Elias Fries naturarv i Hylte – Vad hände sedan?

Senast ändrad: 08 februari 2024
Informationsbyggnad om Hylte och dess sevärdheter.

”Ikväll ska jag slå ängen vid Hembygdsgården – den är en av mina personliga guldkorn i naturen i Hylte” säger Bo Tengnäs. Bo var en av de drivande krafterna i det LONA-projekt som kom till för att tillgängliggöra naturen och berättelserna om botanisten Elias Fries i Hylte. CNV skrev om projektet för 10 år sedan. Nu har vi återvänt och ställt frågan. Vad hände sedan?

Målen för projektet var att med hjälp av LONA och annan finansiering ordna ett besökscentrum med information om socknens historia och natur, och att lyfta fram och skylta upp andra små sevärdheter i byn. Man ville också uppgradera vandringsleden Gula Spåret med bättre och fler skyltar och lägga spänger över blöta partier. Dessutom ville projektgruppen ta fram ett självstudiematerial om Femsjös flora på temat "Bli botanist" där man kunde hitta växtplatser för olika växter med hjälp av GPS. En hemsida skulle också riggas - fast detta låg utanför projektfinansieringen

- Vi lyckades genomföra vad vi hade tänkt! säger Bo.

Flaggskeppet blev den åttakantiga informationsbyggnaden i byns centrum med 14 stora skyltar om natur, historia, nutid och Elias Fries, botanisten som beskrev bygdens växt- och djurliv på 1700-talet. I mitten av byggnaden placerades strategiskt en grillplats.

- Det är roligt att kunna berätta att allt vi gjorde då lever än och utnyttjas väl.

Alla skyltar finns kvar och är efter tolv år fortfarande i gott skick. De gjordes tekniskt väl från början berättar Bo. Med armerad plast av en firma i Blekinge som i många år gjorde reservatsskyltar. Informationsplatsen och Gula Spåret lever också. Efter alla år i regn och rusk började spängerna ge vika, men nya spänger har just lagts ut med stöd från från Stiftets skogsförvaltning och från Länsstyrelsens bygdemedel.

Hemsidan tog lång tid att utveckla men finns nu med mycket material, inklusive de 14 stora skyltarna (på svenska, tyska och engelska) och det digitalt baserade materialet ”Bli Botanist” som inte fanns från början men som nu anpassats för att funka både på smartphone och dator.

- Successivt har vi kunnat lägga ut mer där på hemsidan, som till exempel en torpinventering från 1950-talet med senare uppdateringar. Släktforskare och andra hittar till den.

Hur viktig var LONA-finansieringen för att allt detta hände?

LONA-finansieringen var avgörande, säger Bo. De egna resurserna i bygden var magra, men då projektet kunde drivas parallellt med ett EU-projekt som handlade om utveckling av småskalig turism fanns plötsligt möjligheterna. Hylte kommun var en av fyra partners tillsammans med bland annat Norge och England vilket också gav möjlighet till utbyte av idéer, språkgranskning av texter på engelska med mera.

- Utöver det fick vi små bidrag från lokala aktörer i näringslivet och kyrkan. Utan dessa hade vi inte kunnat bygga och greja för det kostade ju långt mer än vad vi hade själva. Egen insats var ideellt arbete och lite finanser. Alla de finansiella delarna var nödvändiga, säger Bo.

För bygden betyder det att det nu finns en slags hembygdsbok om socknen fast den presenteras utomhus och på nätet. Den är tillgänglig för alla och alltid, på tre språk. Det är förstås också en attraktion för turistföretagare i bygden. Av dessa är det ganska få som driver större verksamhet, men många som hyr ut stugor som komplement till annan verksamhet, ofta i de gröna näringarna. De och deras besökare uppskattar utställningen. Det löste också problemet i kyrkbyn med att folk kom och sökte information om Elias Fries utan att hitta någon som kunde hjälpa till.

Getrams växer i Hylte.

På bilden syns getrams. När Elias Fries som 16-åring 1810 inventerade Femsjös flora noterade han getrams på två platser. En av platserna var ängen vid nuvarande hembygdsstugan. 210 år senare växer getrams fortfarande på dessa två ställen, och enbart på dessa ställen i socknen.

Hur tror du att det går i framtiden?

- Den lokala stiftelsen "Femsjö Skola" ger viss finansiell struktur och Hembygdsföreningen samlar ett antal intresserade sockenbor. Kanske finns därför inga omedelbara hot mot verksamheten även om avfolkning och minskande engagemang för kollektiva arv ligger i tidens trend. En naturskola drivs ibland i kyrkbyn men skolorna har svårt att finansiera resan dit. Men vi får väl säga "so far so good" och förhoppningsvis finns kraften kvar även om 10, 20- och 30 år. Ni är välkomna tillbaks igen om 10 år!, avslutar Bo.

 

Text: Eva Sandberg, CNV.


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv