Storytelling - skapa en film i huvudet

NATURVÄGLEDAREN NR 2, OKTOBER 2013

Tillbaka till Naturvägledaren 2 2013

Tomas Carlsson och Ida Junker är aktiva ambassadörer för att ge berättandet en större roll inom naturvägledning. Michaela Lundell speglar deras budskap på konferensen, medan Sven-G Hultman slår ett slag för berättandets kraft.

Lika gott att säga som det är: en del människor är fantastiska historieberättare av naturen. Men alla, betonar Tomas Carlsson och Ida Junker, kan lära sig behärska berättandets konst och alla kan bli om inte briljanta så åtminstone bra – med övning, övning, övning.

Vad är då skillnaden på en föreläsning – som guidningar ofta tenderar att bli – och berättande?
”En föreläsning är abstrakt och objektiv, medan berättandet är konkret och subjektivt och skapar bilder. Det blir som en film i huvudet. I Afrika kallas muntligt berättande för ’den fattige mannens biograf’", säger Ida.

Som naturvägledare kan man ha stor nytta av att växla mellan föreläsande och berättande. För historier är inte bara underhållande, de hjälper minnet också. Tomas berättar om fågelguidningar på Stora Karlsö där en kollega ger fakta om fåglarna, medan Tomas berättar myter och fabler om dem.

Här är vad du behöver för ditt berättande:

• En huvudkaraktär, för identifikationen.
• Ett dilemma eller konflikt.
• En början, en mitt och ett slut.
• Använd ord som skapar bilder i lyssnarens huvud.
• Öppna våra fem dörrar till världen: berätta vad man ser, hör, luktar, smakar och känner (fysiskt).
• Men även att lyssna är en konst, poängterar Ida. ”En god lyssnare får höra bättre historier. Upp med mungiporna när du lyssnar!”

Läs mer på till exempel www.storytelling.se.

Michaela Lundell

Det var 1991 jag blev slagen av storytelling. Det var på Second World Conference on Heritage Presentation på Hawaii. Där presenterades tre program som alla fascinerade mig: Susan Strauss Storytelling, Kananaskis Country's Interpretive Theatre Program och ett program med en stor grupp som visade ursprungliga seder och traditioner på Hawaii. Dessa inslag är det jag kommer ihåg efter 22 år från den stora mängden presentationer och studiebesök på konferensen. För mig visar det på kraften i berättande och dramatiseringar med musik och skådespeleri.

Tomas Carlssons och Ida Junkers föredrag och workshop på konferensen stärkte min övertygelse ännu mer. Deras presentation innehöll en fin blandning av teori och praktik inklusive medverkan från publiken.

Det är synd att naturvägledare i Sverige ägnar så pass lite tid åt att lära sig dessa tillgängliga metoder. Man använder mycket mer pengar och tid på att göra skyltar, naturstigar, utställningar och traditionella guidade turer. Om jag fortfarande var aktiv, tror jag att jag skulle viga resten av min karriär till att verka för mer berättande. Kanske lära mig att själv göra det lite bättre. Det här verktyget kan precis som de flesta andra läras in, mer eller mindre. Inte för att jag skulle bli en stjärna, men om fler bara lär sig grunderna i storytelling och drama skulle nivån på naturvägledningen höjas avsevärt. För mig och för många andra.

Sven-G Hultman