Djur, natur och kultur i världsarvet Falun

Mycket av verksamheten på Falu Naturskola kretsar kring djuren. Nyligen stod fårklippning på programmet. Ullen spinns till garn i Kilafors och eleverna har med sig lökskal när de kommer.

– Medan halva gruppen klipper får ägnar sig den andra halvan åt växtfärgning. Sedan får de med sig garn i olika nyanser hem till skolan, säger Evis Engman som är pedagog på Falu Naturskola.

Andra exempel på vad eleverna får göra är att bära hö, faga ängen (kratta och ”vårstäda”) och se till att stängslet är helt. Naturskolans djur går på mark som ska bli ett kommunalt kulturreservat, och är en del av skötselplanen. På Falu Naturskola jobbar tre pedagoger och en museibonde/djurskötare. De arbetar mycket med gammalt hantverk, självhushållning och resursfrågor.

– Jag vill få eleverna att förstå att vi är en del av naturen och att vi är beroende av den. Inte bara en plats som man besöker tillfälligt för att få lugn och ro. Men allt vi gör anknyter till skolämnena på olika sätt, berättar Evis Engman.

Förra sommaren sökte och fick hon pengar från Skolverket för att jobba med teknik för tjejer. Det resulterade i att hon kunde köpa in handkvarnar och en torkapparat.

– Vi torkade te och malde eget mjöl. I år kör vi ett liknande koncept som en del av kommunens sommarläger, säger Evis Engman.

Tillsammans med bland annat dans- och musikskolan kommer naturskolan framöver att ingå i kommunens planerade kulturskola. Vid årsskiftet flyttades naturskolan över från Skolförvaltningen till Kulturförvaltningen. Planen är att det ska bli en samlad verksamhet som utgår från Folkets Hus i centrala Falun.

– Skolförvaltningen har mer pengar, men vi känner oss friare nu. Det finns några skolledare som tycker att kulturfrågor inte hör hemma i skolan, men de flesta är positiva, menar Evis Engman.

På Falu Naturskola är man inte alls främmande för att integrera natur och kultur, så har de jobbat länge. Naturen kring Falun är väldigt präglad av gruvbrytning, koppargruvan här var en av Sveriges största. Sedan 2001 är området ett världsarv.

– Kulturlandskapet har mycket att berätta, man kan se att människan har varit smart. Här finns dammhus och grävda diken, som användes för att driva vattenhjulen vid gruvan. Energin räckte till tre kopparhyttor och en kvarn, hävdar Evis Engman.

Eleverna i årskurs fyra brukar få bygga egna vattenhjul med hjälp av äpplen, mjölkförpackningar och blompinnar. Många av naturskolans aktiviteter knyter an till gruvan och dess historia. I åttan får eleverna prova på gruvbrytning som det gick till förr. Tända tillmakningseldar, hacka med brytarspett och skräda (krossa sten).

Förskolebarnen får istället gå en sagovandring som handlar om hur gruvan upptäcktes.
I år har man involverat gymnasieelever som får vara med och dramatisera tillsammans med barnen. Naturskolans personal har också åkt runt till förskolor för att titta på vad de kan göra med sina utemiljöer, som en uppföljning på den inventering av förskolegårdar som kommunen gjort.

– Vi har prioriterat de förskolor som har störst brister. Tyvärr uppskattar inte all personal när vi föreslår att man ska anlägga en kompost med maskar. Jag brukar hävda att varje förskola behöver en ”slabb”, någon som gillar att bygga, kladda och smutsa ner sig, säger Evis Engman.

Har ni ovanligt mycket resurser eller är ni bara sjukt kreativa?

– Ha ha. Vi är nog sjukt kreativa ibland, men vi har världens roligaste jobb också, säger Evis Engman.


Artikeln har publicerats i CNV:s nyhetsbrev Naturvägledaren 1/2014 Naturvägledning för barn och unga.