På upptäcktsfärd i äventyrslandet Sverige

Lisa jobbar på Miljöverkstan Flaten, en verksamhet som startade med medel från Allmänna Arvsfonden. Inom organisationen drivs flera olika projekt och det finns stora möjligheter att utveckla egna idéer. Lisas tanke med Äventyrsgruppen är att använda äventyr ute i naturen som ett verktyg för integration.

– I grunden är det väldigt enkelt. Jag mår bra av att vara ute i naturen och är övertygad om att andra också gör det om de får bra förutsättningar, säger Lisa.

För att få kontakt med nyanlända har hon vänt sig till skolor som har språkintroduktionsklasser. Hon har både varit ute och hållit workshops om natur och grundläggande miljökunskap och bjudit ut dem till Flatens naturreservat där Miljöverkstan håller till.

– Att de kommer ut till Flaten med klassen är bra för då får alla testa på vad det kan innebära att vara ute i naturen i Sverige, sådant som är svårt att bara förklara. Jag berättar om Äventyrsgruppen och de som är peppade är välkomna att komma och vara med på sin fritid, berättar Lisa.

Hon gillar konceptet att träffa samma personer många gånger och lära känna dem. Ungdomarna i Äventyrsgruppen har blivit hennes vänner och jobb och fritid glider ihop.

– Jag har funderat mycket på hur jag ska göra nu i sommar när jag egentligen ska ha semester. Jag vet att många har en ganska sysslolös tillvaro i stan, nu när det är bästa tiden på året att vara ute på äventyr! Till att börja med ska jag ta med tre av grabbarna från gruppen på en trädklättringskurs jag ska åka på. Senare i sommar ska jag inventera skog i Jämtland. Det är ju fint att hänga med ut i skogen och få se hur verkligheten ser ut i skogsbrukets Sverige, men jag vet inte om jag vågar utsätta dem för den väntade mygg- och knotterrorn…

Gruppen hakar annars på det mesta hon hittar på och verkar tycka allt är roligt. Att springa hinderlopp tillsammans har verkligen gått hem.

– Vi har sprungit två tävlingar i vår. När vi sprang ”Gropen extreme” i maj var vi 23 personer från Äventyrsgruppen som sprang upp för branta backar, tog oss över olika hinder och krälade i lera… Alla klarade det och var otroligt stolta över medaljen de fick efteråt! Det är den bästa känslan, när jag hittar på något som jag själv tycker är kul och tänker att den här grejen kommer funka – och så gör den det! säger Lisa. 

De flesta i gruppen är 16-20 år. På den första paddelturen var de fyra deltagare men sedan dess har ryktet spridit sig. I år när de skulle ut igen var det fler som ville följa med än vad det fanns plats för.

– Det spöregnade på morgonen när vi skulle samlas och prognosen visade bara regn, jag blev otroligt glad när alla faktiskt kom! Och ingen gnäller över huvud taget. Vi hade lånat ut regnkläder till alla, men det var lite si och så med om de använde dem. Jag tänkte efteråt att om man inte är uppvuxen med regnkläder är det kanske helt enkelt inte någon big deal att bli lite blöt, säger Lisa.

Via efterlysningar på olika bytes/säljes-sidor på Facebook och genom att be om rabatt från tillverkare har de fått ihop ett litet lager med utrustning. Förutom regnkläder har de bland annat ryggsäckar, isdubbar och sovsäckar att låna ut. Att ha riktig utrustning är viktigt för upplevelsen. Efter att ha paddlat i två hela dagar var de ganska trötta, men betydligt bättre på att manövrera kanoterna.

– Jag tror jättemycket på att ordna aktiviteter där man verkligen får testa på grejer. Det är ingen idé att jag står och berättar om att jag tycker det är härligt att paddla, man måste få uppleva, menar Lisa.

Hur funkar kommunikationen när ni är ute?

– Några kan bra svenska, andra bara litegrann. De brukar hjälpa varandra och översätta. En stor fördel för mig är att jag har en kollega på Miljöverkstan som är både dramapedagog och svenska som andraspråk-lärare. När vi träffar skolklasser tillsammans lär jag mig jättemycket av att titta på hur hon pratar och gestikulerar för att göra det lättare att förstå. Annars tycker jag generellt att det är en stor fördel att vara ute och göra saker praktiskt, mycket av det jag vill berätta kan jag samtidigt visa, säger Lisa.

På paddelturen talade alla deltagare dari utom två. I sådana sammanhang blir det en utmaning att se till att inte de hamnar utanför.

