Utbildning: Landskapskommunikation i Kristianstad

Landskapet som ett samspel mellan natur och kultur – det är grundidén i den europeiska landskapskonventionen (ELC) som trädde i kraft i Sverige 2011. I landskapet – såväl i staden som på landsbygden – möts kulturella, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska aspekter.

– Det är viktigt att förstå alla bitar när man planerar framåt, vare sig det är fråga om skog, stad, friluftsliv eller något annat, säger Thomas Beery, professor i miljödidaktik vid Högskolan Kristianstad. Där kan man studera landskapskommunikation både inom det treåriga landskapsvetarprogrammet och som fristående kurs på 7,5 högskolepoäng. Båda är på distans men med fysiska träffar.

Öppen och effektiv kommunikation kan hjälpa när det uppstår konflikter kring förändringar i landskapet, säger Thomas Beery, professor i miljödidaktik vid Högskolan Kristianstad. Det är en av aspekterna i högskolans kurs i landskapskommunikation.

Det är landskapskonventionens linjer som ligger till grund för kurserna: tankar om förbättrat skydd, förvaltning och planering av landskap och att stärka allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i det arbetet. Där spelar landskapsvetare en viktig roll, menar Thomas Beery. De blir kunniga nyckelpersoner som med sin helhetsbild kan verka som brygga både mellan olika ämneskunniga i ett team och mellan experter och allmänheten.

– Många av våra studenter jobbar på myndigheter när de är klara, som Lantmäteriet, länsstyrelsen och olika kommuner, och de kan alla aspekter: ekologi, geologi, kulturhistoria med mera. Och vi ser att de ofta får jobb som handlar om kommunikation, att förmedla projekt utåt.

Thomas Beery tar Kosterhavet som exempel:

– Det är en relativt ny nationalpark, och när den utvecklades var det fokus på fiskenäringen såväl som på turismen och dess ekonomiska betydelse och självklart också på västkustens unika marina landskap och havsekologi . Sådana projekt kräver proffs som har en förståelse för hur vart och ett av dessa platselement passar ihop i den övergripande landskapssammansättningen.

Insikten om landskapsvetares breda kommunikativa roll blev också upprinnelsen till kursen i landskapskommunikation:

– Vi insåg att vi inte gjorde tillräckligt för att förbereda studenterna på den aspekten av deras yrkesroll.

Och ibland bränner det också till, för det är inte självklart hur landskapets resurser ska nyttjas och utvecklas. Det kräver ofta förhandling och nära samarbete mellan olika instanser och enskilda individer för att dessa resurser ska kunna hanteras hållbart.

– Det är också en del av kursen: vi vill att studenterna ska vara medvetna om att det lätt uppstår konflikter om markförvaltning. Det kan handla om vindkraftverk, gruvor eller strandskydd. Och då introducerar vi tanken om hur öppen och effektiv kommunikation kan hjälpa vid konflikthantering.

Kursen och programmet går på distans men varje termin träffas lärare och studenter på plats, till exempel en vecka i februari i Jämtland, en resa genom Sverige, eller på olika platser i Skåne. Foto: Thomas Beery/Högskolan Kristianstad.

Då samlas både studenterna från landskapsvetarprogrammet och från den fristående kursen och får tillfälle att både öva tillsammans och gå ut och studera landskapet: vandra på Skåneleden, följa med en ekolog ut i biosfärområdet Vattenriket till exempel.

– Det är ett distansprogram men vi försöker se utbildningen lite som en hybrid. De här veckorna vi är tillsammans med är så viktiga, och då jobbar vi väldigt praktiskt och aktivt.

En viktig övning är att tala inför olika typer av publik, vare sig situationen handlar om kunskapsförmedling eller konflikthantering, och kunna målgruppsanpassa sin approach. 

– Vi understryker hur avgörande det är att ”one size doesn’t fit all” i fråga om mottagare.

Studenterna får också praktiska uppgifter att göra på distans, och de får förstås också ett teoretiskt ramverk som stöder dem.

– Vi använder oss mycket av relevanta teorier, till exempel platsteori och miljöpsykologi – samspelet mellan människor och deras omgivning; det kan vara en känslomässig bindning eller att man är beroende av en miljö för sitt levebröd, som bönder och skogsbrukare. Ibland kan det handla om kulturella band, eller ens friluftsliv, som knyter en till en viss miljö, säger Thomas Beery.

De banden menar han att man kan dra nytta av – i positiv bemärkelse – för att kommunicera förändringar i landskapet.

– Tanken är att vi ska använda oss av platsteori, platsbindning och platsidentitet för att kunna kommunicera förändringar hänsynsfullt, effektivt och medkännande. Många samhällskonflikter uppstår antingen för att kommunikationen inte är målgruppsanpassad eller för att budskapet är trubbigt.

Än så länge har olika kurser bara gått som fristående en gång, så Thomas Beery tycker att det är för tidigt att utvärdera den formen. Men han välkomnar alla som tycker sig behöva effektivare strategier för att kommunicera sitt landskapsarbete att söka. 

Foto: Thomas Beery/Högskolan Kristianstad

Texten är skriven av Catrin Hellmark