Naturvägledning på engelska

Senast ändrad: 11 september 2020

Här presenteras ett urval av den engelska naturvägledarlitteraturen, samt tips på var du kan hitta fler böcker.

Interpreting Our Heritage. Tilden, Freeman. 1977 (first printed 1957). The Univ. Of North Carolina Press. ISBN: 0-8078-4016-5.

Klassisk bok av Freeman Tilden, ”the father of interpretation”. De flesta böcker om tolkning (interpretation) refererar till denna bok. Tilden hade själv lång erfarenhet av tolkning när han skrev boken. Här finns en ofta citerad definition, och här finns sex principer som likaså ofta åberopas än idag. Tildens femte princip lyder: ”Huvudsyftet med tolkning är inte att instruera, men att provocera.” Tolkningen skall inte bara lära ut fakta, men att stimulera till egna tankar, och handlingar. Boken är lättläst genom att språket är enkelt och att Tilden ofta bygger sina resonemang på praktiska exempel.

Om syften och metoder

Interpretation for the 21st Century. Fifteen Guiding Principles for Interpreting Nature and Culture Beck, Larry & Cable, Ted. 2002. . Sagamore Publishing, Illinois. ISBN: 1-57167-522-1.

Skriften utgår från de sex grundläggande principer som formulerades av Freeman Tilden i hans ofta citerade bok från 1957. Principerna har dock anpassats något till dagens situation och ytterligare nio principer har tillförts. Boken lämpar sig mest för de som har relativt lång erfarenhet från området, särskilt som boken inte är särskilt pedagogiskt utvecklad. Således finns inga illustrerande foton eller figurer, endast ett antal sumerande och kommenterande ”rutor”. Den som vill tränga djupare i området, och få kontakt med färska idéer har mycket att hämta! En utförlig bibliografi och ett index med uppslagsord avslutar boken.

Environmental Interpretation. A Practical Guide for People with Big Ideas and Small Budgets. Ham, Sam. 1992. North American Press, Colorado. ISBN: 1-55591-902-2

Boken bygger på författarens långa erfarenhet av pratiskt arbete med tolkning, inte minst i fattigare länder i syd- och mellanamerika. Boken är därför särskilt värdefull – som titeln anger – för de situationer där plånboken är extra tunn. Den understryker att bra tolkning inte i första hand är en fråga om att ha resurser, men att ha rätta kunskaper och teknik.
Bokens del 1 tar upp syften och definitioner, men trycker framför allt på betydelsen av att arbeta med teman. Del två behandlar bemannade metoder som miniföredrag, visuella hjälpmedel, guidade turer, dockteater, demonstrationer m.m., medan del tre tar upp obemannade (självguidande) metoder (enklare utställningar, självguidande turer, enkla bildspel etc.)

Interpretation of Cultural and Natural Resources. Knudson, Douglas, Cable, Ted och Beck, Larry. 2003. ISBN 1-892132-39-7.

Boken rymmer aspekter på det mesta som rör tolkning. Följande avdelningar finns: Vad är det och vem gör det? Varför tolka? Hur tolka? Hur förvalta tolkning (inklusive planering)? Här finns kapitel om utbildning och träning, om utvärdering och hur man söker ekonomisk medverkan.
Författarnas avsikt är att ge en heltäckande skildring av vad, varför, hur etc. Samt att få med såväl tillräcklig teoretisk bas, som tillämpningsexempel. Självklart medför denna bredd att man inte kan gå lika djupt i alla frågor som man kan i en bok med mer avgränsat syfte. Ändå är det mycket som ryms på de drygt 400 sidorna!

Om planering

A sense of place. An Interpretive Planning Handbook. 2001. (Finns att ladda ner från www.scotinterpnet.org.uk.)

Fokus är på planering, såväl strategisk som lokal och mer operationell. Här finn även ett kapitel om utvärdering samt kort om metoder för tolkning. Skriften är relativt kort (50 sidor) och praktiskt inriktad med rikligt med exempel.

Interpretive Planning. Brochu, Lisa. 2003. The 5-M Model for Successful Planning Projects. The National Association for Interpretation, Fort Collins, Colorado. ISBN: 1-879931-12-5.

Författaren har lång erfarenhet av en mängd projekt, särkilt de som avser övergripande planering (”master planning”). Hon har också tagit fram och tidvis själv undervisat i de kurser som NAI ger för att certifiera personal inom olika grenar av ”interpretation”. De 5 M som boken behandlar är: Management, Marketing, Message, Mechanics samt Media. Boken rör sig på ett översiktligt plan och går alltså inte in på detaljer kring olika metoder för tolkning. Författaren hävdar med rätta – att man i många projekt som rör naturinformation alltför snabbt, och utan en ordentlig analys, väljer en metod. Istället bör man inleda med en grundlig analys av platsens möjligheter och begränsningar, förväntade målgrupper, syften etc. Boken är ganska praktiskt upplagd, med övningsexempel och frågor samt en del illustrerande exempel och bilder från olika projekt.

