade. Nu är jag tillbaka i Vänerskärgården och de idéer som såddes under konferensdagarna har börjat gro i min vardag som naturumpedagog.

Tack!

Sofia Wennberg