Friluftslivet i skolan - hur går det med regeringens mål?

Intervju från 2014

I skrivelsen om friluftsmålen konstateras att de formuleringar om friluftsliv i skolan som redan finns i styrdokumenten för skolan inte behöver preciseras ytterligare. Utifrån dokumenten ska man på kommunal nivå bestämma i vilken utsträckning och på vilket sätt friluftsliv ska involveras i undervisningen. Det står också att Naturvårdsverket bör samråda med Skogsstyrelsen och Skolverket för att vidare utveckla formerna för målets genomförande och uppföljning.

– Skolverket har inte fått något specifikt uppdrag inom det här området, och vi har inte tagit några egna initiativ för att förverkliga friluftsmålen, säger Lars-Åke Bäckman som är undervisningsråd på Skolverket.

Argumentet att man inte fått något särskilt uppdrag för att lyfta friluftsfrågorna köper inte Naturvårdsverket. 

– Skolverket säger alltid att de bara jobbar med sina uppdrag. Många andra myndigheter och organisationer har gjort mycket mer än Skolverket, men ingen har fått några särskilda resurser. Vi för en dialog med Skolverket hela tiden, och hoppas att de blir mer aktiva i det här arbetet framöver, menar Ulrika Karlsson som är handläggare för friluftsfrågor på Naturvårdsverket.

Hon berättar också att Skolverket valt att inte ingå i den arbetsgrupp som jobbar med friluftsmålen.

Håller du med om att de styrdokument som finns för skolan är tillräckliga för att uppnå målen?

– Nej, arbetet med friluftslivsfrågor behöver utvecklas inom alla de tio områden som finns med i målbeskrivningen. Tanken är att Skolverket ska engagera sig för att lyfta frågan inom skolområdet, säger Ulrika Karlsson.

Lars-Åke Bäckman menar att Skolverkets verksamhet är väldigt styrd av vilka uppdrag de får. För att mål ska realiseras krävs enligt honom att de uppmärksammas särskilt.

– Ytterst handlar det naturligtvis om en prioritering av resurser. Men jag håller med om att friluftslivet skulle behöva få mer utrymme i skolan. Får vi specifika uppdrag inom ett område kan vi till exempel ge bidrag till organisationer eller högskolor som gör satsningar inom det här området, berättar Lars-Åke Bäckman. 

I den senast reviderade versionen av läroplanen från 2011 förklaras mer konkret än tidigare vad elever i olika årskurser ska kunna inom olika ämnen. ”Friluftsliv och utevistelse” finns med som ett av tre kunskapsområden inom ämnet idrott och hälsa.

I årskurs 1-3 ska eleverna till exempel kunna orientera sig i närmiljön, kunna allemansrättens grunder och ha lekt och idrottat i natur- och utemiljö. På högstadiet ska eleverna veta hur en friluftsaktivitet planeras och genomförs, och de ska ha kunskap om kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse.

– Av tradition ligger tyngdpunkten inom det här ämnet på kunskapsområdet rörelse. Skolinspektionen kritiserade det redan 2012 när de gjorde en särskild ämnesgranskning. Det här problemet är inte nytt. Det har lyfts fram länge inom forskningen, att eleverna borde vara ute mer, säger Lars-Åke Bäckman.

Skulle Skolverket kunna skriva in i läroplanen att x antal undervisningstimmar ska förläggas utomhus?

– Det skulle vi i princip kunna, men det är inte så läroplanen ser ut. Det anges bara hur många timmar som ska läggas på varje ämne under nio grundskoleår, säger Lars-Åke Bäckman. 

Hur är det med friluftsdagarna, finns de inskrivna i läroplanen? 

– De har tyvärr försvunnit successivt. I tidigare läroplaner stod det att man skulle ha 12 friluftsdagar per år. Nu står det bara att ”rektor ska anordna friluftsverksamhet”. Så på den punkten har läroplanen blivit mindre konkret, påpekar Lars-Åke Bäckman.

Personligen anser han att det utöver mer resurser också behövs synvändor när det gäller undervisningen.

– Lärare behöver se att det finns former för att integrera friluftsliv och utepedagogik i olika ämnen. Förutsättningarna finns, motståndet sitter många gånger i huvudet hos folk, säger Lars-Åke Bäckman.


Artikeln har publicerats i CNV:s nyhetsbrev Naturvägledaren 1/2014 Naturvägledning för barn och unga.