Interpretive Master Planning. The essential guide for interpretive centers, parks, self-guided trails, historic sites, zoos, exhibits and programs. Veverka, John. 1998. Acorn. ISBN: 1-881150-01-1

Boken inleds med att understryka vikten av att förstå varför människor besöker informationsanläggningar på sin fritid. Huvuddelen beskriver planeringsgången: vad varför vem, var etc. Särskilda kapitel ägnas åt planeringprocessen för olika typer av information: självguidande stigar, turer, utställningar och program. Veverka har lång erfarenhet från eget arbete med tolkning och illustrerar sin framställning med en mängd konkreta exempel.

Om utvärdering

Practical Evaluation Guide. Tools for Museums & other Informal Educational Settings. Diamond, Judy. 1999. AltaMira Press. ISBN: 1-881150-01-1.

Boken behandlar utvärdering, från A till Ö. Från planering av studien, över urval av intervjupersoner, metoder för observation till analys och presentation av resultat. Den är särskilt avsedd för situationer där syftet är ”informellt lärande”, dvs inte skolor och liknande utan museer, parker, botaniska trädgårdar etc. Enligt baksidestexten är detta den första heltäckande handboken om hur man utvärderar informella lärosituationer.

Learning from Museums. Visitor Experiences and the Making of Meaning. Falk, John D & Dierking, Lynn D. 2000. AltaMira Press. ISBN: 0-7425-0295-3

Varför besöker människor museer? Vad lär man sig där? Vilken roll kan muséer spela för lärandet? Hur kan museer bli mer effektiva i sitt arbete? Boken diskuterar dessa och andra liknande frågor. Den är relativt teoretisk och bygger på teorier och forskning från många discipliner.

Enskilda metoder

A Living History Reader. Volume one: Museums. Volume two: Reenactors. Anderson, Jay. 1991. American Assoc. For State and Local History. ISBN: 0-942063-13-9 (v.1). ISBN: 0-942063-18-X (v.2).

Jay Anderson har sedan flera decennier skrivit om ”living history”, d.v.s. hur man med olika metoder kan dramatisera historien. I sin första bok, The World of Living History (1984) beskriver han t.ex. färder med rekonstruerade båtar (vikingaskepp, flottar etc.), historiska bondgårdar, militära slag, bebodda stenåldersbyar etc. Han urskiljer tre typer efter deras syften: forskning, visning och hobby. Den nya boken är i två volymer. Båda är antologier, bestående av 25-30 artiklar av personer som är engagerade i ”living history” projekt. I del ett behandlas flera typer av anläggningar: fästningar (fort), bondgårdar, byar samt experimentella program. En sista avdelning tar upp generella frågeställningar kring befolkade rekonstruktioner.
Del två handlar om dramatiseringar: militära slag, resor etc. vilka inte kräver en rekonstruerad miljö.

Interpretive Centers. The History, Design and Development of Nature and Visitor Centers. Gross, Miachel and Zimmerman, Ron. 2002. Interpretive Handbook Series, no 5.

En heltäckande och färsk bok, mycket rikligt försedd med inspirerande foton som kan ge inspiration för läsaren. Korta och kärnfulla texter, lättläst. Ett ”måste” för den som planerar ett besöks- eller naturcentrum. Författarna skiljer på dessa båda typer och tycks mena att ett naturcentrum är mera lokalt, och mera orienterat åt att bevara och vårda. Skiljelinjen förefaller dock långt ifrån knivskarp.

Making the Right Connections. A Guide for Nature Writers. Heintzman, James. 1988. ISBN 0-932310-07-9. (Ingår i Gross, Michael och Zimmerman, Ronald (red.) Interpreter´s Handbook Series.)

För de flesta som arbetar med tolkning finns nog ingen mer grundläggande fråga än att lära sig använda språket! Denna bok är förstås på engelska, varför exemplen ofta är mindre användbara för svenskt vidkommande. Men principerna och tipsen är de samma, t.ex: Beskriv egna upplevelser. Lär dig mer om det du skriver om. Använd ”synvändor” och ge nya och överraskande fakta om en vardaglig företeelse. Ställ och besvara frågor. Kom ihåg läsaren. – Och till sist: Ta bort allt som inte ser ut som en elefant; skriv om, granska, låt andra läsa och kritisera…

The Interpreter´s Guidebook. Techniques for Programs and Presentations. Regnier, Kathleen, Gross, Michael och Zimmerman, Ron. 1992. ISBN 0-932310-17-6. (Ingår i Gross, Michael och Zimmerman, Ronald (red.) Interpreter´s Handbook Series.)

