Boundary Waters är det mest välbesökta vildmarksområdet i USA. I grunden går ett besök till så att man lägger ner sin kanot vid någon lämplig plats, sedan paddlar man ut i sjösystemet så fort man kan, lyfter kanoten på stigar där det behövs och så hittar man någon ledig officiell campingplats. Denna är egentligen bara en röjd, nästan plan yta med en latrin i skogen vid någon av alla sjöar och floder. Det är så man lever vildmarksliv. Ju tuffare man är, desto längre in i området tar man sig. De som vill leva vilt på riktigt skaffar sig tillstånd för att ta sig in i Kanada, där det varken finns latriner, campingplatser eller stigar. De allra tuffaste paddlar hela vägen ner till Hudson Bay i Kanada, det lär ta runt tre månader. Det är ditåt floderna rinner. Jag var där i fyra dagar så jag kom inte så långt.
Begränsningar för besökare
Jag hyrde en enmans kevlar-kanot med kajakpaddel och paddlade i området i slutet av september 2019. Min dröm var att sitta under stjärnorna vid en sjöstrand och få höra ropen av ylande vargar eka mellan stränderna. Det närmaste jag kom varg var ett spår av ett hunddjur med riktigt stora tassar på en stig mellan två sjöar. Några ylande vargar fick jag inte höra, men det melankoliska ljudet av flera ropande svartnäbbade islommar förgyllde min natt och på morgonen väcktes jag av en hel blåsorkester — ropande trumpetarsvanar låter förvånansvärt likt ljudet av tromboner. Men det slog mig också att det är ett intressant koncept för att uppleva natur med tydliga begränsningar av valfriheten vilket gör upplevelsen av vildmark större.
De flesta som vill ut i området har nog en romantisk bild av hur det ska fungera. Filmen “Into the Wild” brukar nämnas i sammanhanget, men verkligheten ser annorlunda ut. Under sommarhalvåret är det kö till de många uthyrarna av utrustning i staden Ely. Det är kö för att få lägga ner kanoten vid de platser som är populära att börja sitt äventyr från och det är kö vid de platser där man behöver göra ett lyft och bära kanoten (det kallas portage på engelska). De officiella campingplatserna närmare civilisationen blir snart fullsatta. Samtidigt är det ett riktigt stort vildmarksområde, närmast enormt, och antalet besökare är reglerat genom ett tillträdestillstånd.
Dubbelt så stort som Sarek
Sarek är Sveriges största nationalpark med sina 197 000 hektar. Hela Boundary Waters Canoe Area Wilderness är mer än dubbelt så stor, 441 100 hektar, och är en del av den statligt ägda Superior National Forest där det bedrivs skogsbruk i vissa delar men som också används för rekreation. Boundary Waters skyddades enligt nuvarande status 1978. Norr om Boundary Waters ligger den kanadensiska gränsen och på andra sidan finns Quetico Provincial Park, ett ännu vildare område. Det var i Boundary Waters som de sista vargarna i USA överlevde utrotningskampanjen fram tills att arten fridlystes i USA 1967, vilket säger en del om vilken ödemark det är.
Efter istiden lämnades ett ganska låglänt landskap kvar med massor av sjöar och floder. På öar och land växte en skog upp bestående av lönnar, björkar, granar och tallar. Skogslandskapet är starkt påverkat av de stora skogsbränder som härjat i området, det är en del av ekosystemets dynamik. De flesta skogarna är unga, träd över hundra år är ovanliga och skogen är tät, nästan omöjlig att ta sig fram i. Därför håller sig besökarna av sig själva till vattnet, stigarna och campingplatserna.
Tydligt uthyrningskoncept
Det finns mer än 1 900 kilometer kanotleder, 12 vandringsleder och 2 000 officiella (“designated”) campingplatser. Området skyddades redan 1926 och fick sedan ett förstärkt skydd 1964 och 1978, men hela tiden har fokus varit på att besökare får ta sig ut själva i området bara de följer några enkla regler. Man får paddla, lyfta kanoten mellan sjöar och sova över på campingplatser lite på samma sätt som pälsjägare och medlemmar av Objibwefolket har gjort under hundratals år.
Men alla har ju inte den utrustning som behövs, kanske du tänker. För vem har råd med en kevlarkanot? Därför har det vuxit fram en hel affärsrörelse, inte minst i samhället Ely med knappt två tusen invånare som ligger nära Boundary Waters. Varannan affär skyltar med “canoes for hire” och kallar sig outfitter, alltså en affär som hyr ut eller säljer den utrustning som behövs för att ta sig ut i Boundary Waters vildmark. Jag besökte Ely Outfitting Company där jag hyrde en enmans kevlarkanot med kajakpaddel, flytväst och björnsäkerhetsutrustning. Det senare bestod av två linor som man fäster högt i var sitt träd, sedan sitter det en talja som gör att man kan vinscha upp en ryggsäck tre meter upp i luften. Där uppe ska svartbjörnarna, som det finns gott om i området, inte kunna komma åt maten. Att ha en lätt kanot är viktigt för att orka bära den mellan sjöarna. Jag köpte också mat för fyra dagar från dem och fick allting packat i påsar märkta frukost lunch och middag. Friluftskök hade jag med mig hemifrån och gasbehållare fick jag gratis. När jag hyrde utrustning fick jag också titta på två filmer om hur jag skulle bete mig i vildmarken och efter det fick jag det tillstånd som behövs för att få tillträde till området.
Enkla regler
Om man vill besöka Boundary Waters så är det några enkla regler som gäller. Man behöver ett tillstånd – det finns en begränsning på antalet besökare från första maj till sista september. Man får vara max nio personer och fyra kanoter per sällskap. Vid varje campingplats finns en latrin. Det är där man förväntas gå när det behövs. Man får inte ta med sig flaskor eller burkar i engångsförpackningar. Vid varje campingplats finns en eldplats och man får ta ved i skogen för att elda med där, men det är inte sällan som det är eldningsförbud i området. Naturligtvis får man inte ta ved från levande träd och buskar. I grunden gäller principen att man ska lämna campingplatsen så som man vill finna den — utan kvarglömda spår av mänsklig närvaro. Det finns gott om svartbjörn i området så det kan vara bra att hyra utrustning så att maten man tar med sig kan förvaras björnsäkert under natten. Man får fiska om man köper fiskekort. Under hösten jagas det vitsvanshjort i området. Ingen vargjakt utöver skyddsjakt sker i Minnesota. Det finns runt 2 800 vargar i delstaten och i Boundary Waters ligger vargreviren kant i kant.
Jag hade en väldigt trevlig paddling i området i slutet av september. Jag träffade på två andra mindre sällskap, annars såg jag inte en människa. Min plan var först att nå den kanadensiska gränsen för att sedan ta en lång omväg tillbaka, men ett oväder satte stopp för den planen. I slutet av september var det inga mygg alls. Några vargar hörde jag inte men jag såg ett tassavtryck som var i vargstorlek, men det kan ju ha varit en hund också. Jag hörde svartnäbbad islom, trumpetarsvan och såg vithövdad havsörn och bälteskungsfiskare.
Text: Emil V. Nilsson
Se en liten film om Emils äventyr i Boundary Waters.
Läs om Emils upptäcktsresa med naturvägledningsfokus i norra Minnesota, september 2019 (på engelska).
