Friluftsliv för alla – Friluftsfrämjandet i Södertälje ordnar funkismulle

- Min son Fred trivdes jättebra utomhus och gick i knytte- och mullegrupper. Men han var inte mogen att gå vidare till att bli strövare. Det blev för stora skillnader och inte bra för någon. Då började jag fundera om det inte fanns flera barn och föräldrar i min situation. Så med hjälp av min lokalavdelning, som nappade på idén, startade vi en funkismullegrupp 2016. Och nu är den gruppen strövare, berättar Ewa Palm.

Under hösten 2020 har ytterligare en mullegrupp smugit igång och intresset sprider sig i landet. Flera avdelningar har hört av sig och vill starta liknande verksamhet. Och det är något som ledarna Ewa Palm och Elisabeth Tugén verkligen är glada för. Ewa är mulle- och strövarledare och Elisabeth är mulleledare och har tidigare jobbat inom Särskolan.

Spännande entré in i skogen
Det går en liten smal spång för att komma in i skogen i Lina Naturreservat ute vid Södertälje Naturskola mellan Enhörna och Södertälje där man håller till. Det är en magisk och spännande entré med stora grenar som hänger ned över stigen och den lilla spången.

- Men spången var för smal för att kunna köra över med rullstol och barnen med rulle fick ta en annan väg och fick inte gå tillsammans med resten av gruppen. Vi frågade Naturskolan, vars område vi håller till i, om de kunde hjälpa oss att bredda spången. Och tänk att en så liten anpassning i form av en extra planka till kunde bli så bra, säger Ewa och Elisabeth, nöjda efter Naturskolans snabba arbete.

Mulleledarna Ewa Palm och Elisabeth Tugén står på nya breddade spången in till skogen i Lina Naturreservat mellan Enhörna och Södertälje där de håller till med Mulleverksamheten. Foto: Friluftsfrämjandet Södertälje.

Barnen är trygga

- Vi börjar och slutar alltid våra träffar på samma sätt. Vi använder handdockan Mulle när vi ska gå in i skogen och ”knackar på” och sjunger vår sång. Vi har ett antal ”stoppställen” på vägen mot vårt mål. Till slut kommer vi fram till Vårt ”Mullebo” – en tarp/presenning som fungerar som ett litet tak och där vi har mutat in vår plats och där känner sig barnen trygga, berättar Ewa.

Handdockan Mulle har en central roll när man ska gå in i skogen. Mulle får knacka på innan man går in. Och med hjälp av bildstöd så ser barnen vad som ska hända under träffen i skogen. Foto: Friluftsfrämjandet Södertälje. 

Barnen i grupperna kan till exempel ha en utvecklingsstörning, ADHD eller autism och någon sitter i rullstol. Grupperna är mindre och barnen har med sina föräldrar eller någon annan stödperson som dom känner sig trygga med.

-Det är så roligt när blyga barn öppnar upp sig och känner sig trygga, som en pojke som flera gånger hade suttit på sin pappas axlar och inte vågat göra någonting. Så plötsligt sista gången möter han oss springandes. Han tecknar att han vill vara med. Han vågar och han tar in. Det är så spännande när de får upp sina ögon, säger Ewa.

På platsen har man olika lekar, som att leta efter ledtrådar, denna gång en spindel. Ledtrådarna hängs upp i skogen och föräldrarna läser och barnen gissar. Hur många ben har en spindel? Elisabet visar en burk med en riktig spindel. Vi tecknar ordet och sjunger en sång, som till exempel Imse Vimse Spindel.

Ett gosedjur som hör ihop med temat kan också finnas upphängd.

- De stora barnen i Strövargruppen vill inte sluta med detta och trots att de har blivit äldre så pratar de fortfarande om ledtrådar, säger Ewa med ett leende.

- Sista gången fick vi fint besök av självaste Skogsmulle och glittret i ögonen på barnen och föräldrarna är lika magiskt varje gång.

Frizon för föräldrarna

Även för föräldrarna fyller denna verksamhet en viktig funktion, säger Elisabeth.

- Ibland är båda föräldrarna med bara för de tycker att det är så skönt att komma ut i skogen. Sen är det en frizon för de vuxna att vara i skogen, genom att de får träffa andra föräldrar och kan prata om sina egna tankar och erfarenheter. Det har ju haft ett syfte att de kan utbyta erfarenheter och hjälpa varandra med tips och idéer för att förenkla vardagen, berättar hon.

Strövargruppen har under detta år fått pröva på lite längre och större äventyr och inte bara hemmaplatsen. Man har varit till nya ställen som till exempel grottorna på Mörkö och tittat på fladdermöss.

- Men förberedelserna är viktiga och vi behöver meddela föräldrarna så dom kan förbereda sina barn på vad som ska hända. Men det har funkat jättebra, tillägger Ewa.

Bra tips

När man blir äldre ingår det också att göra mat över öppen eld och på stormkök. Det håller man på med i strövargruppen. Ett tips från ledarna är att plocka ludd från torktumlaren och använda att tända med. Man får ju inte bryta kvistar och grenar, men det torra knastret under trädet får man ta.

- Man kan också piffa till luddet genom att doppa det i stearin också för att få en eldstartare, berättar hon.

Förberedelser

- Det är jätteviktigt att planera aktiviteterna i förväg så man inte går för långt och energin tar slut för barnen. Ska de gå en lång bit först, innan fika, då behövs energin till att bara transportera sig. Om de då har ätit en dålig frukost blir de hungriga och har svårt att koncentrera sig. De blir arga, ledsna och grinar. Då måste de ha påfyllnad av energi och vi pausar, och in med en smörgås och något att dricka, säger Elisabeth.

Mulle som tecken

Man använder sig av Bildstöd och TAKK (tecken till stöd för kommunikation). TAKK är enklare än teckenspråk eftersom man inte tecknar hela meningar utan stödjer vissa centrala ord. -Vi funderade på ett gemensamt tecken för ”Mulle”. Vi hade en idé som vi tillsammans med den andra Funkismullegruppen i Helsingborg tog fram och nu är det ett officiellt tecken för ”Skogsmulle” i Teckenspråkslexikon (Institutionen för lingvistik)

- Det var kul att ha kunnat påverka det, säger Ewa.

Här kan du se tecknet för Skogsmulle.

Idéerna sprider sig

För några år sen hade Friluftsfrämjandets tidning, "Friluftsliv", en artikel om Funkismulle-verksamheten och det har även skrivits om denna verksamhet på sociala medier. Så nu har andra lokalavdelningar snappat upp Södertäljes verksamhet. En avdelning i Skåne har fått en förfrågan från sin kommun att anordna liknande verksamhet.

- Det är roligt att det sprider sig. Man har nu kört det en termin och det har blivit uppskattat. Ytterligare två avdelningar är på gång att vilja starta liknande verksamhet, säger Ewa.

- Det är viktigt att barnen tidigt får en vana att vara ute i naturen oavsett väder, och naturligtvis med lämpliga kläder och fika. Och där utvecklas vi tillsammans – både barnen, föräldrarna och ledare, parat med våra aktiviteter som är inkluderande och anpassade. Men barnen behöver även känna att de finns med i ett sammanhang och att kunna få kompisar. säger Ewa och Elisabeth när de sammanfattar verksamheten hos Friluftsfrämjandet Södertälje.

Text: Magnus Mattisson