Klimat och miljö är det samhällsområde som oroar oss svenskar mest. Det framgår av den årliga undersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. (SOM-institutet är en oberoende opinions- och undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet som sedan 1986 mäter svenskarnas vanor och attityder. Reds. anm.)
Maria Ojala, psykolog och forskare vid Örebro universitet, studerar hur barn och unga hanterar känslor kopplade till globala klimatförändringar. Hon har bland annat undersökt vilka strategier som finns för att hantera klimatoro och hur de är kopplade till välbefinnandet.
Hon förklarar att oro inte är detsamma som hopplöshet och att hennes forskning visar att många hanterar sin oro aktivt på olika sätt.
Distansera sig från oron
Forskningen bygger på intervjustudier i tre grupper; barn i 11—12 årsåldern, tonåringar och unga vuxna upp till cirka 25 år. Resultaten visar på tre typer av strategier för att hantera oro – emotionsfokuserade, problemfokuserade och meningsskapande strategier.
Den emotionsfokuserade strategin innebär att man försöker minska den negativa känslan.
– Vi tycker inte om att vara oroliga och försöker därför mildra den. Strategin fokuserar alltså på känslan och inte på själva klimatproblemet. Den är vanlig framför allt bland yngre barn, men förekommer också hos vuxna.
– Ett sätt kan vara att göra något annat när man är orolig – äta en glass, som en pojke svarade. Eller att ”undvika” problemet genom att gå bort från det som oroar – TV:n, till exempel, förklarar Maria Ojala.
Ett annat sätt kan vara att intala sig att frågan inte är värd att oroa sig för eftersom den handlar om framtida generationer, människor som bor långt borta eller att den inte kommer att drabba mig själv.
– Det handlar om att ta ned allvaret i problematiken eller att distansera sig från känslor förknippade med den. Distansering är vanligare och förekommer oftare bland yngre killar och män i äldre åldersgrupper än övriga grupper.
De emotionsfokuserade känner i mindre utsträckning att de kan påverka än de som använder de andra två strategierna, berättar Maria Ojala.
Göra något åt problemet
Den problemfokuserade strategin handlar om att hantera sin oro genom att göra något. Att läsa böcker om klimatet och agera konkret med små individuella handlingar; cykla istället för att få skjuts av föräldrarna eller äta mindre nötkött till exempel. Men det tycks inte bidra till ökat välmående.
– Det verkar göra att man blir mer oroad över klimatförändringarna för att man lägger ett alltför stort ansvar på sina egna axlar. Det är vanligare bland unga flickor.
De emotions- och problemfokuserade strategierna är enligt Maria Ojala de vanligaste hos barn, unga och vuxna. En mer ovanlig strategi är den meningsfokuserade som innebär förmåga att kunna vända på perspektiven och se att det finns lösningar på ett kollektivt plan.
– Dessa personer ser ett allvarligt problem, men också att kunskaperna ökar och att vi har löst allvarliga samhällsproblem tidigare. De kan pendla mellan negativt och positivt, men det är komplicerat och inte så jättevanligt bland de små barnen.
Större tilltro till lösningar
Den meningsfokuserade strategin, förklarar Maria Ojala, är relaterad till att må bra, känna att man kan påverka och också göra någonting.
– De som har tilltro till teknisk utveckling och till samhällsaktörer som forskare, politiker eller miljöorganisationer och kanske vuxenvärlden i stort, känner större hopp och kan uppleva att det är meningsfullt att göra något själv. Den som får träffa på vuxna som jobbar med frågan, trots att den är komplex, känner ofta ökad tilltro till att den kan lösas, säger Maria Ojala.
Maria uppmanar naturvägledare att försöka avläsa hur människor reagerar när klimatfrågan tas upp och om möjligt styra bort från emotionsfokuserade strategier som handlar om att komma undan känslan av oro. Hon ser också gärna att samtal om att göra insatser för klimatet inriktas mer på hur medborgare kan göra något tillsammans och att inte alltför mycket fokus hamnar på enskilda individer och deras konsumtionsval.
– Försök främja meningsfokuserade strategier istället för emotionsfokuserade. Lyft gärna fram medborgarperspektivet och tala inte bara om vad vi kan göra som konsumenter. Visa istället på möjligheter att gå ihop som grupp och göra något tillsammans eller hur man kan påverka politiskt. Det finns studier som visar att detta är bra för välmåendet.
Hon betonar vikten av att barn och unga får sätta ord på sin oro tillsammans med vuxna.
– Det är en förutsättning för att oron ska kunna leda till något konstruktivt, säger hon.
Text: Malin von Essen, frilansjournalist.
Artikeln har publicerats i CNV:s nyhetsbrev Naturvägledaren 1:2018 med tema naturvägledning om klimatet.
