Kontaktinformation
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv
Tinnerö eklandskap – från militärt övningsfält till Linköpings lustgård
Senast ändrad: 26 april 2024
När Linköpings regemente lades ner 1998 blev det en strid om området skulle exploateras eller skyddas. Det forna övningsområdet där två miljoner skott avlossades varje år på 80-talet ligger bara två kilometer från centrala Linköping och är eftertraktad mark för byggnation. Samtidigt har området en av Nordeuropas största koncentrationer av gamla ekar.
Resultatet av striden om hur området skulle användas efter regementets nedläggning blev en mix av att skydda och exploatera, enligt Anders Jörneskog, kommunekolog i Linköping.
– Området har utvecklats från en vit fläck på kartan till ett område som många vill besöka, från ett militärt övningsområde till ett av de värdefullaste naturområdena. Efter fem års översiktsplanerande kunde vi inviga ett kommunalt naturreservat på nästan 7 kvadratkilometer. Nu betar här 250 kor och 300 tackor. Det finns tretton infartsentréer och 60 km stängsel, berättar Anders Jörneskog med stolthet i rösten.
Att delar av området hade lägre naturvärden gav nya möjligheter. Istället för att enbart bevara naturen har man aktivt utvecklat besöksvärdena och den biologiska mångfalden.
– Vi gör successiva förändringar och utvecklar områden som saknar naturvärden genom att exempelvis anlägga ängsmarker och sandiga ytor för vilda bin. Vi har kört ut mer än 1000 ton natursand eftersom det saknades i området. Det går över förväntan och vi ser att flera arter av vildbin trivs bättre. Nu har vi hittat 130 arter av vilda bin i området.
Hur kommer allmänheten ut i området?
– Vi har gjort triljoner tillgänglighetsåtgärder. När vi gör naturvårdsåtgärder ska det vara tillgänglighet och information samtidigt. Så funkar kommunal naturvård, människan och naturen ska funka tillsammans. Vi arbetar med appen Naturkartan och tidningen Corren skriver ofta om vad som händer. Det sker ett 30-tal guidningar i området varje år av Linköpings ekoparksförening och andra föreningar som också arbetar med kulturhistoria och slåtteraktiviteter.
Hur har ni finansierat utvecklingen av Tinnerö?
– Vi har en driftsbudget på två miljoner per år och en kommunal stiftelse som finansierar en del. De projekt vi satsat på själva har vi kunnat fördubbla genom olika projektstöd genom LONA (Lokala Naturvårdssatsningen), men också genom finansiering av LIP (lokala investeringsprogram), LIFE (EU:s ekonomiska verktyg för miljön) och LOVA (lokala vattenvårdsprojekt).
Hur arbetar ni med naturvägledning i området?
Vi arbetar på många sätt med breda målgrupper, från det att man kan börja gå tills man inte kan gå längre. Det personliga mötet är viktigt, fina entréer och omsorgsfull skötsel. Vi har naturskolan Naturcentrum med fina lokaler som miljöföreningar kan nyttja gratis om de bidrar med aktiviteter till vårt gemensamma program som alla är välkomna till.
Kulturhistorisk vandring Tinnerö eklandskap. Foto: Anders Jörneskog
Finns det några fallgropar i arbetet du kan tipsa om?
– Om man vill locka nya grupper att upptäcka naturområdet ska man inte tro att folk dyker upp bara för att man gör ett guideprogram med flerspråkiga guider. För att nå människor i utsatta områden, måste man arbeta långsiktigt och tillsammans med personer i områdena. Där har vi inte lyckats ännu, berättar Anders Jörneskog.
Text: Per Bengtson, CNV.
Läs mer om Tinnerö eklandskap
Sök information om LONA-projekt i Tinnerö genom att söka på "Tinnerö" på Naturvårdsverkets sidor om LONA.