Deltagarnas förutsättningar och behov

Senast ändrad: 26 april 2024
Höstlöv i olika färger på presenning.

Personer med funktionsnedsättning är en heterogen grupp vars förutsättningar, behov och önskemål ser väldigt olika ut. Vilka funktionsnedsättningar kan du som naturvägledare stöta på? Nedan beskrivs olika typer av funktionsnedsättning och hur olika åtgärder för att förbättra tillgängligheten.

Nedsatt rörelseförmåga

Nedsatt rörelseförmåga kan betyda att personen går med käpp eller rullator. Det kan också betyda att personen sitter i rullstol. Tillgänglighet för den här gruppen betyder att underlaget ska vara enkelt att röra sig på. Det ska vara jämt och såpass hårt att det går bra att gå och rulla på utan att halka eller snubbla. Helst ska det inte finnas branta lutningar. Några backar som inte är branta är ok. 

Räcken att hålla i behövs för personer med nedsatt gångförmåga framför allt vid ramper och trappor. Tillgänglighet innebär också att utrymmen är tillräckligt rymliga för att man ska kunna manövrera med rullstol eller rullator.

Nedsatt syn

Personer med synnedsättning kan inte läsa vanlig text även om de har glasögon till hjälp. Grav synskada innebär avsaknad av ledsyn. 

Tillgänglighet för personer med nedsatt syn innebär att man ska kunna orientera och förflytta sig utan att utsättas för onödiga säkerhetsrisker. Ledstråk som kan följas av den som använder teknikkäpp, vit käpp, samt kontrastmarkeringar är exempel på medel som kan användas för att uppnå detta. Exempelvis en trälist eller en stenrad kan fungera som ett sådant ledstråk i naturen.

Webbplatser ska vara uppbyggda enligt antagna normer så att de är tillgängliga och kan läsas av med en så kallad skärmläsare.

Läs mer på Synskadades riksförbund.

Nedsatt hörsel, dövhet och dövblindhet

Den här gruppen är mycket blandad. De som fötts döva har teckenspråk som förstaspråk. Det talade språket är deras andrapråk. De som blivit döva eller fått nedsatt hörsel senare i livet kan kanske inte teckenspråk, i alla fall inte från början. De som har nedsatt hörsel kan ha svårt att höra ett samtal mellan flera personer. 

En tillgänglig guidning för en döv person behöver översättas till teckenspråk. Vid en längre guidning kan flera översättare behövas eftersom det är jobbigt att översätta en hel guidning.

För personer med nedsatt hörsel behövs tillgång till hörselteknisk utrustning. Visuell information hjälper också. 

För personer som är dövblinda är taktilt teckenspråk en förutsättning för kommunikation. Ledsagning behövs för dövblinda personer.

Läs mer på Hörselskadades riksförbund.

Nedsatt kognitiv förmåga

Personer med nedsatt kognitiv förmåga är en heterogen grupp. Det kan vara personer med autismliknande tillstånd, med förvärvad hjärnskada, med epilepsi med mera.

Dessa personer kan ha svårt att: 

  • Förstå tidsbegrepp och veta hur lång tid det tar att göra saker.
  • Komma ihåg vad som planerats.
  • Hitta till en plats eller veta var något ligger.

Information till den här gruppen måste vara tydlig, konkret och kortfattad. Skriv på lättläst svenska. Använd bilder, symboler och piktogram för att göra informationen lättare att förstå. 

Det måste vara lätt att hitta till platsen där naturvägledningen ska genomföras. Det måste också vara lätt att hitta dig som naturvägledare. En reflexväst kan fungera. Ha gärna med en bild på dig själv i informationen kring naturvägledningen.

Förvärvad hjärnskada

Personer med förvärvad hjärnskada, till exempel från en olycka eller stroke, kan ha nedsatt kognitiv förmåga. En sida kan vara svagare än den andra. Även om personen är ung behöver de vila ofta. Vissa drabbas också av afasi viket innebär varierande svårigheter med att tala, förstå tal, läsa och/eller skriva, men har ofta oförändrat intellekt. 

Läs mer om förvärvad hjärnskada på

Epilepsi

Personer med epilepsi kan få ett anfall under en guidning. Anfallen kan se olika ut. Ett kallas absens, personer blir frånvarande och alla aktiviteter avbryts. De faller dock inte omkull. I större anfall blir personen plötsligt medvetslös, faller omkull och blir stel och får kramper. Anfallet varar i regel tre till fem minuter.

Som naturvägledare kan du ställa frågan till gruppen om det är någon som har epilepsi. Du bör också tänka på var du tar gruppen. Är ni nära vatten eller går på en spång är det bra om det finns staket som kan ta emot en person som får ett anfall. Vassa kanter och hörn är något en person med epilepsi försöker undvika. 

Läs mer på Epilepsiförbundet

 


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv