De naturvägledda blir allt yngre

Ylva Persson har varit med i Friluftsfrämjandet sedan hon själv var i mulleålder, när hon var barn fanns inget annat. Idag är hennes dotter två år, och Ylva har varit med och startat en ny skogsknoppgrupp för två- och treåringar i Löddeköpinge – Kävlinge.

– Många uppskattar att det finns en aktivitet där man har roligt tillsammans med sina barn, det dröjer inte länge förrän man bara får lämna och hämta dem. Dessutom blir det ett tillfälle för barnen att träffa nya kompisar i kommunen som kanske inte går på samma förskola. En social grej, menar Ylva Persson.

Med små barn fokuserar man på sång och lek och att vara ute tillsammans. Kunskap kommer senare. Hon ser tydligt att om föräldrarna visar engagemang så smittar det av sig på barnen.

– Förra gången plockade vi blommor och lade i en gammal växtpress som jag har. Vi gömde pressen under en filt, de fick känna och gissa vad det var. Vissa var mest intresserade av själva pressen, medan andra gick runt och plockade växter, berättar Ylva Persson. 

Som ledare gäller det att anpassa aktiviteterna utifrån barnens dagsform.

– Vill de balansera på en stock så gör vi det, även om vi planerat något annat. Vill de leka samma lek om och om igen så gör vi det, säger Ylva Persson.

Ledarutbildningen som Ylva gick var inte specifikt inriktad på Skogsknopp, utan den var gemensam för alla som ville bli barnledare.  

– Ofta går det bra att anpassa aktiviteter för äldre barn så att de passar skogsknopparna. Nästa gång till exempel ska vi ha tema vatten. Mullebarnen får stå vid sjön och håva, men vi bär istället upp vatten från sjön i en balja där skogsknopparna kan stå och titta. Sedan har vi gjort ett fiskespö som de ska få fiska upp sångkort med, säger Ylva Persson.

Tuula Torro är också ledare inom Friluftsfrämjandet, och dessutom förskollärare.

– Vi har mulle- och knyttegrupper på förskolan, och snart ska vi köra igång en skogsknoppsgrupp. Många föräldrar vill gärna ha sådan här verksamhet även på helgerna och det finns ett stort intresse av aktiviteter för yngre barn. Potentiella deltagare finns det gott om, men vi saknar ledare, berättar Tuula Torro.

För de allra yngsta finns ”Öppna skogsgläntan”, en slags öppen förskola utomhus. Verksamheten är väldigt enkel. Man sjunger sånger, träffar olika djur och fikar tillsammans.

– För de här barnen tar det mycket tid och energi bara att förflytta sig. Att rulla en kotte ner för ett berg kan vara ett stort äventyr. Eller att blåsa upp löv i luften. Om och om igen, små barn behöver repetition. Och naturligtvis en lååång fikastund. Att äta ett fjärdedels äpple kan ta 10 minuter. Det är viktigt att ge barnen tid, menar Tuula Torro.

Det här med att hålla balansen bland stockar och stenar är inte alltid så lätt när man är liten.

– Barnen ramlar hela tiden, och en del gillar inte att sätta händerna i backen för att komma upp. Då brukar jag lägga mig bredvid och så tittar vi tillsammans på marken.
Så småningom visar jag hur man ska resa sig, säger Tuula Torro.

Hon berättar att många, både föräldrar och pedagoger, inte riktigt vet vad man ska göra i naturen med de små barnen.

– De äldre kan uttrycka vad de vill göra, och det kan vara lättare att hitta på utmaningar och roliga aktiviteter. Många tror att det är svårare än vad det är. Viktigast är att man vill, hävdar Tuula Torro.

Vilka skulle du säga får ut mest av aktiviteterna, föräldrarna eller barnen?

– Många föräldrar gillar att vara ute tillsammans med en utbildad ledare, att bli ”medupptäckare”. Man tycker det är trevligt att vara ute flera tillsammans. En bra ledare kan engagera både barn och föräldrar, säger Tuula Torro.

Tuula Torro är utbildad mulle- knytte- och skogsknoppsledare. Hon tycker att skogsknoppsträffarna ger henne mest som ledare.

– Det är verkligen här och nu, mindfulness på hög nivå. Man sitter på rumpan och blåser på några löv, de är nöjda med det. Barnen iakttar och har fullt upp med att ta in allt som händer. De skrattar till precis när man leker tittut, de lever i stunden. De är kanske inte ivriga inför aktiviteten som äldre barn kan vara, menar Tuula Torro.

Organiserade aktiviteter kan ofta bli en inkörsport till att vara ute på egen hand. Så småningom vågar kanske föräldrarna ta med sig barnen och grannens barn ut för att leta svamp. Tuula tycker att alla sätt som får folk att gå ut är bra.

– Det ultimata vore att alla gick ut själva med sina barn, men föräldrar vill ha den här typen av verksamhet. Förr var man mest rädd för trafiken, nu är man rädd för att släppa ut barn i skogen, säger Tuula Torro.


Artikeln har publicerats i CNV:s nyhetsbrev Naturvägledaren 1/2014 Naturvägledning för barn och unga.