Forskningsprojektet PAKI: Att skapa mening, sammanhang och delaktighet

Traditionellt har kultur- och naturarvsinformation ofta planerats utifrån idén om fakta som överförs från en sändare till en mottagare. Man har förutsatt att mottagaren tar till sig den information som sändaren presenterar - och utifrån det förväntar man sig att påverka alltifrån mottagarens kunskap till attityder och beteenden. Men ett sändarorienterat förhållningssätt har visat sig fungera ganska dåligt i praktiken.

Kulturarvsinformation presenteras för besökare i olika format; guidningar, utställningar samt digital information. Vissa av kulturarvets aspekter, sammanhang och relationer lyfts fram av berättelsernas form och innehåll, medan andra riskerar att döljas. Planering av interpretation utgår ofta från:

• Ett didaktiskt synsätt - där målet med interpretationen ofta formuleras som deltagarnas förmåga att återge fakta. Man är nöjd om besökaren minns vilken bergart, vilket årtal, vilken konstnär, vilken byggherre och så vidare som det berättas om.
• Cybernetiskt synsätt -  interpretationsprocessen ses som förmedling av information från aktiv sändare till passiv mottagare. I dessa modeller behandlas interpretation, tolkning, som något som guiden eller utställningen gör, och deltagaren förutsätts vara mottagare av tolkningen, snarare än som någon som själv har förmåga att tolka.

Dessa utgångspunkter är problematiska, dels för att forskningen inte indikerar några samband mellan deltagares kunskapsåtergivning och samhällsmålen med interpretation, att bevara och upprätthålla kulturarvet, och dels för att interpretationens kommunikativa, kreativa och konstruktiva karaktär döljs, och ett överdrivet fokus riktas mot sändaren. Den utbredda användningen av dessa utgångspunkter vid planering av interpretation leder till att det ofta är OKLART om:

• Interpretation kommer att underlätta deltagarnas meningsskapande och reflektion över kulturarvets sammanhang.
• Deltagarna kan påverka menings- och värdekonstruktioner och om interpretationen bidrar till en deltagardemokratisk dialog om kulturarvets värden.
• De mål som motiverar samhällets investering i kulturarvsinterpretation kommer att nås.

Syftet med forskningsprojektet PAKI är att utveckla en modell för planering av interpretationsaktiviteter med andra utgångspunkter än faktaförmedlingsinriktad didaktik och cybernetik. Vi föreslår en planeringsmodell som bygger ett antagande om interpretation som kommunikationsprocess, där deltagare ses som aktörer som aktivt definierar situationen i samspel med andra och skapar mening genom ett växelspel mellan förförståelse  - erfarenhet; del – helhet; samt genom spänning mellan alternativa tolkningar. Detta synsätt brukar man tala om som symbolisk interaktionism, hermeneutik och systemtänkande. Den planeringsmodell som vi utvecklar avser att hjälpa planerare att överväga:

• Vilka specifika mål de har med sina interpretationsaktiviteter i termer av eftersträvad reflektion och meningsskapande hos deltagarna.
• Hur interpretationsaktiviteters form, innehåll och sociala interaktion kan underlätta eller försvåra deltagarnas meningsskapande.
• Hur platsens objekt, kontext och processer relaterar och hur skillnader i berättelsers form och innehåll synliggör eller döljer sammanhang och relationer, inklusive till deltagaren och samhället.
• Vilka möjligheter deltagarna har att själva kontrollera och styra vilka värden som konstrueras i interpretationsaktiviteterna, och att förstå och kontrollera hur de själva påverkas av de värden som konstrueras.