Boken inleds med ett kort avsnitt om tolkningens historia och syften. Fokus är på program i form av miniföredrag, kostymerade dramatiseringar, vandringar, tolkning för barn m.m. Boken avslutas med ett kapitel om utvärdering. Boken är rikt illustrerad och ger en mängd praktiska tips, byggda på egen erfarenhet.

Signs, Trails, and Wayside Exhibits. Trapp Suzanne, Gross Michael och Zimmerman Ron. 1994. ISBN 0-932310-16-8. (Ingår i Gross, Michael och Zimmerman, Ronald (red.) Interpreter´s Handbook Series.)

Här beskrivs i detalj hur man producerar skyltar och utomhus utställningar i form flera skyltar samlade under tak, ibland även föremål. Den andra metod som skildras är tolkning längs en stig, såväl via guide som med skyltar, foldrar eller ljudguider.

Visitor Centres. A Practical Guide to Planning, Design and Operation. Scottish Natural Heritage. ISBN 1 85397 214 2

Heltäckande handbok för den som planerar ett besökscentrum.

Interpretive writing. Leftridge Alan, 2006. The National Association for Interpretation. ISBN 1- 879931-21-4

Författaren vill dela med sig av de erfarenheter han fått som skribent. Alan Leftridge är redaktör för flera tidningar inom naturvägledningsområdet och han ordnar även workshops och seminarier. Boken innehåller även kapitel som handlar om att utvärdera sina texter.

Bibliografi

Bibliography of Interpretive Resources. Lee, Cassandra (ed). 2003. Journal of Interpretation, special issue.

Övrig litteratur på engelska:

Applied interpretation – Putting research into practice Doug Knapp
Creating Great Visitor Experiences Stephanie Weaver
Personal Interpretation. Connecting your audience to heritage ressources. Brochu, Lisa and Tim Merriman 2008. 2nd ed. InterpPress (NAI)
Heritage Interpretation. Hems, Alison (ed.) 2006. , London/New York: Routledge.
Explaining our World: an approach to the art of environmental interpretation. Pierssene, Andrew 1999. UK: Routledge.
Animate Earth. Stephan Harding.

Recension: Interpreting our heritage

En klassiker, skriven av Freeman Tilden. Boken från 1957 har inspirerat många naturvägledare. Den refereras ofta till i annan litteratur, speciellt i USA. Per Sonnvik har läst och recencerat boken:

Under 50 år har "Interpreting our heritage" varit en betydelsefull referens för de som är ansvariga för att utveckla naturvägledningsprogram vid nationalparker och monument, delstats- och kommunparker, slagfält, historiska hus och museum i f.f.a. USA.
Basen i boken är Tildens sex principer om naturvägledning (på engelska interpretation). I de kapitel där principerna presenteras finns det ett flertal exempel och diskussioner som förtydliga varje princip. Principerna är följande:

All naturvägledning som inte på något sätt relaterar det som visas eller beskrivs till någonting hos besökarens personlighet eller erfarenhet kommer att bli sterilt.
Enbart information är inte naturvägledning. Naturvägledning baseras på information. Men de är helt olika saker. All naturvägledning inkluderar dock information.
Naturvägledning är en konstform, som kombinerar många olika konstformer, oavsett om det presenterade materialet är vetenskapligt, historiskt eller arkitektoniskt. Varje konstform kan i någon mån läras ut.
Huvudsyftet med naturvägledning är inte att instruera utan att provocera.
Naturvägledning borde sträva efter att presentera en helhet istället för en del och måste rikta sig till hela människan, snarare än till någon del av hennes personlighet
Naturvägledning för barn (upp till ca 12 år) borde inte vara en utspädd version av den presentation som ges för vuxna utan borde följa en helt annorlunda modell.

I den fjärde upplagan av boken kan man dessutom läsa fem essäer av Tilden. Från essäerna skulle man kunna dra följande generaliserade principer:

Skönhet och uppenbarelse är inte alltid uppenbart eller ens sett. Det som ligger bakom det som ögat ser är större än det som är synligt.
Naturvägledning som är anpassat för speciella målgrupper innebär att speciella sensor-baserade naturvägledningstekniker eller –program blir nödvändiga för att hjälpa besökarna att knyta an till besöksmålet.
Skönhet som uppfattas av känselorganen behöver ofta ingen naturvägledning – naturens hantverk naturvägleder lätt sig själv.
Naturvägledning är ett verktyg, med Thoreaus ord, ”för att väcka mina grannar” och få dem att komma till handling.
Ett primärt slutmål med naturvägledning är att hjälpa besökaren förstå hans eller hennes personliga förpliktelse till skydd och bevarande av naturen och kulturlandskapet.

