I dessa tider när det görs försök att stämpla ordet aktivist som någonting negativt kan det vara uppfriskande att Mary Alice Arthur kallar sig för “storytelling activist" (berättelseaktivist eller berättande aktivist). Hon har, som titeln antyder, en stark tro på historier och menar att vi måste bli bättre på att berätta dem. Det är med berättelser vi kan förändra världen.
Även ett ekollon är en historia
Under sitt föredrag höll Mary Alice Arthur upp ett ekollon. Det är i sig själv en symbol för en berättelse, förklarade hon.
– Ni som ser ekollonet vet att det är ett blivande träd. Att det är en påbörjad berättelse. Naturen visar oss vad vi kan bli, men också hur vi kan arbeta tillsammans. Det glömmer vi människor. Vi glömmer också att vi är en del av naturen, men den kan påminna oss om vilka vi är.
Historierna går som en röd tråd genom det Mary Alice Arthur säger. Hon berättade om hur hon lärde sig att upptäcka naturen tillsammans med sin far, hur hon diskuterar vargar med hårda cowboys i USA och hur hon under ett besök vid en källa i ett naturområde satte sig ned i den höga grönskan och hittade en liten groda, som hon studerade noga. Då kom tre, fyra personer gående. De visade sig vara turister och pratade högt med varandra.
– De gick bara förbi mig och såg mig inte ens. De såg inte heller den lilla grodan, säger Mary Alice Arthur och låter det hon sagt sjunka in i publiken.
– Vi behöver fundera över varför vi är i naturen, sammanfattar hon berättelsen.
En vecka efter konferensen slås jag av att jag fortfarande minns hennes historier. Enligt Mary Alice Arthur beror det på att vår hjärna lagrar information som berättelser. När vi frågar någon “hur var din dag?” så får vi inte en redogörelse i punktform med olika tidsangivelser. Istället får vi en berättelse och de är lättare för oss att komma ihåg.
Genom berättelser hålls vi samman
Det är också historierna som sammanflätar oss som människor och skapar kontakt, menar hon.
– Vi människor vill känna att vi tillhör något. Om du känner med min berättelse blir du som en del av den. Det är som att klä sig i någon annans kläder.
Samtidigt måste historierna väcka känslor och det kan underlätta om vi tillåter dem att få karaktärer. Ett träd blir betydligt mer levande om vi kallar det “mormorsträd". Då framträder en tydligare bild av trädet som vi också känner mer med.
Hur vi blir bättre på att berätta handlar hennes workshop om. Hon går igenom hur enskilda ord kan förändra en hel mening, vikten av att vara en god lyssnare och låter också slumpen vara med för att bestämma berättelserna. Allt för att öva oss i att använda historier både spontant och genomtänkt.
Berättelser i ett större perspektiv
Mary Alice Arthurs teorier är under konferensdagen naturligtvis fokuserade på naturvägledning, men hon ger också råd om historier i ett större perspektiv. Hon menar att det krävs en bra berättelse för att övervinna en annan berättelse. Det räcker inte att presentera data eller fakta. Något att kanske tänka på i dessa tider där påhittade historier kan få snabb spridning och när det går åt så mycket tid att bemöta påhitt med fakta. Enligt Mary Alice Arthur borde vi också fokusera på hur vi berättar om den fakta som finns.
– Ingen har hittills berättat en tillräckligt bra berättelse om klimatet, säger hon. Vi vet vad vi ska göra, men vi behöver ge det en historia.
Text och foto: Erik Hansson