– Egentligen både vill och behöver alla öva sig på att prata svenska, men jag förstår att det är skönt att få prata sitt eget språk också. Man får ha många ”tillsammans-aktiviteter” i bakfickan och styra lite över hur de placerar sig i kanoterna och så, säger Lisa.

Är du ensam ledare när ni är ute på tur?

- Vi ska vara två. Vi har fått projektpengar från Socialförvaltningen som bland annat går till lön för fler personer. I vintras började jag jobba med en kille som själv är från Afghanistan. Han är 23 år och jättebra på att vara ledare och peppa deltagarna, men han kan inte så mycket om friluftsliv och om hur man planerar en tur. Sådant har jag skött mycket själv än så länge. Men när vi är ute är det aldrig något problem, alla är superbra på att ställa upp och hjälpa till. Det är ju det som är meningen också, att alla ska vara delaktiga och att vi ska göra saker alla tillsammans, berättar Lisa.

Hon skulle gärna ha med fler svenskfödda ungdomar i gruppen, men de har varit svårare att locka.

– Det har varit tanken redan från början att vi skulle vara en blandad grupp, och jag försökte få med svenska ungdomar som inte heller kommer ut i vanliga fall. Sen bytte jag strategi och började söka personer både utifrån att de får hänga med ut på äventyr, samtidigt som de gör en social insats gentemot ungdomarna som är nya här. Nu har jag fyra tjejer som brukar vara med på aktiviteterna som kommit in via Volontärbyrån (en sajt där man kan efterlysa volontärer), berättar Lisa.

Många av deltagarna har kommit ensamma till Sverige, för dem betyder ett socialt sammanhang jättemycket. På sportlovet reste gruppen till Storlien på fjälläventyr. Det var första gången de stod på ett par skidor. För många var det även första gången de fick se lite mer av Sverige. Bara att åka tåg genom landet var en stor upplevelse.

– Det är ett sådant vinnande koncept att komma bort från vardagen och vara på läger tillsammans. I utvärderingen efteråt var det två saker som de framför allt uppskattade; att ha fått lära sig att åka skidor och att vi varit som en stor familj. Det kändes fint, berättar Lisa.

Brukar de sticka ut på egna äventyr också?

– Ja ibland, men de bor lite utspritt. Vi har hjälpt dem att fixa billiga begagnade cyklar med hjälp av Cykelköket i Bagarmossen där jag bor. Cykel är ju en fantastisk frihetsgrej, men tyvärr har de förbud mot att cykla på vissa boenden på grund av att det hänt en olycka någon gång. De flesta i min grupp kan cykla, men de behöver lära sig lite om trafikregler och att ta hand om cykeln. Att fixa en sådan kurs i samarbete med Cykelfrämjandet är ett av de kommande projekten, säger Lisa.

Hon har svårt att tänka sig ett roligare och mer meningsfullt jobb, men en baksida är när någon som hon lärt känna plötsligt får avslag på sin asylansökan. 

– Jag har varit otroligt förbannad i perioder. När jag lär känna de här personerna, vet vad de lämnat bakom sig och vilka strapatser de gått igenom för att ta sig hit kan jag inte försvara att Sverige har regler som gör att de inte är välkomna här. Den största utmaningen är att inte fastna i att vara stressad över att jag inte kan hjälpa alla med allt, säger Lisa.

Hon har lärt sig att hon behöver ha ett bra kontaktnät så att hon kan slussa vidare till andra som har kompetens att hjälpa till i asylärenden till exempel. Och hon måste hela tiden påminna sig själv om att hon gör mest nytta om hon gör det hon är bäst på och tycker är roligt.

– För de flesta som var med på paddelturen var deras enda tidigare erfarenhet av att åka båt att sitta i en gummibåt över Medelhavet. Nu är det senaste minnet istället att paddla kanot tillsammans och det är också jätteviktigt, avslutar Lisa.

Läs/se mer:

Möt deltagarna Max och Mahmud!

Se bilder och läs mer om äventyrsgruppen på Facebook.

Filmklipp från skidresan.  

Om Miljöverkstan Flaten: Ledorden är respekt x 3: Respekt för sig själv, respekt för andra och respekt för naturen. Miljöverkstan samarbetar med Stadsdelen Skarpnäck och har lokal vid Flatenbadet. Förutom Äventyrsgruppen tar de bland annat emot förskolegrupper, sätter upp en Hållbarhetsmusikal och utvecklar ett samarbetsspel som går ut på att utveckla deltagarnas förståelse och känsla för hållbarhet. Läs mer på www.miljoverkstan.se

Här har vi samlat fler artiklar på temat naturvägledning och integration.