Även om boken är över 50 gammal känns den aktuell, då den innehåller många intressanta diskussioner och perspektiv på naturvägledning.

/Per Sonnvik

Recension: Animate earth

Pella Thiel har läst Stephan Hardings bok Animate earth. Läs hennes recension:

Stephan Harding är ekolog, med examen från Oxford. Hans avhandling var en beteendestudie av muntjaker (en slags små hjortar). Under arbetet med avhandlingen tyckte han att det han lärde sig mest av var naturupplevelsen i skogen muntjakerna levde i, samt närheten till de idisslande djuren. Men dessa subjektiva upplevelser kunde han inte förmedla inom ramen för det vetenskapliga arbetet med avhandlingen, där endast mätbara data räknades och objektivitet var en ledstjärna.

Han inleder boken med att beskriva hur upplysningen under de senaste 400 åren gett oss en natursyn där naturen, inklusive Jorden och dess ”mer-än-mänskliga” invånare inte är något mer än en död maskin som kan exploateras efter mänskligt gottfinnande. Harding menar att denna natursyn har tagit oss till randen av en katastrof så stor att själva vår civilisation är hotad.

Den vetenskapliga metod som upplysningen utvecklade, reduktionismen, bygger på föreställningen att det är möjligt att studera världen genom att plocka sönder den i delar och studera dessa var för sig. Metoden kräver att forskaren separerar sitt medvetande från resten av världen, för att kunna studera denna objektivt och utan att påverkas av känslor (som de Harding kände inför muntjakerna). Harding beskriver sina svårigheter att börja prata om Jorden och de levande varelserna som subjekt istället för objekt, vetenskapligt skolad som han är. Han bjuder in läsaren till sin mission: att återupptäcka Gaia, den kännande, tänkande, levande Jorden vars liv förmår skapa sina egna betingelser.

I ask you to remember the difficulty of the task and consider yourself a conspirator in the effort to find a new language for breathing life back into our experience of Earth, who for the last 400 years has been treated as if she were a dead lump of rock with a few insignificant and rather irksome life forms and traditional cultures clinging to her rugged surface.

Anledningen till att vi verkligen måste anstränga oss för attbyta språk, menar Harding, är att hur vi talar om naturen påverkar vår relation till och uppfattning om resten av livet på Jorden. Själva språket bidrar till att upprätthålla synen på naturen som något utanför människan. Låter det flummigt? Det är det inte. Som den naturvetare han är tar Harding med läsaren på äventyr ner på atomnivå, kolets kretslopp exempelvis. Men han gör det genom att förvandla feedbackdiagrammen till berättelser: Kalciumjonerna blir prinsessor, fångade i uråldriga klippslott i miljontals år väntandes på prinsen i form av kolatomen som rider genom atmosfären på jakt efter sin prinsessa.
When you are looking at these cliffs, … you are of course seeing rock, but seen through Gaian eyes, what you actually see is atmosphere made solid, or more specifically, carbon dioxide distilled and solidified out of the atmosphere thanks to the irresistible attractions between carbon dioxide and the calcium princesses that dwell in the very heart of the calcium-silicate rocks.

Naturvägledning på hög nivå. Att prata om naturen på ett annat sätt är en väg mot en invävdhet i i livet som Harding menar att vi måste utveckla för att klara oss från katastrofen. Det gäller att odla en känsla av tillhörighet till Gaia, och detta görs bäst genom att utveckla en kärlek till platsen. Han uppmuntrar läsaren att hitta sin egen ”Gaia-plats”, en vacker plats som är lätt att ta sig till. Genom kärlek till platsen (som så småningom kan sträckas ut till den lokala ”bioregionen”, dalen, avrinningsområdet, etc) fördjupas kärleken till Gaia.

Boken ger både ett djup och en bakgrund till tankar som många naturvägledare bär på. Samtidigt är den direkt användbar – den är full av exempel som skulle kunna vara övningar i naturvägledning och innehåller många användbara metaforer. Vad sägs till exempel om att se moln som päls? Inte själva levande men produkter av livet!
Stephan Harding är idag verksam vid Schumacher college, som har sitt namn efter E F Schumacher. Ett av hans mer kända citat är Modern man talks of the battle of nature, forgetting that if he ever won the battle he would find himself on the loosing side.

/Pella Thiel

Kontaktinformation

Loading…