Kontaktinformation
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv
Färden på Linderödsåsen går genom århundradena och de värdefulla betesmarkernas historia. Vilka spår syns av människorna före oss, och vad betyder deras sätt att bruka marken för landskapet och den biologiska mångfalden i dag? Certifierade naturguiden och kulturgeografen Helena N Olofsson berättar – och korna får också vara med.
Linderödsåsen i Skåne har natur av många olika slag, men stora delar karaktäriseras av ett småskaligt odlings- och beteslandskap. Där syns forna generationers knogande bland annat i de stengärsgårdar som ofta inhägnade de små åkrarna.
På åsen växte Helena N Olofsson upp, på gården Högalund med anor från 1700-talet. Efter några år som florist tog hon över föräldragården och drev lantbruk med ekologiska dikor och försäljning av köttlådor i några år innan guidade vandringar 2010 blev andra benet i verksamheten.
Helena brinner för naturbetesmarkerna och har även arbetat med naturbetesprojekt för LRF Skåne. Kunskapen om naturen, kretsloppet och gamla tiders bruk och historia ville hon dela med sig av till andra som nu får följa med henne i trakten, bland annat till marker där korna fridfullt betar. Deras mular ser till att växter som exempelvis slåttergubbe, ängsvädd och den rödlistade svinroten finns kvar.
– Jag har vandringar på fyra teman och ett av dem är ”Brännerista-Bengta och hennes läkande örter”*. Den handlar om hur man använde växter och örter förr i tiden för att läka och stärka sig. Och så talar jag om sambandet med naturbetesmarkerna, för det är ju nästan bara där de örterna finns kvar nu i vårt moderna landskap förutom lite längs vägkanter, säger Helena.
– Alltihop hänger på att markerna blir betade, för annars förändrar sig växtligheten på bara ett par år. Då blir det bara ett fåtal, högväxande sorter kvar som helt tar överhand. Betesdjuren är så väldigt viktiga, och allt hänger ihop – örterna, korna och bina. Det innebär att vi behöver fler kor i Sverige, inte färre.
På en annan vandring kan fokus ligga på de fysiska spåren efter människans bruk: stengärden, fossil åkermark och torpruiner.
– Då jämför vi med historiska kartor.
Helena har alltid tyckt om att lyssna på vad de gamla berättar, säger hon – och i dag är hon lika nöjd över att själv få förmedla sin kunskap.
– Jag blir alltid glad av att ha en vandring, jag vill ha det här samspelet. Men det viktigaste är att vi får en trevlig stund och att deltagarna får med sig något hem. Jag vill så ett frö. Inga pekpinnar, utan jag smyger in lite viktiga saker.
Helena N Olofsson inkluderar gärna kor i sina guidningar. Foto: Helena N Olofsson
Till hjälp har hon även sina fyrklövade vänner, berättar Helena.
– Korna gör alltid ett stort intryck!
*De andra temana är: ”Spåren av folket före oss,” Rige-Becken, Piper och det svarta guldet” och ”Moder Jord och Fader Himmel”.
Högalunds kulturvandringar är en av tre finalister i Årets naturvägledning 2023 i kategorin Naturvägledning med guider. Läs mer om Årets naturvägledning 2023 och om de andra finalisterna här.
Fika under guidningen. Foto: Helena N Olofsson
Texten är skriven av Catrin Hellmark.
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv